Regi: Joseph Sargent
2002
Drama
I det lilla puritanska samhället Salem börjar mystiska saker att
inträffa. Barnen börjar reagera märkligt och faller i dvala eller visar upp
panikartade beteenden utan synlig orsak. Snart börjar anklagelser om häxkraft
att hagla mot byns kvinnor och rättegångprocesserna är genast igång. Ingen
vågar motsätta sig kyrkans makt av rädsla för att bli nästa offer för den
absurda förföljelsen men hur länge kan häxslakten pågå innan någon slutligen
sätter stopp för den?
Det här är på intet sätt någon
skräckfilm eller något som ens liknar det på håll, men historien i sig är
faktiskt ganska skrämmande och blir än mer så av att veta att den faktiskt är
historisk förankrad. Jag menar inte att saker och ting hänt precis som de visas
i filmen, för det är väl klart att det dramatiseras lite när det handlar om en
filmatisering, men häxjakt är tyvärr en del av mänsklighetens mörkaste historia
och något vi måste minnas för att förhindra att historien upprepar sig som den
annars har en tendens att göra.
Men det är inte en skrämmande
tanke från början, eller jo, det är klart att det är, men inledningsscenerna är
egentligen mer färgade av själva absurditeterna i resonemangen som kyrkan för i
filmen; orsakerna som gör att de anklagade måste vara skyldiga bortom allt
rimligt tvivel etc. Detta gör att man faktiskt snarare gapskrattar än tar det
man ser på allvar. Hur i hela helskotta kunde folk resonera så på den tiden
frågar man sig själv. Man inser att religion i alla dess fanatiska former är en
fara för rättsäkerheten och att det aldrig bör kombineras ihop med politik.
Efter den inledande teasern får
man möjlighet att lära känna några av byns mest prominenta personligheter och
den släktfejd som tydligen pågår mellan två rivaliserande familjer. Senare
planteras också misstankar om att denna släktfejd är något som är av synnerlig
betydelse för de kommande häxanklagelserna. Det är ganska tydligt att det rör
sig om en TV-film av alla de orsaker som brukar karaktärisera en sån, dessutom
finns det uppenbara avbrott i historien för reklamavbrott men detta är
egentligen inget som stör. Och oavsett om det handlar om en TV-film eller inte
så fungerar skådespeleriet oftast förvånansvärt bra. Man har lyckats få med
riktigt stora namn i rollistan som Kirstie Alley, Shirley MacLaine och Rebecca
De Mornay och de gör ett stabilt jobb. Faktum är att jag nästan blir
lite imponerad av Kirstie Alley, som jag generellt har svårt för, hennes ögon
passar utmärkt för en kvinna fylld av tårar.
Nåja… Allt eftersom den tre
timmar långa filmen vara (teknisk sett är det förstås en miniserie i två delar)
desto mer seriös blir den. Man tar mer och mer på allvar hur anklagelserna
haglar över alla som verkar vara obekväma för dem som spyr ur sig
anklagelserna. I slutskedet är det inte alls lika skrattretande som inledningen
var och det är faktiskt ganska rörande att se hur en efter en går döden till
mötes utan att erkänna sin påstådda skuld som häxa eller häxmästare. Eller för
den delen att se hur det trots allt till slut visar sig att den finns civilkurage
i den lilla byn. Efter att ha sett filmen har jag också lärt mig att några av
de avrättade faktiskt inte fick officiell upprättelse förrän på 2000-talet,
sisådär 300 år efter att de avrättats i häxprocessen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar