Dark Floors - 2008 - Lordi medverkar!

När det står klart att en film behandlar tidsparadoxer av ett eller annat slag blir jag alltid mera intresserad. Inte för att jag egentligen någon gång lyckas med konststycket att verkligen förstå hur det hänger ihop utan snarare för att jag fascineras av sättet manusförfattarna försöker få ihop det. Här har man gjort ett mycket bra jobb och handlingen, även om den ytligt sett är tämligen uttjatad, hänger ihop på ett bra sätt och det finns många detaljer längs vägen som verkligen får betydelse senare i filmen så det gäller att hänga med. Läser man på lite om filmen uppenbaras det att det finska hårdrocksbandet Lordi medverkar i filmen och så fort man får syn på första monstret är det uppenbart vilka roller de spelar. Personligen tycker jag dessa monster är mycket välgjorda och fungerar således mycket bra i skräckfilmssammanhang. Inte särskilt originellt kanske men mycket välgjort och faktiskt ganska spännande mellan varven. Tyvärr blir det lite för mycket av det goda framåt slutet av filmen som tappar fokus men fortfarande en klart sevärd rulle! – 7/10

While She Was Out

While She Was Out – Kim Basinger spelar huvudrollen som kvinnan som bevittnar ett mord och sedan tvingas fly för sitt liv. Grunderna, att kvinnan tvingas bemöta ogärningsmännens våld med våld för att överleva, är väl på pappret tilltalande men det blir liksom inte så mycket av det och filmen levererar heller ingenting man inte sett för. Visserligen finns det ett par rejält våldsamma scener där man tagit ut svängarna och en sensmoral som visar på att man inte ska skit från någon och att det som inte dödar en gör en starkare, men det känns mest som dåliga ursäkter för att berätta den här uttjatade historien ytterliggare en gång. Kim Basinger är väl sådär, men är ändå den bästa skådisen i filmen. Endast av intresse för inbitna katt & råtta entusiaster. – 4/10

Mamma Mia!

Mamma Mia! – Få filmer har väl fått som hype på senare år som den här. Succén var given långt innan premiären kändes det som och visst är det väl lysande premisser att basera historien runt låtar av ABBA. Jag menar, det är svårt att förstöra ABBAs musik även om ingen av skådespelarna är någon egentligen sångare eller sångerska. Jag tycker de sköter sig ganska bra trots allt och framförallt Meryl Streep imponerar stort. Kanske inte med sin sång, som i och för sig är helt ok om än inte ekvilibristisk, men väl med sin skådespelartalang. Man blir rörd av hennes sätt att agera och man sitter antingen med ett fånigt leende på läpparna eller med en fuktad ögonvrå och det är sannerligen inget dåligt betyg! Imponerande är det hur man fått ihop handlingen med sångerna och med vilken träffsäkerhet de vävs in i filmen. Kanonbra verkligen! Ännu roligare är att Björn och Benny medverkar i filmen, visserligen i mindre cameos men de finns där i alla fall. Tyvärr tappar filmen lite tempo framåt slutet och blir inte riktigt den fullträff som man initialt hoppades på men det är bra nära och fullt tillräckligt för att det här ska vara en riktigt riktigt lyckad familjefilm som kommer att bli en kommande klassiker för framtida generationer! – 9/10