Trailer: The Devil Inside

Recension: Necronos: Tower of Doom

This review in English

Necronos: Tower of Doom

Regi: Marc Rohnstock

2010

Horror

Djävulen har planer för jorden. Han vill erövra den och förslava mänskligheten. Alla kan inte dödas då hans armé – bärsärkarna behöver något att äta. Hans mäktiga gunstling – Necronos kommer till jorden för att finna de mest åtråvärda ingredienserna, allt för att säkra Satans ankomst. Necronos han Goran – en blodsgolem, och en mäktig häxa som ska hjälpa honom att identifiera den viktigaste ingrediensen av alla – blodet av en häxa, en oskuld. Denna utvaldas blod garanterar Satans ankmst till jorden och det Helvete som följer med honom. Necronos håller på att bygga en armé av demoner för att härska sida vis sida med sin herre Satan.

Först av allt måste vi konstatera att det här är en oberoende produktion med en väldigt låg budget. Därför kan man självklart inte jämföra den med storbudgetfilmer men jag tror inte att det är Marc Rohnstocks intention heller. Oftast är själva poängen med den här typen av filmen att göra dem billigt och kanske samtidigt lära sig något i processen. Det är därför jag lovordar initiativ som detta, de flyttar gränserna till vad som är möjligt att göra, vilket i sin tur gör filmindustrin rikare. Det finns många storbudgetfilmer som aldrig hade kunnat bli gjorda om inte de här billiga produktionerna hade banat väg för dem.

Med det sagt är det ingen direkt överraskning att den här filmen lider av de vanliga problemen oberoende produktionen brukar lida av. Först och främst är det förstås skådespeleriet, men faktum är att jag tycker att man har lyckats ganska bra med det överlag. Jag ska inte klaga på det. För det andra är det fotot, kanske beroende på billigare utrustning. Det är det mest uppenbara sättet att se om en film har i den närmaste obefintlig budget eller inte.

Men effekterna är det vi ska koncentrera oss på, det är det viktigaste i en splatterfilm såsom denna.  Det finns två generella regler enligt min åsikt. Det ska se trovärdigt ut och överdriven på samma gång. Detta är ganska svårt att åstadkomma och de flesta filmer, även Hollywoodproduktioner, kommer inte i närheten av detta. Det andra är innovativt gore. Bara att slita loss en arm utan att göra det på ett kul sätt är inte bra nog. Det behövs en poäng. Varför slits den av? Bara för effektens skull? Någon anlednings som för handlingen framåt? Detta är förstås bara ett exempel och jag tycker den här filmen lyckas ganska bra på denna punkt. Splatter- och gore effekterna är riktigt trevliga och det finns en poäng med att ha dem där.

Eftersom det är en tysk film har den förstås tysk dialog. Jag har lite problem med det. Inte för att det är själva språket tyska egentligen men det mesta av replikerna verkar vara talade genom något slags filter för att skapa en demonisk effekt av det hela. Det är förstås bättre än att till på en tyskdubbad film men det är fortfarande ett fult språk. Lyckligtvis är den textad på engelska som jag förstår bättre..

Den huvudsakliga handlingen är inte särskilt djup. Men det behöver den alltså inte vara heller. Det vi är intresserade av är gore och nakna kroppar. Det är gott om scener med helnakna kroppar och tuttar genom hela filmen. Jag gillar att det inte är perfekta kroppar hela tiden. Det är faktiskt riktiga människor, kvinnor med häng och halvfeta män precis oms folk är. Det vore förstås trevlig att se perfekta porrfilmskroppar men det vore mindre realistiskt. Jag tycker det är gjort på helt rätt sätt!

Men även om handlingen inte är särskilt djup levereras detaljer till början av historien. Vi introduceras med hjälp av textskyltar och några scener för att reta våra sinnen ett par hundra år tillbaka i tiden. Det är några fantastiska scener egentligen! Det är några lysande tortyrscener i denna del. Jag önskar de gjorde en prequel som exploaterar detta mer detaljerat. Det  mesta av filmen utspelar sig dock i nutid där häx-oskulden eftersöks och tortyren liksom försvinner i processen. Jag ville se mera blod på kvinnornas nakna vaginor hellre än inälvor i en köttkvarn.

Kommer att släppas av Dark Entertainment!

976 Evil - 1989 - Robert Englunds regidebut!

976 Evil

Regi: Robert Englund

1989

Horror

Skrivet av: Linda Snöberg

Du hittar inte numret i telefonkatalogen. Inte ens hos nummerbyrån. Men det finns och det går till en plats långt ner i underjorden. Platsen där den onde vilar i väntan på att lösgöra sin förödande kraft. Just i denna stund får Hoax (Stephen Geoffreys) en lapp, på lappen står numret, numret som går till en ond plats. Någon är på väg för att varna honom men det är försent, han har redan luren mot örat. Den sista siffran är slagen och det tutar inte upptaget…

Detta är en av de värsta skräckfilmer jag har sett. Det är en del jag inte förstår med denna film, det första är att Hoax ska vara i 20 års ålder men hans agerande är mer likt en 13 åring. Är det så att vi ska tro att han har nått fel på hjärnan, som gör att beter sig som ett barn?

Atmosfären är dum och tråkig och skådisarna är dåliga förutom Stephen Geoffreys, han gör ett skapligt jobb. Jim Metzler och Robert Picardo gör nog den sämsta insatsen i sina karriärer.

Det fanns inte så många bra dödsscener, men en fanns det och det var när Hoax slet ut hjärtat på två som muckade med honom hela tiden. Det värsta var helt klart när spindlarna krälade ut från matfoliet, hade det inte varit för att man tycker spindlar kan vara läbbiga så hade man inte blivit ett dugg påverkad.

Hoax´s religiösa mamma Lucy (Sandy Dennis) vinner min statyett av att vara den mest irriterande karaktären jag någonsin har sett och det är ju inte så bra.

Man kunde ju tro att mannen som spelar en av den mest skrämmande mördare genom tiderna, Freddy Krueger vet hur man skrämmer tittarna, men jag vet inte hur Robert Englund har tänkt här, för bra är det inte. Efter att ha sett filmen så finns det verkligen ingen mening att ens tänka på att göra en uppföljare, men det finns en i alla fall. Om man tycker om att spendera pengar så borde man ha lagt dem på att få bättre effekter eller bättre skådisar så hade kanske filmen blivit någorlunda bättre.

Frågan är varför gjorde man en uppföljare?