Recension: Salem Witch Trials - 2002



Salem Witch Trials
Regi: Joseph Sargent
2002
Drama

I det lilla puritanska samhället Salem börjar mystiska saker att inträffa. Barnen börjar reagera märkligt och faller i dvala eller visar upp panikartade beteenden utan synlig orsak. Snart börjar anklagelser om häxkraft att hagla mot byns kvinnor och rättegångprocesserna är genast igång. Ingen vågar motsätta sig kyrkans makt av rädsla för att bli nästa offer för den absurda förföljelsen men hur länge kan häxslakten pågå innan någon slutligen sätter stopp för den?

Det här är på intet sätt någon skräckfilm eller något som ens liknar det på håll, men historien i sig är faktiskt ganska skrämmande och blir än mer så av att veta att den faktiskt är historisk förankrad. Jag menar inte att saker och ting hänt precis som de visas i filmen, för det är väl klart att det dramatiseras lite när det handlar om en filmatisering, men häxjakt är tyvärr en del av mänsklighetens mörkaste historia och något vi måste minnas för att förhindra att historien upprepar sig som den annars har en tendens att göra.
                                              
Men det är inte en skrämmande tanke från början, eller jo, det är klart att det är, men inledningsscenerna är egentligen mer färgade av själva absurditeterna i resonemangen som kyrkan för i filmen; orsakerna som gör att de anklagade måste vara skyldiga bortom allt rimligt tvivel etc. Detta gör att man faktiskt snarare gapskrattar än tar det man ser på allvar. Hur i hela helskotta kunde folk resonera så på den tiden frågar man sig själv. Man inser att religion i alla dess fanatiska former är en fara för rättsäkerheten och att det aldrig bör kombineras ihop med politik.





Efter den inledande teasern får man möjlighet att lära känna några av byns mest prominenta personligheter och den släktfejd som tydligen pågår mellan två rivaliserande familjer. Senare planteras också misstankar om att denna släktfejd är något som är av synnerlig betydelse för de kommande häxanklagelserna. Det är ganska tydligt att det rör sig om en TV-film av alla de orsaker som brukar karaktärisera en sån, dessutom finns det uppenbara avbrott i historien för reklamavbrott men detta är egentligen inget som stör. Och oavsett om det handlar om en TV-film eller inte så fungerar skådespeleriet oftast förvånansvärt bra. Man har lyckats få med riktigt stora namn i rollistan som Kirstie Alley, Shirley MacLaine och Rebecca De Mornay och de gör ett stabilt jobb. Faktum är att jag nästan blir lite imponerad av Kirstie Alley, som jag generellt har svårt för, hennes ögon passar utmärkt för en kvinna fylld av tårar.

Nåja… Allt eftersom den tre timmar långa filmen vara (teknisk sett är det förstås en miniserie i två delar) desto mer seriös blir den. Man tar mer och mer på allvar hur anklagelserna haglar över alla som verkar vara obekväma för dem som spyr ur sig anklagelserna. I slutskedet är det inte alls lika skrattretande som inledningen var och det är faktiskt ganska rörande att se hur en efter en går döden till mötes utan att erkänna sin påstådda skuld som häxa eller häxmästare. Eller för den delen att se hur det trots allt till slut visar sig att den finns civilkurage i den lilla byn. Efter att ha sett filmen har jag också lärt mig att några av de avrättade faktiskt inte fick officiell upprättelse förrän på 2000-talet, sisådär 300 år efter att de avrättats i häxprocessen!