Hancock - 2008 - antihjälte och superhjälte!

Till en början utlovar den här att bli en riktigt underhållande historia om en superhjälte, tillika antihjälte. Även om historien känns uppenbart tunn är det tämligen underhållande och Will Smith passar perfekt in i rollen som alkoholiserad loser som råkar ha superkrafter. När vi kommer längre in i filmen ändrar den dock karaktär något. Istället för den slashas vi från början hör prata ovårdat och många gånger bete sig som ett egoistiskt svin börjar han förändras. Detta efter att ha räddat livet på en man som visat sig vara i PR-branschen och som är fast besluten att få Hancock omtyckt av allmänheten. Filmen tappar väl lite här men actionsekvenserna är fortfarande mycket välgjorda och underhållande, dessutom vill jag påstå att ett annat djup skapas i filmen, både i Will Smiths karaktär och i själva historien. Jag vill inte avslöja slutet, men nog finns där en hel del sentimentalitet där. – 7 /10

Vampyrer - 2008 - En svensk vampyrfilm!

Svenska vampyrfilmer är man ju inte speciellt bortskämd med. Om det sedan beror på att de överlag håller en ganska låg standard eller om de faktiskt är väldigt få är en annan fråga. Här har man i alla fall försökt att skapa en annorlunda film som inte alls har några likheter med det vi normalt sett kallar vampyrfilm, förutom att de livnär sig på blod då förstås. Istället får vi följa en historia om två systrar, varav den ena vill lägga vampyrlivet på hyllan och försöka sig på ett normalt liv, medan den andra är helt tillfreds med sin tillvaro. Det blir mera av ett relationsdrama, med väldigt lite inblandning av de klassiska ingredienserna. Den är förvisso inte speciellt lång, bara strax över sjuttio minuter, så vill man se någonting annorlunda utan att offra särskilt mycket av sin tid kan man mycket väl se denna. Men kom ihåg att jag varnade för den… – 5/10

The Forbidden Kingdom - 2008 - Innovativa fightingscener!

Ett klassiskt upplägg egentligen som vi har sett många många gånger förr. Den mobbade ynglingen drömmer sig bort till en annan värld där han själv får vara hjälten och stå upp emot det onda som försöker krossa allt som är värt att rädda. Roligt är att man för första gången parat ihop de mest kända kungfu-stjärnorna i filmbranschen – Jet Li och Jackie Chan och det blir en riktigt lyckad kombination. De fungerar bra tillsammans och Jackie Chans komiska talanger kommer väl till pass i rollen som den ständigt berusade ”Drunken Immortal” (en vink till Drunken Master där Jackie själv medverkar?). Mestadels känns det som om man befann sig i ett TV-spel och det säger jag i ordens positivaste betydelse, för jag gillar verkligen de sagoinspirerade miljöerna och själva sagan som utgör handlingen också (det finns också mängder av vinkar och referenser till olika spel och andra klassiska kungfu-filmer också för den delen). Det är förvisso en ganska svart eller vitaktig historia men den funkar i en film som denna där det viktigaste är att man ska bli underhållen av bländande action och innovativa fightingscener. – 8/10

Road Kill 2 aka Joyride 2: Dead Ahead - 2008

En av de mer lyckade uppföljarna jag har sett överhuvudtaget faktiskt. Inte för att jag hade första delen i speciellt färskt minne när jag såg denna men vissa detaljer hade åtminstone fastnat när man utsattes för dem igen. Men även om det här är en lyckad uppföljare och den faktiskt bjuder på en del spännande scener och en del ren och skär terror, lider den såklart av en del problem. Jag tycker skådespeleriet funkar tillfredsställande även om jag stör mig å det grövsta på en del karaktärer (det är naturligtvis meningen att det ska vara enerverande) men logiken är emellanåt så svag att man undrar hur manusförfattarna egentligen tänkt när de skrev filmen. Visserligen ligger det lite i stilens – katt och råtta lekens, natur att förövaren vet allt om sin motståndare och kan följa minsta rörelse eller företeelse offret företar sig, men här känns det emellanåt lite överdrivet. Hur som helst tycker jag att detta är ett problem man kan leva med och således inte behöver lägga allt för stor vikt vid. – 7/10

Otis - 2008 - Hur bra som helst...på pappret...

På pappret skulle den här filmen egentligen kunnat vara hur bra som helst, men humoristiska intentioner förstör tyvärr vad som hade kunnat vara en riktigt stark och motbjudande film. Den behandlar en galning vid namn Otis, som kidnappar unga flickor, kallar dem för Kim och planerar att ta dem till studentbalen. Att Otis inte är riktigt normal är ganska uppenbart, men det handlar som synes inte bara om det faktum att han kidnappar unga flickor för att ha sex med dem, han är rejält efterbliven också eftersom han är i fyrtioårsåldern och knappast är i en situation där han ska ta någon flicka till balen. Men som sagt, det är alldeles för mycket komik i filmen för att den ska gå hem hos mig. Jag hade önskat mer terror i stil med den i smått genialiska Skrapbook, men man kan ju inte få allt. Dock måste jag, i motsatts till vad jag just skrev, betona att filmens allra mest underhållande scener faktiskt är bland de mest humoristiska – när Kims föräldrar (eller Riley som hon egentligen heter) utför en riktigt brutal hämnd, något av den brutalaste hämnd jag någonsin bevittnat på film faktiskt.– 5/10

Spiderwick - 2008 - Underhållande fantasy!

En tämligen underhållande fantasyfilm faktiskt. Att dess främsta målgrupp är barn har ingen större betydelse, fantasivarelserna ser bra ut och historien har det man förväntar sig av den. Det är en kamp mellan det goda och det onda och det finns till och med en underliggande sensmoral som i och för sig inte är så svår att räkna ut i förväg. Det finns också sentimentalitet som kan påverka ögonfukten om man är på det humöret. Dessutom ät det ett skapligt högt tempo och det blir aldrig långtråkigt. Gillar man fantasyfilm och familjeunderhållning bör man definitivt ges sig på att se den här. De allra yngsta kan förstås bli lite skrämda av det största monstret av dem alla – Mulgarath! Imponerar gör förresten den unge huvudrollsinnehavaren Freddie Highmore, som inte bara gör ett strålande jobb utan i dubbel upplaga då han spelar båda tvillingarna. En imponerande insats i de yngre tonåren (även om han ser betydligt yngre ut i rollerna). – 7/10

Bloodrayne 2: The Vampire Chronicles - 2007 - Nja, ettan var bättre!

Jag tillhör dem som faktiskt gillade den första installationen i den här filmserien (kan man kalla två filmer för en filmserie?). Jag måste dock säga att allt som gjorde första filmen sevärd är som bortblåst här. Det är en fasansfullt seg film där skådespelarna verkar tävla om att spela över mest. Handlingen är så ointressant att det måste räknas som ett under att överhuvudtaget lyckas lida sig igenom hela. Däremot finns det några effekter som är anständiga, utan att för den skull vara någon form av referensverk i sammanhanget. Överlag en riktig skräpfilm… – 3/10

Iron Man - 2008 - Superhjältefilm från MARVEL!

Man får väl säga att det här är ytterliggare en i raden av seriehjältefilmer och man känner igen upplägget även om jag aldrig läst ett enda äventyr med den här hjälten. Det är kanske lite långsammare tempo än vad man är van vid, och då menar jag inte att det inte är en actionrökare, för jag gillar verkligen actionscenerna i den. Nej, jag tänker snarare på att det tar ett bra tag för storyn att utvecklas och man ges möjlighet att lära känna karaktärerna bättre än vad som normalt är brukligt i den här typen av film. Det är inte bara superkrafter och sedan pang på a la Fantastic Four utan en långsam process mot ett, förvisso förutsägbart, slutmål. Miljöerna är minst sagt högteknologiska, vilket är ganska naturligt då filmens huvudperson är någon form av tekniskt underbarn. Jag gillar det här, och dessutom ä det skönt att slippa tänka för en gångs skull. Det här är en film man kan slappna av och se utan att det gör något om det är några logiska misstag i manuset eller inte. – 8/10

Prom Night - 2008 - Ytterligare en klassiker som har gjorts om på nytt...

En film som knappast står för något nytt och revolutionerande. Inte för att det handlar om en nyinspelning av en i slasher-sammanhang klassisk film, eller för att jag för den delen älskar den filmen, utan för att det helt enkelt inte finns något nytt att finna i den här rullen. Den har ett standardiserat upplägg och bildspråket är så förutsägbart att det aldrig blir särkilt spännande heller. Att mördaren är känd för oss tittare (och för filmens karaktärer också för den delen) drar ner det en smula för min del. Det är förvisso inget ovanligt att det förhåller sig på det sättet, men den här filmens upplägg kanske hade tjänat på en mer okänd mördare. Allt som allt en ganska tam film, utan några speciellt häpnadsväckande mordsekvenser, men med en avslutande kvart som åtminstone lyfter betyg ett pinnhål!– 5/10

Flightplan - 2005 - Vore det inte för Jodie Foster...

Vore det inte för Jodie Foster skulle den här filmen troligen gå helt obemärkt förbi. Visst finns det delar av den som är riktigt bra utan hennes insats men de är lätt räknade. Resten av filmen känns alltför stöpt i samma standardiserade mall som så många andra actionthrillrar nuförtiden, där verkligheten eller förståndet hos huvudpersonen ifrågasätts. Detta funkar bra fram till ungefär halva filmen när det ställs bortom allt tvivel hur sanningen verkligen ser ut och vad som kommer att hända under filmens återstående del. Man hoppas in i det längsta att man ska ha fel och att filmskaparna ska lyckas överlista tittaren. Så blir dock inte fallet. En eloge skall ges till filmskaparna för att man vågade referera till det känsliga ämnet 9/11! – 6 /10

7 Days to Live - 2000 - En effektiv rysare!

En tämligen effektiv rysare som innehåller spår av till exempel The Shining, Poltergeist och kanske The Amityville Horror också! Amanda Plummer, som spelar en av huvudrollerna, gör ett bra jobb och då speciellt när hon ska åskådliggöra galenskap. Det är nämligen länge inte helt klart om det handlar om galenskap, då många av de klassiska detaljerna finns med: ett förlorat barn, ett rämnande förhållande, en ny plats och ett försök till en ny start i livet trots motgångarna, eller en mer traditionell spökhistoria. Resultatet blir att man hålls på halster och spänningen är faktiskt större än vad som vanligtvis är fallet. Även Sean Pertwee gör ett bra jobb som make och deras samspel när de illustrerar det förfallande förhållandet är strålande och det är kanske däri mycket av behållningen ligger – karaktärer som är helt och hållet trovärdiga vilket inte är så där jättevanligt i avdelningen filmer om hemsökta hus. – 7/10

Terror Train - 1980 - En klassiker från guldåldern!

En film som jag såg för första gången helt nyligen. En klassiker säger kanske någon och jag kan väl till viss del hålla med om att det här är en film som man borde ha sett om man är intresserad av slashers från guldåldern – åttiotalet! Det innebär inte att det här tillhör en av pärlorna från den tiden, tvärtom finner jag den bland de segare filmerna faktiskt och det är heller inga större problem att räkna ut vem mördaren är. Men det är kanske det som är grejen att filmen, även om inte sker på ett bra sätt, försöker dölja identitet istället för att redan från början låta oss ta del av vad som verkligen händer. Detta har säkert sin grund och botten i att man vill skapa en stämning men det lyckas inte fullt ut. Till filmens försvar bör nämnas att det pågår en maskerad ombord på tåget och gästerna, som självklart är studenter, är i de allra flesta fall maskerade. Detta gör ju så klart att man får möjligheter till viss spänning då man alltig kan vara säker på vem som befinner sig under masken. För övrigt är det ju alltid kul att se Jamie Lee Curtis och hon gör faktiskt en riktigt bra prestation i denna! – 6/10

Altered - 2006 - Science Fiction Horror

En ganska märklig upplevelse egentligen, inte för att den utmärker sig på något speciellt sätt överhuvudtaget egentligen, utan snarare för att den är och nosar lite inom alla möjliga stilar. Grundidén handlar om några killar som fångar en utomjording som de håller fången och fastkedjad, men som sedermera kommer loss och eftersom dess natur verkar vara ondskefull och mäktig försöker den göra processen kort med sina fångvaktare. Där finns lite Science Fiction, men är också uppblandad med rejält blodiga effekter som faktiskt ser riktigt bra ut. Dessa effekter kan i och för sig också härledas till mer komisk splatterfilm, medan delar av skådespeleriet är mer traditionellt komiskt – utan att för den skull allt behöver falla i den kategorin. Allt som allt en underhållande rulle för stunden, men något för ojämn för att nå någon av de högre höjderna. – 5/10

Nighthawks - 1981 - Stallone och Hauer!

Av någon anledning hade jag tills helt nyligen missat den här. Inte för att jag är något större fan av Sylvester Stallones alla filmer, men jag har däremot en bakgrund som stort fan av Rutger Hauer, som ju spelar skurken, sedan hans definitiva genombrott med liftaren 1986. Men det här var inte någon av hans bästa prestationer, och definitivt inte bästa heller, han verkar göra en poäng av att behålla samma ansiktsuttryck genom hela filmen och inget kan få honom att ändra på detta heller oavsett vilka tragedier som inträffar. En katt och råtta lek mellan terrorist och polis utlovas om man läser handlingen och det är väl förvisso sant men det blir en medioker sådan som möjligen duger för en stunds förströelse, men utan att lämna några bestående intryck. Intressant är att återse min gamle favorit StallonesPersis Khambatta i en liten roll som terroristens medhjälpare och Joe Spinell (Maniac) som polischef. Jag undrar förresten inte om det inte är han som är den bästa skådisen här…– 5/10

Rise - 2007 - Vampyrfilm med Lucy Liu!

Det här börjar väldigt intressant! En historia om någon form av sekt som verkar hänge sig åt bisarra ritualer och blodsoffer men som sedermera visar sig vara vampyrer. Tyvärr tappar man intresset för filmen när det står klart att så är fallet och ett idogt användande av klichéer sätter igång. Det är kul att se Lucy Liu, som spelar huvudrollen, i en vampyrfilm men kunde man inte försökt vara lite originellare? En hämnande vampyr har vi sett förr, själva grunden ligger inte speciellt långt från den betydligt bättre och mer actionladdade Blade – en hämnare som hämnas på vampyrerna trots att han/hon faktiskt är, åtminstone delvis, en av dem. 5/10

The Objecive - 2008 - Jag fattar inte...

Precis efter att ha sett den här måste jag erkänna att jag fortfarande inte har någon aning om vad som faktiskt hände i filmen. Det börjar med några soldater som ska ta sig över en öken och upp i några berg för att söka rätt på en man vid namn Mohammed. Något oförklarligt händer dem och antingen ser de syner och hallucinerar som bara den eller så blir de attackerade av utomjordingar eller liknande. I vilket fall som helst så ges ingen rationell förklaring till vad som verkligen hände dem och förutom ett slut som minst sagt är öppet förtolkningar har jag faktiskt ingen aning… Dessutom kunde resan ha varit betydligt intressantare då jag finner allt som händer, även om det inte är så mycket, totalt ointressant. De få saker som skulle kunna utvecklats för att få en intressantare historia lämnas därhän och istället hänges tiden åt... oförklarligheter. Nä, det här var inget för mig! – 2/10

Gabriel - 2007 - Jag gillar som regel filmer om änglar men...

Jag gillar verkligen den här filmens grundidé, att ärkeänglar slåss mot de fallna ekvivalenterna i en kamp på liv och död. Det har jag i och för sig gjort ända sedan jag första såg The Prophecy (som av någon anledning fick titeln God’s Army i Europa) så historien är ingalunda ny. Det man har gjort här är snarare att modernisera änglarna och förvandlat dem till någon futuristisk tolkning där de både svär som borstbindare och för den delen tycks ha tappat tron totalt. Man har också förlagt handlingen till skärselden, platsen där domen om de dödas öde ännu inte fallit, men jag tycker nog att det kunde ha varit vilken stad i syndens näste som helst. Vad jag inte gillar är däremot utförandet, det är tämligen oengagerade skådespelarinsatser, manuset lämnar en hel del att önska och bildspråket är emellanåt så amatörmässigt att det nästan blir löjigt. Det är nästan omöjligt att låta bli att reta sig på det. Nej, det här var ingen film för mig! – 3/10

Wanted - 2008 - Man bryter mot naturlagarna!

Innehåller allt som en cool actionfilm ska innehålla och dessutom med en historia som är grundad i en fantasyhistoria. Det kunde ha blivit hur bra som helst och är det också stora delar av filmen, men när slutet nalkas blir det lite för mycket av det goda. Det blir lite väl mycket twists och hemligheter som avslöjas utan att det egentligen är riktigt motiverat. Att mycket av det som filmen går ut på är fullständigt ologiskt (som att skruva en kula runt ett hinder och ändå träffa mitt i prick) gör inte så mycket, det blir en del av filmens charm och trots sin bristande logik blir det trots allt ganska trovärdigt! Det är kul med en hemlig organisation av lönnmördare med en tusenårig historia, där man lärt sig att bemästra några av fysikens lagar. Visuellt påminner det väl lite om The Matrix kanske, fast med glimten i ögat. – 7/10

Waz - 2007 - I Saws kölvatten...

Ytterligare en i raden av filmer som på ett eller annat sätt försöker haka på succén med Saw. Den här kommer inte i närheten på något sått, men oavsett kvaliteten så har man åtminstone försökt baka in en hämndhistoria med tortyr som huvudingrediens. I huvudrollen ser vi vår egen Stellan Skarsgård som halvt avdankad polis som tillsammans med rookien (Helen Melissa George) försöker lösa fallet. En ganska standardiserad kriminalhistoria egentligen, fast med ett par saker som troligen är tänkta att sticka ut från mängden. Jag tycker inte det lyckas men visst kan man lägga en stund av sitt liv på filmen om man inte har något annat för sig. – 4/10

Bridge to Terabithia - 2007 - trovärdigt och kanske skrämmande för de allra yngsta.

Det här var inte alls vad jag hade väntat mig. Mina tankar gick mer i linje med en traditionell fantasyhistoria där man hittar en förtrollad värld alldeles runt kröken. Detta är väl förvisso till viss del vad som händer men det är betydligt mer uppenbart att det handlar om egna fantasier än vad jag hade föreställt mig. Dessutom finns det betydligt allvarligare teman i filmen, och då menar jag inte de uppenbara fall av mobbing och översitteri som allt för ofta hör skolmiljön till, utan hur man hanterar döden av en nära vän. Allt som allt finner jag det här vara en gripande film med mycket hjärta och som sådan måste den få något lite extra plusbetyg. Den är också tämligen välgjord och de fantasier som ungdomarna frambringar är verklighetstroget utförda och kan nog vara ganska skrämmande för de allra yngsta. – 6/10

Johan Glans: World Tour of Skåne - 2008 - Stand up Comedy!

Det är inte utan att jag faktiskt blev lite besviken på den här när jag såg den. Inte för att humorn saknas eller för att jag inte uppskattar Johan Glans, han är helt klart en av Sveriges roligaste män. Nä, min besvikelse bestod snarast över spellängden på DVDn och att det faktiskt inte handlar om någon ”world tour” överhuvudtaget. En standup rutin är vad vi bjuds på och den ligger på ungefär en timme. Det kanske ä vad man klarar av, jag vet inte men jag skulle nog vilja ha mer material när utgåvan har en sån titel. Så efter avdrag för längden, tillägg för humorn så hamnar den här på ett betyg av… 7/10

The Golden Compass - 2007 - Underhållande och barnvänlig fantasy!

En ganska underhållande, om än barnvänlig, fantasyhistoria. Problemet med den är att det inte är speciellt tydligt vad den egentligen handlar om. Visst finns det en övergripande historia, men det är också mycket bakgrundsfakta som skulle vara intressant att ta del av som helt enkelt utelämnas. Karaktärerna ges inte möjlighet till det djup de skulle kunna innehålla etc. vilket gör att filmen trots allt blir lite ointressant och seg på sina ställen trots att det faktiskt händer väldigt mycket. Visuellt fungerar filmen mycket bra, och även om allt inte ser tipp topp ut så gör det ingenting och man kommer också undan med en del på grund av sin tänka målgrupp. Djuren är gulliga och det är kanske bättre än att de ser helt realistiska ut i alla vinklar. Tyvärr blir det också ett äventyr utan något egentligt slut, det insinueras förstås en fortsättning och vill man veta mer får man nog helt enkelt förlita sig på en uppföljare. Detta drar ned betyget något men det är fortfarande en klart underhållande film för stunden! – 6/10

Beowulf - 2007 - En oerhört klassisk berättelse!

Jag måste säga att jag till en början var gruvligt besviken på hur filmen var animerad, kanske delvis beroende på att jag faktiskt inte alls var beredd på en animation. Jag hade inte läst på ordentligt helt enkelt. Historien är däremot en klassisk fantasyberättelse, kanske urverket i sammanhanget då den ursprungliga berättelsen skrevs redan för sisådär tusen år sedan, om dess exakta datering tvistar de lärde… Nåja, när man bara börjar vänja sig vid vad som visas rent visuellt blir också filmen bättre och man kan hitta en hel del metaforer i den. Inget som i sig är särskilt revolutionerande, men saker som att slåss mot sitt eget samvete eller girighet och makttörst blir uppenbara. Slutligen blir kanske var man vis och inser vad det är som egentligen betyder något i livet och detta något kanske inte alltid behöver innefatta makt och rikedom. Tar man den här filmen för vad den är, ett äventyr om en man som bekämpar ett monster, blir kung och sedan inser de verkliga värdena i livet och inser att det är en klassisk saga som berättas tycker jag faktiskt att den blev ganska underhållande till slut! – 7/10

The Devils Chair - 2007 - Mentalsjukhusfilm (långt ord)

Den första halvan av filmen visar sig vara något som är att betrakta som innovativt på ett eller annat sätt. Att filmen är brittisk märks ganska tydligt, även om det bara skulle vara för accenternas skull. Den innehåller en berättarröst som talar om för oss att vi kommer att få se en händelse som redan har inträffat, varvid vi får följa med till början av händelseförloppet. Det är en blodig händelse där gränsen mellan fantasi och verklighet, galenskap och psykologi ligger väldigt nära varandra. Man blir sugen på att få reda på mer även om filmen har den egenheten att bilden fryses var och varannan gång filmens huvudperson och berättare ska beskriva vad som händer. Det är faktiskt lite spännande och understundom synnerligen blodigt och obehagligt. Men så börjar andra halvan och alla självklara kvalitéer är som bortblåsta. Manuset blir korkat, man visat något tramsigt monster, skådespelarna spelar över som om de aldrig gjort annat och twist på twist avlöser varandra.
– 5/10

The Invisible - 2007 - Nyinspelingen av Den Osynlige!

Detta är den amerikanska motsvarigheten till svenska Den Osynlige från 2002 och den håller faktiskt hög standard både vad gäller skådespelarinsatser och story, trots att det är en nyinspelning. Nick Powell upptäcker plötsligt, efter att ha blivit attackerad och misshandlad av skolans värsting, att ingen längre kan se honom. Snart drar han slutsatsen att han belägenhet beror på att han svävar någonstans mellan liv och död på den plats där man gömt undan kroppen. Problemet är bara att han inte kan kommunicera med omvärlden och påtala sin prekära situation. Allt hopp för hans överlevnad vilar nu på axlarna på den som tror sig ha dödat honom… Karaktärerna är fylliga och någonstans i kulisserna utvecklas faktiskt en kärlekshistoria av det lite ovanligare slaget. – 8/10

Solstice - 2008 - Nyinspelningen av Midsommer

Har man sett dansk/svenska Midsommer dröjer det inte länge innan man känner igen sig i den här. Jag vill inte påstå att det är en regelrätt karbonkopia, men premisserna är de samma. Historien utspelar sig på, i princip, samma sätt och i flera fall har man inte ens brytt sig om att ändra namnen på karaktärerna till mer lämpliga för den amerikanska marknaden. Visst funkar väl både Christian och Sofie, men namnet Malin känns verkligen inte bra i sammanhanget. Sammanfattningsvis tycker jag att filmen var ganska seg och utan den nerv som förlagan trots allt hade. Skådespelarmässigt är det emellanåt ganska bedrövligt även om en eller ett par av dem lyckas förmedla någon form av trovärdighet vid ett par tillfällen. – 5/10

Brutal - 2007 - Jeffrey Combs och Michael Berryman

En film som kanske funkar bättre på pappret än i verkligheten då den skryter med att vara en blandning mellan Hostel och Silence of the Lambs. Detta är naturligtvis inte sant utan bara ett sätt att skapa intresse för filmen. För även om den innehåller några relativt innovativa mord blir man aldrig riktigt klok på om filmen tar sig själv på allvar eller inte. Mördaren är fruktansvärt malplacerad, men det blir en del av charmen också. De stora dragplåstren Jeffrey Combs och Michael Berryman gör väl ok ifrån sig, men på det hela taget är regin så oinspirerad att de kvalitéer dessa båda herrar besitter nästan helt går förlorade. I övrigt är det inga skådespelarinsatser värda att hänga i granen. – 5/10

X-Files: I Want to Believe - 2008 - Jag tror inte alls...

Jag var aldrig någon store fan av den här serien när den gick på bästa sändningstid i svensk TV och var samtalsämnet på var mans läppar. Tyvärr måste jag säga att heller inte den här filmen får mig att vilja utforska denna serie vidare. En tråkig historia, som verkar leva på gamla meriter snarare än något nytt och fräscht. – 4/10

Wargames 2: The Dead Code - 2008 - En av de BÄSTA uppföljarna!

Jag hade väl egentligen ganska lågt ställda förväntningar på den här, få uppföljare till älskade original lyckas leverera ens i närheten av det man hoppas på, och i synnerhet inte när det gått 25 år mellan dem. Så döm av min förvåning när jag upptäcker hur mycket jag gillar det här! Det är i stort sett samma film som den från 1983, man har bara hottat upp det hela lite. Datorer är inte lika sci-fi längre och var man kunskap om dem är också betydligt större än för 25 år sedan, därmed inte sagt att man inte tagit ut svängarna något, för även om mycket av den teknik som beskrivs i filmen mycket väl existerar så överdriver man nog en smula. Skulle allt finnas till förfogande för försvarsmakten såsom det beskrivs skulle vi leva i ett storebrorssamhälle utan dess like och det vägrar jag tro på! Hur som helst, så fann jag den här riktigt riktigt underhållande! – 9/10

Gui Si aka Silk - 2006 - Spökfilm från Taiwan!

En till en början ganska spännande asiatisk film, från Taiwan faktiskt. Man fängslas av handlingen som berör ett spöke man har fångat och håller instängt i ett rum. Det är ett barn som följer samma mönster varje dag, men forskarna verkar inte ha några direkta svar. Läppläsningsexperten Tung plockas in, eftersom spöket rör på munnen, dock utan att ljud frambringas. En sak ger en annan och snart har man spårat pojkens ursprung. Någonstans på mitten tappar den här filmen, det är helt enkelt inte intressant länge och blir tyvärr en mer vanlig spökhistoria, som vi redan sett ett oändligt antal gånger sedan Ringu erövrade västvärlden. – 5/10

Return to the House on Haunted Hill - 2007 - En ganska fristående fortsättning

En ganska fristående fortsättning på en film som jag tyckte var ganska bra faktiskt. Vissa saker känns igen, men man har också lagt till nya saker i handlingen för att kunna få den att fungera. Det mesta känns rätt förutsägbart även om man lyckats göra några av miljöerna riktigt effektiva. Min gamle favorit Jeffrey Combs medverkar och det är ju alltid ett plus, tyvärr är hans rollkaraktär ganska intetsägande och kunde väl ha gjorts av i princip vem som helst. Effektmässigt är det ganska fladdrigt med en virrig kamera som tycks göra allt för att dölja vad som verkligen händer, ett gammalt knep om man inte lyckats så bra med props och liknande. Men det är ok underhållning för stunden även om det inte är något jag känner att jag behöver se om igen. – 5/10

Arn: Tempelriddaren - 2007 - en stor besvikelse!

En av de stora besvikelserna faktiskt. Visserligen förstår jag mycket väl att man måste ge bakgrundsfakta för att bygga trovärdiga karaktärer men det upptar ändå allt för mycket tid för att ge filmen ett bra tempo. Jag måste visserligen erkänna att filmen är mycket ojämn och att vissa episoder i den är tämligen underhållande. Ett av de stora problemen finns i dialogen, jag kan helt enkelt inte föreställa mig att man talade så på 1100-talet och det drar ned helhetsintrycket en hel del för mig. I stort sett en ganska ointressant film men som ändå ger mersmaken till att se slutet av historien i den andra filmen. – 5/10

5ive Girls - 2006 - Ockultism med Ron Perlman

Redan i ingressen eller teasern eller vad man ska kalla den för väcks intresset för filmens innehåll till liv. Filmen som behandlar djupt troende människor och deras kontakt med den mörka okulta sidan är i princip alltid intressanta. Lägger man också till Ron Perlman i en roll som präst blir det än mer intressant. Så börjar förtexterna och filmen förflyttas fem år framåt i tiden. Som vänligt när det gäller den typen av förflyttning i tiden börjar historien om en smula och blir tyvärr inte alls lika intressant som de inledande minuterna men fortfarande klart sevärd. Allt eftersom blir dock historien dummare och dummare och man tappar intresse. De religiösa förtecken som kunde gjort den här filmen riktigt intressant slarvas bort i försök att göra det hela mer skrämmande än vad det egentligen är. – 5/10

Bury My Heart at Wounded Knee - 2007 - Den sista(?) stora indianmassakern!

Det här är inte en western eller för den delen indianfilm i vanlig ordning. Nej, det är snarare en politisk film då den följer den tvångsförflyttning och turerna kring den lagstiftning som fick indianerna att tvingas ge upp mer och mer av sitt land. Vi får följa historien ur flera perspektiv, vilket gör att den kanske framstår som en smula mer objektiv än vad den annars skulle ha gjort. Dels från indianernas synvinkel (såklart), dels från en indian som uppfostrats i det vita samhället, (hans kluvna känslor kan inte vara lätta att hantera). Men vi får även se historien från senatorns håll som, åtminstone till en början verkar vilja väl, men har svårt att få någonting gjort i byråkratins kvarnar. Det finns fler mer eller mindre viktiga infallsvinklar, inte minst från indianerna själva men också från andra vita inblandade i historien. Jag tycker att filmen var bra och belyser ett ämne som gör att man nästan skäms över att vara vit, men jag saknar det där lilla extra som får det att knyta sig i magen. – 7/10

10.000 BC - 2008 - Jag gillar den!

Ok, filmen lider av en del problem som är relaterade till dataanimationer, det är helt klart. Mycket känns konstruerat, när det gäller miljöer, skelett som ligger i öknen etc., men jag gillar trots allt filmen! Jag är ganska förtjust i fantasy-äventyr av det här slaget och eftersom man dessutom lagt in en hel del profetior, eller rädslan för profetiornas uppfyllande, blir det än mer intressant. Just att man, så att säga, faller på sitt eget grepp när man försöker skydda sig från det som förutsagts av något orakel är något som redan de gamla grekerna visste att berätta om i sina sagor. Här har man visserligen emellanåt vänt lite på steken och ser till att profetiorna uppfylls med hjälp av skepsis, men andemeningen är fortfarande densamma – det är själva vetskapen om den som gör att den besannas. I övrigt gillar jag de historiska kopplingar man kan göra i olika delar av filmen. Ena stunden verkar det vara vikingar som ligger till grunden för några av filmens karaktärer, i nästa är det egyptier eller varför inte självaste Messias eller indianernas kamp mot den vite mannens intåg i Amerika? Men som sagt, det finns uppenbara brister, men inte så stora att de överskuggas av filmens behållning av underhållningsvärde! – 7/10

SAVAGE STREETS - 1984 - Linda Blair på hämndhumör!

Även om jag är barnsligt förtjust i Linda Blair går det inte att komma ifrån att undra över vad som hade blivit av filmen om de ursprungliga tankarna att ha Cherie Currie i huvudrollen hade bibehållits. För även om Linda Blairs rullar från åttiotalet, och då kanske framförallt den första halvan, är av stort intresse är hon inte en speciellt skicklig skådespelerska. Hon har väl ungefär ett ansiktsuttryck att arbeta med, men faktum är att hon gör jobbet ordentligt ändå. Man blir påverkad även om man skulle önska en starkare insats från hennes sida. På tal om påverkan så är det här helt klart väldigt grym historia som borde påverka de flesta, en tonårstjej som går till hämnd efter att hennes yngre syster blivit våldtagen och hennes bästa vän dödad. Det är i alla fall en historia som går hem i min bok.
– 7/10

Ocean’s Thirteen - 2007 - Den tredje filmen!

Tredje filmen om Danny Ocean och hans gäng i regi av Steven Soderbergh är visserligen en stabil heist med många bra och kända skådespelare, såsom Brad Pitt, George Clooney, Elliott Gould och Al Pacino, men det blir lite för stereotypiskt för att vara riktigt underhållande. Inte för att man alltid har koll på alla twists som hör genren till, men att det lite förutsägbart går inte att komma ifrån. – 6/10

De Glömda Själarnas Ö - 2007 - Ungdomsfantasy

Bjuder inte på några större överraskningar, men är helt klart underhållande och värd att spendera sisådär en och en halv timma på om man gillar fantasyfilmer i nutid med lite ungdomsstuk. Effektmässigt imponerar den stort och visar att man faktiskt kan göra bra effekter även med datorer, något som de största Hollywood produktionerna verkar ha missat. Kul att lilla Danmark får visa var skåpet ska stå i åtminstone i detta avseende! – 6/10

Filmen om Johnny Cashs liv - WALK THE LINE - 2005

På baksidan står det om inre demoner och tungsinthet och med detta som utgångspunkt måste man säga att Joaquin Phoenix gör ett strålande jobb i gestaltningen av legendaren Johnny Cash. Det är en gripande film och ett levnadsöde, kärlek och drogmissbruk tillsammans med väldigt bra musik då några av Johnny Cash allra främsta, eller åtminstone mest kända låtar framförs i filmen. Reese Witherspoon som spelar Johnnys stora kärlek fick en Oscar för sin rolltolkning men jag måste nog hävda att jag är mer imponerad av Joaquin Phoenix faktiskt. Det är kanske småsaker i sammanhanget, men jag kan till exempel inte förlika mig med hur dåligt Reese mimar vid ett par tillfällen i filmen vilket tyvärr måste dra ned betyget en smula… 7/10

På försigkommen anledning vill jag förtydliga att formuleringen om Reese Witherspoons mimning inte var den bästa. Det som det egentligen handlar om är att synkningen mellan hennes egen röst och läpprörelserna i sångscenerna inte riktigt stämmer hela tiden.