Regi: Michel Franco
Drama
Alejandra och
hennes pappa Roberto flyttar till en ny stad efter att Alejandros mamma,
Robertos fru, har omkommit i en bilolycka. Tanken är att börja om från början
med nytt jobb åt pappan som är kock och ny skola åt Alejandra. Hon finner nya
kamrater relativt fort och kommer snart in i gänget. Han är för rastlös för
sitt nya jobb och slutar. Han bryter ihop efter förlusten av sin fru och när
Alejandra får problem tycker hon inte att hon kan gå till honom för hjälp. Och
problem får hon! På en fest, där hon blir full och har sex, blir hon filmad.
Denna film läcker sedan ut på internet och hennes nyfunna vänner vänder sig
istället emot henne. Hennes tillvaro blir en mardröm, tills hon inte står ut
längre…
Något som brukar få igång mig är filmer om mobbing och
utanförskap. Den här filmen är lite trögstartad, kanske i och med att Alejandra
till en början kommer in i gänget. Den är också lite svår att få grepp på och
jag känner inte riktigt lika mycket med mobbingoffret som jag skulle vilja. Filmen
rycker helt enkelt inte tag i mig på ett sådant sätt som jag skulle vilja. Det
är visserligen fysisk mobbing på sina ställen och det handlar också om sexuellt
utnyttjande och våldtäkt men de grövsta scenerna anser jag vara de där hela
gänget gaddar sig emot henne samtidigt.
Filmen är inte speciellt Hollywood-stiliserad. Jag kan
till exempel inte minnas att det förekommer någon musik överhuvudtaget i den. Kameravinklarna
är tämligen statiska och filmen är gjord på ett sådant sätt att man nästan kan
känna att man sitter i samma rum. I synnerhet är detta sant i händelsernas
efterdyningar. När allt har kommit fram och Roberto försöker ta reda på
sanningen en gång för alla. Det är hans smärta filmen fokuserar som allra mest
på inte Alejandras vilket jag tycker är lite märkligt.
Filmen är som sagt filmad på ett sätt som gör att man kan
vara delaktig i frustrationen och smärtan. Det kräver en del av skådespelarna
och jag tycker de gör ett utmärkt jobb, jag har inget att klaga på i alla fall.
Men på det stora hela måste jag nog säga att jag blev besviken. Jag tillhör dem
som tycker att Hip Hip Hora och Tusen Gånger Starkare var viktiga filmer
och som uppskattade Säg Att Du ÄlskarMig var en bra film så jag hittar inte så mycket nytt i denna. Inte
relaterat till mobbing i alla fall. Men som jag tidigare var inne på så är det
snarast pappans smärta filmen fokuserar på.
Filmens slutskede är ganska långsamt men också lika
fatalt som abrupt. Låter det kryptiskt? Det är det också!
6/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar