Recension: Nomads - 1986

Nomads

Regi: John McTiernan

1986

Horror/Thriller

Filmen tar sin början på ett sjukhus där en till synes galen man (Pierce Brosnan) får hela avdelningens uppmärksamhet. Detta gäller i synnerhet den läkare – Flax (Lesley-Anne Down) som till slut för han förtroende och som kan lugna ner honom bara några minuter innan han dör. Att hans sista ord varit en fransk fras som upprepats gång på gång sätter sig i hennes psyke och hon blir mer och mer besatt av att söka reda på sanningen. Det visar sig att mannen är en berömd Antropolog som nyligen slagit sig ned i Los Angeles. Av en tillfällighet har han kommit nära en uråldrig legend av onda andar när, alldeles för nära!

Det här är John McTiernans debutfilm och jag tycker faktiskt att den är ganska spännande. Man blir intresserad av vad mysteriet kommer att mynna ut i och även om det märks att han ännu inte är riktigt färdig som filmskapare. Det är lite rörigt emellanåt och jag tycker heller inte att Pierce Brosnan är särskilt övertygande som fransman. Missförstå mig inte nu, jag har inget emot hans skådespeleri, det är den franska accenten som jag inte tycker han gör särskilt bra. Varför inte låta honom spela en brittisk antropolog istället?

                                                

Men även om intrycket blir lite rörigt emellanåt och storyn lite väl långsökt, så gillar jag hur man pendlar mellan verkligheten och de syner som Flax får. Vi som åskådare får ta del av dessa som återblickar på Antropologen Pommiers förehavanden. Det blir en del riktigt snygga byten mellan dessa båda verkligheter och det är något jag verkligen uppskattar.

Själva historien är ganska grund, även om den utspelar sig i multipla verkligheter, och man önskar att man fick veta mer om några av karaktärerna, kanske inte med nödvändighet de stora rollerna, men det finns några lösa trådar som hänger och slänger. Dessutom är slutet, även om jag inte tänker avslöja det här, öppet för tolkningar – minst sagt! Trots detta finns det, som jag nämnde tidigare, en spänning som är ganska ovanlig. Händelserna är inte helt väntade hela tiden även om man inte kan säga att man blir direkt överraskad heller. Det är svårt att beskriva.

Dock måste jag hävda att filmen tappar en smula när det inte längre finns några direkta mysterier kvar att lösa. Det blir liksom bara yta och inte särskilt mycket innehåll, ett gediget hantverk men inte så mycket mer och skulle jag inte skriva den här recensionen hade jag säkerligen inte heller funderat lika mycket som jag faktiskt gör på vad som verkligen hände, vilka ligisterna, även om man får veta det ganska tydligt i filmen, är.

Intresse väcks slutligen för om det verkligen finns en eskimålegend av den typ som beskrivs i filmen. Än så länge har jag inte brytt mig om att forska vidare i den men det är kanske det som är den här filmen starkaste egenskap – nyfikenheten på vilken verklighetsbakgrund som historien har?

Spännande och effektivt men utan innehåll.