Into the Storm – 2014 – Den andra sortens katastroffilm.

Jag brukar dela upp katastroffilmer i två kategorier. Den första är den där mänsklig snikenhet gör att helvetet bryter löst. Det är fuskbyggen som rämnar och hela den biten. Den andra är den som den här filmen tillhör, nämligen naturkatastrofer. Visserligen brukar det oftast vara frågan om byråkratiskt trams även i de här filmerna eftersom ingen tror på det experterna bedyrar. Inte kan väl stormen vara så pass förödande som man hävdar. Det är omöjligt att det är den starkaste stormen i mänsklighetens historia. Det är i alla fall vad man tycks tro. Detta är väl i och för sig än mer närvarande i den tredje sortens katastroffilmer, den som är undergenre till version två här ovan. De globala katastroferna som närmast utlyser jordens undergång.

Riktigt så illa är det inte här och det är inte riktigt lika illa som jag beskriver den generella normen av misstro heller. Det som däremot finns gott om i filmen är action och viss girighet i jakten efter att fånga de bästa bilderna inifrån en tornado, från stormens öga. Detta ska ske med ett specialbyggt pansarfordon som kan borra ner stödben i marken och därigenom stå emot de enorma krafterna som stormen skapar. Det är faktiskt något av en hisnande upplevelse.

Lite kul är att det inte bara är forskarteamet det handlar om heller. Det finns även amatörer som vill ha bilder på den gigantiska stormen. Bland annat har vi en eller ett par riktiga våghalsar som gör filmen klart underhållande. Man vill ha det perfekta klippet för streamingtjänsten youtube. Det handlar helt enkelt om att tjäna mycket pengar. För min egen del skulle jag hellre kalla det dumdristighet, med stort D dessutom. Effekterna i filmen är dessutom mycket bra och klär bluray utgåvan väl.

Och för att det ska bli en spännande film måste naturligtvis vindstyrkorna uppnå rekordhastighet. Vi måste ha lite människor i nöd som vi bryr oss om och jag tycker att man lyckas ganska bra med det. Det är inte karaktärsutveckling deluxe men å andra sidan är och förblir det en actionfilm och inte ett Shakespearedrama.

8/10

Bilder: © 2014 Warner Bros. Entertainment Inc.

Själanöd – 2014 – Se den inte med svärmor!

Ibland ska man ge filmer lite mer chans än att avfärda dem direkt. Så mycket har Själanöd lärt mig! Hade jag följt min första instinkt hade det inte blivit en långvarig bekantskap men det dröjer faktiskt inte så länge innan jag inser att mina förutfattade meningar är helt felaktiga. Jag baserar förstås dessa på det initiala skådespeleriet, något som i och för sig håller i sig filmen igenom, men manuset… Jag älskar det skruvade manuset!

Jag har aldrig sett nåt liknande! Och då vill jag ändå påstå att jag har sett min beskärda del av udda och obskyr film. Man skulle kunna säga att upplevelsen är som en korsning av Slaughtered Vomit Dolls och Jörg Buttgereits Schramm. En film jag inte riktigt är så förtjust i och en jag fullkomligt älskar! Själanöd väjer för den brutala sanningen och när slutet nalkas är det faktiskt nästan så man ryggar tillbaka av det nakna våldet! Jag tror inte någon som väljer att se denna kommer att se slutet komma med sådan kraft som det faktiskt gör.

Det handlar om ångest och knark men det är gjort på ett smart sätt. Man kan verkligen inte säga att brukandet av substanser, legala eller illegala, glorifieras. Detta är den skitigaste verklighet du kan tänka dig. Knarket drar ner dig och får dig att hamna helt under isen. Faktum är att jag också får lite vibbar av AugustUnderground när jag ser den. Inte för att kameraföringen skulle vara i närheten av lika förvirrad som den är i August Underground.

Det mest slitna uttrycket jag har, nämligen att det inte är en film för alla, känns allestädes närvarande men aldrig mer än i slutet. Det här är en film du inte ska se med din svärmor! Stå ut med det undermåliga skådespeleriet och du kommer att få din belöning!

8/10

Flygplan 2: Räddningstjänsten – 2014 – slår originalet på fingrarna!

När jag läser igenom min recension av första filmen förundras jag över hur pass snäll jag har varit mot den. Mina minnen av den är inte goda, i dubbel bemärkelse! Spontant är det här en mycket intressantare film. Det kanske gäller i synnerhet om man har passerat 40-strecket? Jag tror nog att man har utmärkt utbyte av den här som liten, minst lika bra som den första filmen, men för oss som är lite äldre vill jag påstå att den här levererar mer. Således kan Flygplan 2 sälla sig till de ytterst få uppföljare som faktiskt slår originalet på fingrarna. Det är inte dåligt!

Filmen tar sin början när Dusty Spridenfält redan har nått den berömmelse han så ivrigt eftersökte i första filmen. Hela staden är upprymd av gläjden och turismen ser ut att blomstra. Men så väl som alla andra så blir Dusty äldre. Hans växellåda behöver bytas ut och det finns helt enkelt inga att skaffa fram någonstans. Samtidigt kommer det nya krav på minst två brandfordon för att flygplantsen ska kunna behållas. För att göra en lång historia kort (och fri från spoilers) anmäler sig Dusty för tjänstgöring. Men först måste han certifieras, något som visar sig vara lättare sagt än gjort.

Jag har sagt det förr men det är sällan Disney-berättelser är särskilt nyskapande. Oftast gör det ingenting utan man kan uppskatta gulligullet ändå. Man får ta det för vad det är helt enkelt. Det är precis likadant här. Det är inget nytt under solen. Dusty kommer in som outsider i räddningstjänsten och slutat som en av gänget där alla ställer upp för varandra till 100 %.

Förresten så är filmen dedikerad till alla brandbekämpare där ute och det är väl inte mer än rätt. Härmed dedikerar jag även den här recensionen åt dem som är beredda att offra sina liv för att rädda andra. Det finns få saker som är lika beundransvärt i min bok!

Det är som sagt en bättre film än den första. Jag var riktigt överraskad över hur underhållen jag var. Det är snyggt animerat, även om det förstås inte kommer i närheten av vad man lyckades göra med Bilar. Flygplan är och förblir lillebror till bilar men med den här filmen krymper åtminstone avståndet något!

7/10

Bilder: ©Disney