Fantastic Four – 2015 – Reboot? Remake? Prequel?


Jag vill inte påstå att jag på något sätt har mängder med serietidningar med fantastiska fyran. Dock vill jag hävda att jag höll just de här superhjältarna som favoriter när jag växte upp. Det finns flera filmer sedan tidigare, två som kommit de senaste åren och någon som inte ens släpptes ordentligt. En film som bara gjordes för att behålla rättigheterna om jag inte missminner mig. Ingen av de tidigare filmerna lever upp till magin i serietidningarna så det är klart att jag blev exalterad när jag hörde talas om den här.

Dock dröjde det innan plasten åkte av och skivan in i spelaren. Det blir gärna så när man har alldeles för många filmer och inte riktigt kan prioritera vad som ska ses vid det givna tillfället. Hur som helst lyckades jag äntligen klämma in tid för denna för ett par dagar sen.




Det dröjde inte länge förrän jag var förvirrad. Visserligen kan jag inte minnas någon barndomshistoria från serietidningarna, något som den här filmen stoltserar med. Det är ingen nackdel att se uppväxt och bakgrundshistoria men det behöver heller inte gå till överdrift. Jag vill påstå att den här filmen har så mycket bakgrundshistoria att den blir lidande av det. Ungefär när filmen tar slut börjar egentligen äventyret. Det är som att man redan på förhand visste att man skulle göra en uppföljare med äventyr i.

Det blir liksom varken hackat eller malt. Visserligen underhållande för stunden och helt ok (dock inte fantastiska) CGI-effekter. Kanske är det den högupplösta kvaliteten som gör att det ser helt fejk ut vid några tillfällen, eller så har man helt enkelt varit slarvig vid tillverkningen. Jag vet inte. Det jag däremot vet är att jag kommer att se en eventuell uppföljare med stort intresse även om jag egentligen inte tror särskilt mycket på den. Min ambition är att se alla superhjältefilmer, eller i alla fall de som är tillräckligt lättillgängliga och när det gäller min barndoms hjältar gäller det att lägga manken till trots potentiell besvikelse.

5/10



Trailer: The Dressmaker - Biopremiär 3 juni

















När Tilly (Kate Winslet) för första gången sen barnsben återvänder till sin inskränkta hemby för att ta hand om sin sjuka mor (Judy Davis), är hon en fullärd sömmerska av världsklass. Samtidigt som hon syr klänningar som får människor att blomstra, svartnar relationerna med dem som en gång fick henne att lämna staden. Oscarsbelönade Kate Winslet (Mildred Pierce, The Reader, Titanic) får i The Dressmaker sällskap av Liam Hemsworth (The Hunger Games-filmerna), Judy Davis (Marie Antoinette) och Hugo Weaving (The Matrix, Sagan om ringen) i en känslosvallande berättelse om kärlek, hat och makalösa klänningar. The Dressmaker nominerades i inte mindre än 12 kategorier vid årets upplaga av Australian Academy Awards.

(Källa: clipsource)

Bron III - Fantastisk tredje del i serien!


Nu har jag äntligen börjat titta på den efterlängtade Bron III. Det känns så långt som att man inte kommer att kunna toppa första och andra säsongen. Det är fortfarande väldigt bra, det bästa som kommit i thrillerväg från Sverige och Danmark faktiskt. Nu känner jag i och för sig inte till särskilt många samproduktioner inom detta område så det kanske inte säger någonting. Men det är riktigt riktigt bra och Sofia Helin förtjänar alla utmärkelser som finns för hennes tolkning av Saga Norén, Länskrim Malmö.

 För er som inte känner till det så har Saga bland annat väldigt svårt för socialt interagerande. Det ligger i hennes diagnos(er) och är egentligen inget konstigt. Det blir en hel del krockar mellan hennes beteende och omvärlden som inte förstår henne mer än hon förstår omvärlden.


Jag är tre avsnitt in i serien som jag hoppas kommer att få många många fler säsonger. Jag älskar Saga, kanske för att jag känner igen mig så mycket i hennes beteende. Hon är överdriven så klart men det finns tydliga drag av mig i henne. Detta är en kanonserie, Bron, Bron II och nu Bron III är bland de bästa serier jag har sett över huvud taget. Jag återkommer med mera analys senare. Kanske…