Så Jävla Metal
Regi: Yasin Hillborg
2011
Dokumentär
Vad är det som gör att man sitter totalt trollbunden av
en dokumentär som egentligen inte bjuder åskådaren på något nytt? Jag menar,
den svenska hårdrockshistorien är inget okänd för mig, jag var med när den
började och var klart intresserad av dess utveckling under 80-talet i alla fall.
Efter det kanske det blir lite gråa zoner som jag inte riktigt har koll på och
kanske även de tidigaste åren om jag ska vara riktigt ärlig.
Men det spelar hur som helst ingen roll, det är så roligt
och intressant att titta och lyssna på berättelser och skrönor att jag helt
enkelt inte kan ta ögonen ifrån det jag ser. Mestadels är det frågan om
intervjustoff men även intressanta arkivbilder som jag inbillar mig inte kommer
fram i dagens ljus särskilt ofta. Till stor del är det förstås frågan om Europe, det är inte konstigt med tanke
på vilken enorm popularitet det bandet fick. Har man inte, som jag, läst boken
om Europe – Only Young Twice – blir man säkert överraskad både en och två
gånger av det som sägs.
En stor del går också till Yngwie Malmsteen som emellanåt verkar ha glömt bort det svenska
språket. Det är svårt att höra vad det är han säger ibland och när han inte
hittar orden drar han snabbt till med lite svengelska. Mycket av luckorna man
möjligen kan ha fylls i av Anders Tegnér.
Förresten så inleds hela dokumentären men ett legendariskt avsnitt av svar
direkt där Anders förväntas svara på frågor av en upprörd studio fylld av
moralpanik. Det var på något sätt så det började, hårdrocken var farlig och
tidningen OKEJ som Anders Tegnér var
redaktör för var oansvariga som sålde tidningar med en massa bilder på olika
hårdrocksband som t.ex. ”satanisterna” W.A.S.P.
Men även de banden som man i första hand inte tänker på
som en del av den svenska hårdrockshistorien representeras. Det är ingalunda
några okända band men inte tänker man i första hand på Entombed, trots deras banbrytande Death Metal, eller Heavy Load, eller Candlemass? Det var riktigt kul att höra lite även från dessa ’band
och kanske i synnerhet Ragne och Styrbjörn från Heavy Load och Leif Edling
från Candlemass eftersom dessa band
låg mig själv varmt om hjärtat. Jag är övertygad om att Quorthon hade medverkar om han hade levt idag. Och med tanke på
vilken föregångsfigur det var inom Black Metal vore det väl skam annars. Här
får han dock postumt ta emot äran för det han trots allt skapade!
Bland extramaterialet finns några av intervjuerna som
använts återgivna i sin helhet. Det är egentligen samma sak som i filmen men
bara utan inklipp av en massa annat. Det kan vara kul det också. Eller
förresten, riktigt samma är det inte. Det är lite mer här. Och det finns ett
par saker att lära sig. Joey Tempest
har inte hört talas om Bathory, Yngwie Malmsteen har nästan inte hört
talas om någonting och Lars Ulrich
brukade skriva brev till hårdrocksfanklubbar när han var i 17-18 års åldern.
Hur som helst är det en grym underhållande dokumentär!
10/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar