Tävling! – BIG HERO 6 – DISNEYKLASSIKER!

Nu är det dags att anmäla sitt intresse för den här attraktiva tävlingen. Den är attraktiv därför att du kan vinna ett ex av den senaste Disneyklassikern! BIG HERO 6!

Det du behöver göra är att skicka din adress till tommy@fanatiskfilm.se tillsammans med en slogan på högst tio ord om vad som gör Fanatisk Film så bra! Tre ex av filmen på blu ray kommer att byta ägare. Vill du vara en av dem? Ja, då är det dags att vässa geniknölarna och börja motivera! J

Du måste ha en adress i Sverige för att kunna delta i tävlingen.

Tävlingen är aktiv till klockan 23.59.59 2015-06-30.

Lycka till!

In Memoriam – Magnus Härenstam – 1941-2015

Det finns så otroligt mycket att skriva om Magnus Härenstam. Men jag antar att det är samma sak för miljoner andra i min ålder – vi som växte upp med Fem myror är fler än fyra elefanter. Det är kanske det bästa och mest pedagogiska barnprogrammet något sin. För mig är Magnus Härenstam starkt förknippat med detta program. Nu är trion Magnus, Brasse och Eva åter förenade, fast i himlen.

Förutom detta fantastiska barnprogram gjorde Magnus en massa filmroller, främst kanske Lasse Hallströms filmer från 70-talet. Jag är med Barn, En Kille och En Tjej och Två Killar och en Tjej innehåll varierande grad av Magnus men är kanske de filmer man främst förknippar honom med. Men även 80-talet har en del storfilmer i sitt sköte, filmer som Sällskapsresan av Lasse Åberg, Göta Kanal, Tuppen och AB Svenska Ords Sopor. På nittiotalet gjorde han Fredrikssons Fabrik, en fullständigt briljant film om en klädfabrik i Norge.

Mest känd för en yngre generation kanske han är som programledare i det populära frågeprogrammet Jeopardy, en programledarpost han uppehåll mellan 1991 och 2005. Det var dock inte första gången han iklädde sig programledarrollen. Redan 1987 höll han i Lagt Kort Ligger. Jag tror inte det blev någon succé och det är kanske inte så många som minns programmet men jag gillade det skarpt.

Faktum är att när man tittar igenom hans långa karriär är det inte mycket som är okänt idag. Han medverkade i Svenska Sesam, Magnus och Brasse Show och Torpederna. Lägg till allt jag har skrivit ovan, som trots allt bara är en bråkdel, en mängd krogshower och annat. Frågar du mig så vill jag lyfta ett särskilt omnämnande för Verkmästaren i magen, ren briljans!

Magnus Härenstam blev 71 år, Vila i frid!

In Memoriam – Christopher Lee – 1922-2015

För många människor, mig inkluderad, är Christopher Lee den skådis man allra mest förknippar med den blodsugande Greve Dracula. Det är klart att det finns andra som har spelar den blodtörstige greven och visst är både Bela Lugosi och Max Schreck (Greve Orlock) starkt förknippade med rollen. Men det är ändå Christopher Lee och Hammer Horror som är de mest klassiska av filmerna. De mest romantiserade och mest skräckinjagande Greven står Christopher Lee för.

Horror of Dracula kom 1958, då var Christopher Lee 36 år och hade redan åratal av skådespelartid bakom sig. Debuten, om man får tro imdb, gjordes redan 1946 i TV-serien Kaleidoscope och 1948 var det dags för första filmrollen. Jag är inte sårskilt bevandrad i denna tidigare karriär men man kan väl anta att det inte rör sig om särkilt stora roller. Likaså kan man inte påstå att rollerna han gjorde i slutet av sin karriär var särskilt stora. Men så sent som 2014 såg vi honom som Saruman i The Hobbit filmerna.

Han var med i Star Wars och han var med i Mio min Mio! Faktum är att han var med i så mycket att det knappast går att lista allt. En av de mest karismatiska Bondskurkarna var han i Man with the Golden Gun och han var också en utmärkt Barytonsångare som för inte särskilt många år sedan gav ut en hårdrocksplatta!

Gör man ett försök till någon sorts överskådlighet över karriären får man inte mindre än 281 träffar som skådespelare på imdb. Men med en skådespelar karriär i 68 är det kanske inte så konstigt.

Christopher Lee blev 93 år, vila i frid!

Big Hero 6 – 2015 – Disneyklassiker nr 53

Faktum är att den här Disneyklassikern helt och hållet hade gått mig förbi om inte det faktum att jag blev påmind av en pressrelease hade inträffat. Av det kan jag dra två slutsatser. Dels är jag ovanligt ouppmärksam och dels har man misslyckats ganska kapitalt med att göra reklam för sin produkt. Jag menar, jag ska inte behöva vara särskilt uppmärksam för att få nyss om en ny Disneyklassiker, det är lite mot lagen – eller nåt…

Sen kan man som vanligt fråga sig varför en alldeles ny film plötsligt blir en klassiker men vi har debatterat det så många gånger att jag är lite trött på frågeställningen. Från och med nu räknar jag det enbart som en film i en filmserie med siffror på ryggen. Och den siffran är 53 i det här fallet. Den passar bra in i hyllan bland de andra.

Disney borgar för kvalitet som vanligt. När det gäller yta och utförande är det hur snyggt som helst och det finns verkligen inget att klaga på. Innehållet är det däremot lite si och så med. Det är en lite för standardiserad historia för min smak. Man behöver inte ha sett eller läst särskilt mycket för att genast känna igen sig. Det kanske är lite annorlunda karaktärer men grunden är den samma som är berättad tusentals gånger förr.

Tecknarstilen som en gång i tiden var synonym med Disneyanimationer är som bortblåst. Det finns inget av den klassiska stilen här. För mig skulle det lika gärna kunna vara en film från Pixar, det är ungefär känslan som jag får. Det är absolut inget ont i det eftersom de onekligen är kända för sina fantastiska animationer också men riktigt samma nostalgiska känsla får jag inte. Dessutom är det animerade människor vilket för min del blir lite konstigt. Jag är van vid att karaktärerna ska vara djur.

Däremot är det upplyftande att det är en ”riktig” historia som berättas och inte en massa lösrykta scener som täckmantel för en massa sångnummer. Det är istället en film med början, mitten och ett slut. Och det finns så klart en sensmoral eller två inbakade längs vägen.

Bland de svenska rösterna hörs bland annat Morgan Alling, Benjamin Wahlgren, David Lindgren, Nour El-Refai, Steffo Törnquist, Tomas Bolme och Per Myrberg. Jag tycker de funkar bra och eftersom jag föredrar att se just Disneyfilmer dubbade till svenska har jag inget att klaga över. Väljer man att se den engelskspråkiga varianten hittar vi istället namn som jag knappast känner till. Det behöver inte vara någon nackdel men det är i alla fall inte en av filmerna som kryllar med kändisar i rollistan.

Överlag är det trots allt ganska underhållande trots att historien är lika gammal som berättarkonsten. Ytan tar överhanden och det är snyggt utfört. Det är kanske det som är det viktigaste för Disneyproduktionerna numera? Det är underhållande att se i alla fall!

6/10

Bilder: ©2015 Disney

Evil Dead 2 – 1987 – En jävla röra egnetligen

En gång i tiden gillade jag inte alls denna uppföljare. Jag fann den allt för komisk för min smak. Lite för mycket slapstick helt enkelt. Kort sagt en nyinspelning av det underbara originalet men med mer komisk vinkling. Numera gillar jag den faktiskt bättre. Jag såg om den vara för några dagar sen. Jag anser inte den längre vara en nyinspelning, snarare en annan tolkning av samma historia. Jo, det finns en skillnad.

Men betyder det i sig att det blir så mycket bättre? Nja, det gör det väl inte men när man inte längre förväntar sig en skräckfilm blir det hela mycket lättare att ta till sig. Det har tagit mig några år att inse det och nu tyckte jag att det var dags att återse filmen.

Jag tycker fortfarande inte om all slapstickhumor som kantar filmen, både på längden och på tvären. Det blir för mycket. Och jag tycker att historien är för lik den som utspelas i första filmen. Dock hittar jag den här gången lite kul referenser där man har vänt på händelser från första filmen. Jag kan inte tänka mig något annat än att detta är synnerligen genomtänkt och avsiktligt. Men faktum kvarstår. Det här borde ha varit en skräckfilm. Det här borde ha varit historien men berättat som en gastkramande skräckis och inte med slapstickhumor.

Därmed inte sagt att Bruce Campbell, som bär upp det mesta av filmens skådespeleri gör något dåligt jobb med humorn. Det finns nog ingen som kan se så galet besatt ut som han när han sätter den sidan till. Och det var kul att återse filmen efter så många år också. Och även om jag inte är jätteförtjust i filmen så är jag glad över att jag äntligen äger den på DVD. Dessutom är det onekligen en bra början i slutet av filmen för Army of Darkness. Den har jag heller inte sett på många år.

5/10

In Memoriam – Betsy Palmer – 1926-2015

Visst är det lite paradoxalt att rollen som stora delar av skräckfilmsvärden förknippar Betsy Palmer med, också genererade henne en Razzie för sämsta kvinnliga biroll. Vi pratar förstås om Fredagen den Trettonde! Men skärskådar man hennes karriär är det så mycket mer som ryms i den än bara en eller två isolerade skräckfilmer. Jag tycker förresten inte alls att hon är dålig som Jason Vorhees mamma!

Redan 1951 medverkade hon i sin första TV-serie och det kom att bli en hel del till genom åren. Ofta några ensataka episoder men hon var där i alla fall. Faktum r att om det är något vi ska förknippa Betsy Palmer med så är det inte Fredagen den Trettonde utan med alla serier hon medverkade i. Från 50-talet och framåt tappar jag faktikst räkningen på antal serier men kan konstatera att hon var en återkommande karaktär i Knots Landing i inte mindre än 29 avsnitt.

Betsy Palmer blev 88 år. Vila i frid!