Fanatisk Film: Recension: GONE

Recension: GONE - 2012

Gone

Regi: Heitor Dhalia

2012

Thriller

När Jill kommer hem efter nattskiftet som servitris är hennes syster borta. Genast börjar minnena kommer tillbaka. Det var nämligen inte så länge sedan hon själv blev bortrövad, slängd i en grop i marken djupt inne i skogen för att slutligen dödas. Hon lyckades dock undkomma mördaren. När hon hittades irrande i skogen täckt av gyttja var det ingen som trodde på hennes fantasifulla historia. Inget hål i marken hittades och Jill fick istället tillbringa tid på ett mentalsjukhus som skulle reda ut hennes problem. Men nu är hennes syster borta och hon är fullständigt övertygad om att det är samme gärningsman som låg bakom hennes eget försvinnande. Men polisen tror henne inte och det blir hon själv som tvingas ta tag i sökandet när polisen vägrar hjälpa henne. Hennes eget försvinnande är ändå bara påhittat och hennes systers bortavarande måste helt enkelt ha en naturlig förklaring.

Jag är inte särkilt bra på att minnas namn och mest hela tiden satt jag och funderade på var jag hade sett Amanda Seyfried som spelar huvudrollen – Jill, förr. Faktum är att det krävdes en hel del möda och att jag heller inte knäckte nöten på egen hand. Amanda Seyfried gjorde även huvudrollen i succémusikalen Mamma Mia som kom för några år sedan. Det var kul att se henne i en helt annan typ av roll här. Jag vet förstås att hon har gjort en hel del mellan den här och Mamma Mia som jag också har sett men inget som har lämnat några bestående spår i mig (tydligen).

Till en början är hon inte särskilt övertygande. Det verkar inte som att hon riktigt går in för rollen. Men efterhand som handlingen utvecklar sig får det kanske sin förklaring. Det visar sig att hon knaprar medicin – för psyket får man förmoda – och i och med att hon upphör med denna förändras också hennes beteende en smula. Men det är inte bara det heller. Jo mer desperat hon blir desto bättre och mer trovärdigt är det! En kul detalj i hennes sökande efter systern är att hon verkar ha en makalös förmåga att hitta på olika historier för varje person hon frågar ut, att säga sanningen är förmodligen ingen bra idé men det är en rolig detalj.

För min egen del börjar filmen i ett allt för måttligt tempo. Det är förvisso viktig information som förmedlas men under stundom är det mer underhållande att tänka på den förestående disken än filmen. Lyckligtvis höjs tempot och blir betydligt mer spännande efter hand. Det finns ingen direkt av och på knapp utan det blir helt enkelt steglöst bättre och mer spännande. Tankarna om det hela utspelar sig helt och hållet i hennes eget huvud när hon ligger nedsövd på ett mentalsjukhus eller om det verkligen är som polisen säger – att ingen gärningsman finns, kommer och går. Det han kommit lite för många spännande thrillers med det konceptet på senare för att man inte ska falla in i de tankebanorna så fort någon typ av mentalsjukdom eller post traumatisk stress kommer in i bilden.

Hur som helst så fortsätter jakten och systern – Molly, spelad av Emily Wickersham, förblir försvunnen. Spänningen ökar och frågorna kvarstår och det enda jag har att klaga på i slutändan är egentligen att upplösningen gick lite väl fort. Vi fick, så att säga, alla pusselbitarna på en gång och snipp, snapp, snut, så var filmen slut.

7/10

Sidor

Recension: GONE - 2012

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar