Recension: Trolljegeren - 2010



Trolljegeren
Aka: Troll Hunter, Trolljägaren
Regi: André Øvredal
2010
Fantasy/Action/Mockumentär

Två anonyma hårddiskar med film skickas till filmbolaget som inte kan avgöra om innehållet på dem är äkta eller inte. Det verkar helt enkelt alldeles för otroligt! Filmerna visar några studenter som följer en man som de tror är en björnjägare – en tjuvjägare av björn till råga på allt. Snart inser de dock att det inte alls är björn som är hans villebråd utan något mycket farligare. Det visar sig att han arbetar för en hemlig organisation som har till uppgift att hålla trollen i sina revir och förgöra dem om de skulle hamna utanför dessa. Ingen av studenterna tror naturligtvis på mannen men efter att slutligen ha övertygat mannen om att få filma honom ser de med egna ögon det som de inte hade vågat tro på.

Upplägget är klassiskt och har används förr många gånger. Man påstår att materialet man visar är upphittat och att upphovsmännen har försvunnit. Lite som Blair Witch Project kan man säga. Den här filmen föregicks dock inte av den massiva promotionkampanj som gör Blair Witch Project unik i sammanhanget. Man har inte skapat någon ny mytologi och hävdat sanningshalten i den redan på förhand på sajter och annat. Istället bygger myterna och legenderna på gammal nordisk folktro. Jag vet inte denna skiljer sig nämnvärt mellan Norge och Sverige men jag tycker att det är tillräckligt likt de jag känner till för att jag ska känna igen mig kraftfullt i alla fall.

Ingenstans i filmen tvivlar jag på att det jag ser är absolut sant och det får onekligen betraktas som en mycket god egenskap av en mockumentär! Faran är ju annars att de uppenbart animerade varelserna drar ned intrycket men så är det alltså inte här. Det ser helt och hållet trovärdigt ut och studenterna har en perfekt blandning av initial skepsis och entusiasm inför sitt arbete att det verkligen verkar som om de var med om något helt nytt!

Men inte bara ytan är välgjord, historien på djupet fungerar också väldigt bra! Förklaringarna till hur och varför den norska regeringen hemlighåller trollens existens känns helt och hållet logisk. Det blir förstås en konspirationsfilm av det på detta plan och man har verkligen gjort allt för att föra fram sina ”bevis”. Mycket bra gjort!

Det här är helt klart en av de bättre filmerna jag har sett i år och som jag på förhand hade hört mycket gott om. Det infriade, för ovanlighetens skull alla löftena och jag satt nästan somt trollbunden (haha) hela tiden. Faktum är att det är spännande och inte alls tramsigt och barnsligt som temat mycket väl skulle kunna ha varit. Det är visserligen elvaårsgräns på filmen och det är nog rätt, men det känns om att det är en mera vuxen film än vad jag egentligen hade förväntat mig i alla fall.

Att dialogen är på norska stör mig inte. Det tillför snarare realism tycker jag! Inte bara för att det faktiskt är i Norge filmen utspelas utan även för att det blir lite mer exotiskt för mig som svensk. Det hade säkert funkat på ett annat skandinaviskt språk också, utom finska kanske eftersom jag inte riktigt vet vilken mytologisk tradition finnarna har till troll. Då återstår alltså svenska och jag kan inte riktigt se att trovärdigheten skulle påverkas positivt av breda svenska dialekter. Nej, norska är det enda som funkar!