Recension: The Road



Det här en av de filmer som jag på senare tid bollat upp till högst förväntningar på senaste tiden. Det gör också att det här blir en av de filmer som jag blivit mest besviken på under samma tidsrymd. Det innebär egentligen inte att filmen är dålig på något sätt, för skådespeleri och budskap är helt klart över genomsnittsnivån och filmen är också stilistiskt utförd och trovärdig nästan helt igenom. Det finns några scener när ruiner och liknande verkligen ser uppbyggda ut a la Full Metal Jacket och inte som raserade fastighetsspillror eller liknande men dessa går att ignorera. Jag mådde dock inte så dåligt av filmens postapokalyptiska kontext som jag hade förväntat mig och det tycker jag man ska göra av en film som tar sig själv på så stort allvar som jag finner att den här filmen gör. Det handlar inte om någon obskyr subgenre (postapokalyps) från det glada 70- eller 80-talet utan om en seriöst menad film som inte bara är ute efter att exploatera temat. Några överraskningar bjuds man dock inte på och det är väl ganska tydligt ungefär vad som kommer att hända redan från början. Det finns en tydlig nedåtgående spiral som förstärks allt mer medan hoppet försvinner för karaktärerna. Samtidigt finns det en medmänsklig faktor som känns uppfriskande och som gör att man någonstans i bakhuvudet kan förutsätta att det inte är slutet vi ser utan att det faktiskt finns möjligheter att kämpa vidare, bygga upp på nytt och, faktiskt, inte ge upp hoppet! 

6/10