Turkey Shoot - 1982 - En framtidsdystopi!

Turkey Shoot

Aka: Blood Camp Thatcher

Regi: Brian Trenchard-Smith

1982

Action

I en framtidsvision, daterad till 1995 styrs världen av en totalitär regim där inga oliktänkande tolereras. Kort och gott handlar det om att man antingen tolererar systemet fullt ut och finner sig i allehanda nycker och värderingar som staten diktar ihop, eller så blir man fängslad. Livet i fånglägren är hårt och skoningslöst och straffen är ofta mycket hårda eller till och med fatala för de stackarna som utsätts. Vakterna är sadister som inget hellre vill än att utöva sin makt över fångarna och tillfredställa sina egna perverterade lustar. I ett av dessa fångläger ställer man dessutom till med en årlig tradition, ett antal fångar får chansen att bli fria! De ges en stunds försprång innan den beväpnande societetseliten bjuds in för att jaga dem till döds. Reglerna är enkla, lyckas de undkomma så blir de fria annars väntar döden för en kula eller pil. Det är bara det att ingen talat om för den att de befinner sig på en ö…

Det här är en riktig kultrulle från Australien med en handling som ingalunda är ny, men som ändå känns fräsch varje gång man hittar den. Människojakt är intressant, så är det bara och det kommer säkerligen att fortsätta fascinera mänskligheten en lång lång tid framöver. Det är liksom den ultimata jakten på något sätt, att jaga sina egen art som sport.

Men nu fokuserar filmen inte enbart på denna jaktsport utan även på de bestraffningar fångarna råkar ut för i fånglägret. Personligen gillar jag den här typen av fånglägerfilmer, framförallt när man tagit ut svängarna så radikalt med bestraffningarna, de är både bestialiska, innovativa och många gånger rent sadistiska. Man tar svängarna mer än vad nöden kräver för att nå sitt mål helt enkelt. Man låter någon hålla uppe vikter för att inte bli krossad under tyngden eller sätter fyr på en fånge under enormt lekfulla omständigheter för att bestraffa denne för ett rymningsförsök. Men det är inte bara detta, enbart att inte veta sin plats och misslyckas att redogöra för denna på ett, enligt fångvaktarna adekvat sätt, i det dystopiska samhäller filmen avspeglar, kan vara nog för en mycket fysisk bestraffning!

Skådespelarmässigt funkar filmen bra och det dyker upp en del kända ansikten som man kanske inte nödvändigtvis förknippar med ett namn, men som trots allt är bekanta. De som är förtjusta i TV-filmsversionen av Ivanhoe lär väl heller inte bli besvikna över Olivia Husseys insats i filmen. Hon är precis lagom förfärad i sitt agerande för att det ska funka. Hon utsätts väl för en del våld, men framförallt är hon föremål för en av fångvaktarnas kättja som inget heller vill än att utnyttja henne sexuellt. Naturligtvis innehåller filmen också omotiverade duschscener a la vilken WIP som helst, även om det är ganska tydligt att Olivia Husseys karaktär och hennes nakna bröst är två helt skilda personer. Det är dock lite ovanligt att kvinnor och män tycks duscha i samma utrymmen vid samma tid. Kanske var filmen före sin tid när det gäller könsrollsdebatten?

Överlag en mycket underhållande film som definitivt ökar lusten att undersöka den dystopiska framtidsgenren mera!

The Angry Red Planet – 1959 – sparsam futurism

Science Fiction filmer från 50-talet brukar vara en garanti for kommunistiska metaforer, utomjordingar kommer och försöker att invadera men är bara en omskrivning för de röda kommunisterna och en del av det kalla kriget. Jag tänkte inget annat än att det här skulle vara en i raden av sådana, speciellt med tanke på titeln. Och det kanske finns sådana undertoner, men inte så som de brukar se ut.

Här är det mer en fråga om att åka till det röda, om det sedan är kommunismen eller inte låter jag vara osagt. Men i så fall handlar det istället om invasion av de kommunistiska länderna, vilket i så fall är väldigt märkligt med tanke på slutet av filmen. Jag vill inte gå in i detalj på vad som händer men det är i alla fall klart att någon invasion av ”de röda” kan det inte bli tal om. Och skulle det vara propaganda är det snarare en film som förespråkar den ”röda sidan”.

Men jag tror inte att det är så där väldigt politiskt i detta fall. Jag tror att det är en science fiction film om en resa till den ogästvänliga planeten Mars. Där stöter man på något man inte riktigt förstår sig på och tvingas lämna planeten. Så enkelt tror jag att det är – faktiskt! Den är filmen med ett rött filter när det handlar om utomhusscener på Mars och det ser rätt coolt ut faktiskt. Det är väl inget speciellt om man ser till dagens effekter men 1959 var det säkert effektivt. Och säkerligen ett billigt sätt att gestalta planeten också!

Jag tycker filmen kommer till korta när det gäller andra science fiction filmer men postern är cool och lockande. Dessutom är det alltid intressant att se hur man tolkade framtiden på 50- och 60-talen! Här är det en ganska sparsam futurism, på gott och ont kanske?

5/10

House on Haunted Hill – 1959 – Originalet!

Regi: William Castle

Horror

Jag såg remaken av den här filmen för rätt många år sedan nu. Jag minns att jag tyckte att Geoffery Rush mer eller mindre såg ut som Vincent Price och tänkte att det inte kan vara någon tillfällighet. Jag blev snabbt medveten om att det fanns ett original och att Vincent Price spelade i den. Dock tog jag mig aldrig för att se själva filmen. Jag vet inte riktigt varför, med det blev helt enkelt aldrig så. Det finns väl inte tillräckligt många timmar på dygnet kanske. Det finns för många filmer och för lite tid, i synnerhet för mig som tydligen inte kan sortera och koncentrera mig på en genre eller en tidsperiod, jag måste hålla på allt parallellt med varandra.

Nu efter några år fick jag dock möjlighet att se filmen. Självklart står Vincent Price ut från rollistan men det som står ut allra mest är nog skrämseleffekterna. Det är inte det att det är så särskilt välgjort, åtminstone inte med dagens mått mätt, men det är ändå något med tajmingen. Det är faktiskt överraskande och nästan skrämmande när ett spöke plötsligt dyker upp ut tomma intet. Så på det planet får man säga att det är en mycket lyckad film.

Skådespelarmässigt får man nog ta i beaktande vilken tid filmen gjordes i. Det är rätt så mycket överspelande och det kan visst ha sin charm men det kan också bli för mycket av det goda. Miljöerna är mycket bra och när jag får se att det är William Castle som har gjort filmen ser jag genast att jag känner igen konceptet från 13 Ghost som jag recenserade för några år sedan. Historierna i sig är väl kanske inte snarlika men de utspelar sig båda i ett gammalt slott och det räcker nästan för att man ska se likheterna. Det är väl inget konstigt kanske.

Totalt sett hade jag hoppats på mer men visst är det en viktig pusselbit i spökfilmernas historia och ett intressant historisk dokument. Jag är inte så överväldigad som jag hade hoppats på och det är väl egentligen dessa förväntningar som drar ned filmens betyg för mig.

6/10