Få svenska filmer, och då särskilt de som involverar vampyrer i en eller annan form, har rönt sån uppståndelse som den här filmen. Men trots vampyrismen är det ingen regelrätt skräckfilm utan snarare en film om mobbning och utanförskap. Som sådan är den också bra och man kan lämna utanför de blodtörstiga ingredienserna om man så skulle vilja. Men är den värd all den positiva kritik som den fått? Nja, det tycker jag väl inte. Den blir visserligen bättre och mer spännande ju längre filmen går men förutom den sega inledningen finns det en hel del man retar sig på också. En del av skådespelarna är bedrövliga och vissa delar av handlingen är bara alldeles för plump. En ojämn film med andra ord! Dock vill jag rekommendera den för sina kvalitéer angående utanförskap och kanske också för den unga kärlek som behandlas. – 7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar