Evil Dead – 2013 – Det finns gott om hommage!



Regi: Fede Alvarez
Horror

Varje gång en älskad (skräck)film från förr görs i ny tappning är det alltid några som opponerar sig. Så var det väl även med denna men här verkar det som att många av fansen har krupit till korset och nästan jämställer den med Sam Raimis originalfilm från 1981 – The Evil Dead! Jag själv dröjde länge med att se den, inte för att jag egentligen hade något problem men att det var en nyinspelning, remake, reboot av en gammal film; det har bara inte blivit av.

Handlingen känns i mångt och mycket igen. Några ungdomar kommer till en ensligt belägen stuga (som påminner mycket om den i originalversionen). För en gångs skull kommer de inte dit för att festa, dricka sprit och knulla, utan för att en av dem ska bli ren från knarket! I källaren hittar de något som de borde ha lämnat ifred. En bok med besvärjelser som om de uttalas väcker något ondskefullt till liv. Något ondskefullt som inte kommer att låta dem lämna skogen levande…

Det dröjer inte länge förrän man inser att det inte är frågan om en Evil Dead 4 och heller inte om en nyinspelning av originalet. Enligt mitt förmenande är det definitivt frågan om en prequel, en film som alltså utspelar sig före första filmen. Redan i inledningen, själva teasern på filmen, känns detta som det enda möjliga alternativet, men blir senare ställt bortom allt tvivel.




Det finns gott om hommage till de tidigare filmerna, främst den första förstås. Sådant är alltid roligt om man är insatt i vad som en gång var och kan känna igen och förstå referenserna. De är inte alltid jättetydliga och ibland har man vänt på genus om ni förstår vad jag menar. Men det är klart positivt att de inte alltid är jättetydliga tycker jag. Det hade nästan varit lite löjligt om man hade kopierat scener rakt av och lagt in dem, det är bättre att man insinuerar och ger publiken möjlighet att tänka lite själv. Som det är i det här fallet!



Det har sagts att den här filmen är oerhört blodig, men jag håller inte riktigt med. Visst finns det några scener, mär är det nästan frågan om humoristiska splattereffekter och det är inte riktigt min uppfattning om vad som bör finnas i en obehaglig skräckfilm. För i övrigt är det inte särskilt mycket humor i den. Spänningen lyser tyvärr också ofta med sin frånvaro men blir betydligt bättre ju längre filmen fortgår. Det är alltså en betydligt bättre avslutning på filmen än inledning. Det räcker inte för att rubricera den som något mästerverk eller ens en film värdig den tidigare trilogin. Det blir en ok film som man visst kan se men som knappast lär gå till historien som något exceptionellt.


6/10