Recension: Resident Evil 3: Exctinction

Liksom föregångaren Resident Evil 2: Apocalypse handlar det här, i mångt och mycket, om en actionfilm. Det gör däremot inte lika mycket här som i föregångaren och det känns inte lika mycket som action för dess egen skull här. Det här är en mer genomtänkt film som faktiskt handlar om någonting! Det finns fortfarande forskning som skulle göra vem som helst mörkrädd om den skedde i verkligheten och Umbrella, som företaget heter verkar ha outtömliga resurser när det gäller högteknologiska forskningsanläggningar under jord! Milla Jovovich, som åter spelar huvudrollen som Alice, har utvecklat nya mentala förmågor som gör henne oerhört mäktig och värdefull för Umbrellas forskning. Denna nya twist, eller tillägg i själva historien, gör att det faktiskt, åtminstone i viss mån, känns färskt igen. Man har inte bara upprepat sig utan åtminstone försökt utveckla sig lite. 

7/10

Recension: Daybreakers

Det här var en lite annorlunda vampyrfilm och även om just vampyrrullar inte tillhör min absoluta favorit subgenrer så gillar jag när man försöker utveckla och/eller hitta på någonting nytt. Här är världen till största delen befolkad av vampyrer och människan är utrotningshotad. Detta är förstås ett problem för människan som art, men även för vampyrerna eftersom deras föda (blod) ransoneras hårdare och hårdare för att räcka till. Man arbetar därför för att framställa syntetiskt blod. Det finns dock en motståndsrörelse som tänker annorlunda och inte sitter fast i de stora bolagens profithunger, som tänker annorlunda. Vad skulle hända om man kunde vända processen i stället, att få vampyrerna att bli människor igen? Finns det ett sätta att göra det? Ja, nu verkar det finnas en metod som fungerar men det är lång ifrån alla som är frälsta på idén! Eller som någon uttrycker det när det blir frågan om ett botemedel: ”vad finns där att bota?”. Hur som helst är det absolut ingen renodlad skräckfilm även om den innehåller vampyrer, det handlar mer om en framtidsskildring där man förstås kan läsa i metaforer till dagens matindustri, om människans behandling av de djur som vi föder upp med enda avsikt att slakta för att sedan äta köttet. Jag gillar det här! 

7/10

Recension: Wrong Turn 4: Bloody Beginings – 2011

Egentligen behövde vi väl inte ytterligare en del i den här inavelsfesten men det är ändå intressant att någon vill göra en prequel till hur historien tog sin början. Fast egentligen börjar inte historien där den här filmen börjar heller, man skulle kunna göra ytterligare en film med händelserna som föregick denna om man hade haft lust. Faktum är att det inte vore en så dum idé men nu ska vi inte förlora oss i vad som kunde ha varit utan koncentrera oss på vad det här faktiskt är för en film. På det hela taget känns det inte som en del i Wrong Turn serien, miljöerna är fel då det utspelar sig i ett gammalt nedlagt mentalsjukhus snarare än ute i vildmarken. Inavel finns det dock och det är ju nästan ett måste i de här filmerna. Personligen minns jag inte tillräckligt från de existerande filmerna för att kunna göra kopplingarna mellan filmerna. Jag förstår att vissa saker ska anspela på annat utan att egentligen minnas om Ni förstår vad jag menar. Men det är inte så mycket samband egentligen, mer än det uppenbara förstås. Att det är en prequel har mycket liten betydelse och det mest intressanta är dödssätten. Det finns faktiskt ett par riktigt uppfinningsrika sådana!

Till filmens nackdel hör att karaktärerna är bland de mest korkade jag har skådat i en sådan här neo-slasher/hillbilly-horror på länge! Jag menar inte att skådespelarna drar ned intrycket, för jag tycker de sköter sig ganska bra, utan att själva karaktärerna, eller kanske i slutändan manuset, är så dumt att man knappt kan skratta åt det ens en gång. Det finns poänger, det är helt klart och det finns definitivt underhållningsvärde. Däremot finns det inget som överraskar längre, det finns inget nytt och inget som utmärker filmen jämfört med alla andra av samma slag.

5/10