Allt Flyter - 2008 - En film om konstsim ...och den är faktiskt bra!

Allt Flyter – En film signerad Måns Herngren kan väl inte vara fel? Det är eftertänksamhet samtidigt som det egentligen inte finns något nytt under solen. Det är en ganska typisk dramaturgi, under den förvisso mer originella handlingen. Jag menar, en film som handlar om manligt konstsim är väl kanske inte det vanligaste. Den vänskap som ligger i bakgrunden är dock inte lika originell och även om man problematiserar på olika sätt under filmens gång. Man både belyser problem och driver med dem på samma gång, det gäller alltifrån homofobi till omvänd könsdiskriminering. Att spela innebandy en gång i veckan är helt ok, men att träna konstsim går alls inte för sig! Det finns ju inga seriösa manliga konstsimmare i alla fall? Hur som helst blir jag rörd av den här filmen, den känns helt trovärdigt och den vänskap som åskådliggörs är verkligen exemplarisk. Det finns väl problem som uppkommer längs vägen och flera olika schismer också, men utan att avslöja för mycket så löser sig allting till slut. För övrigt påminner filmens tema en smula om Cool Runnings från 1993, fast man har bytt ut bobsleigh mot konstsim istället. – 8/10

Månbas Alpha: Missing Link – S01E19

Månbas Alpha: Missing Link – S01E19 – Det här avsnittet var ingen höjdare. Det är visserligen kul att se Peter Cushing som gästskådespelare, men mycket mer än så blir det inte. Avsnittet fokuserar på tok för mycket på en inre kamp som kommendör Koenig (Martin Landau) för med sig själv som för oss – åskådarna, utspelar sig på en annan planet. Det känns som något man set om och om igen redan och även om det är över trettio år sedan just det här skapades hjälper inte det. Det finns andra som visualiserat liknande tillstånd på ett bättre sätt och gjort et mera intressant även om det här skulle var gjort tidigare. Nä, på Månbas Alpha Boxen Vol 2 utgiven av Noble Entertainment är det här nog det sämsta avsnittet hittills. Kanske om man räknar in första volymen av boxen också förresten!

Red Water - 2003 - Djurskräckis med... HAJAR!

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här filmen för jag hade verkligen inte hört något gott om den alls. Nu menar jag inte att det är mästerligt på något sätt, för den är under stundom ganska tramsig, är särdeles korkad rätt mycket av tiden, de datorgenererade effekter ser inte vidare ut och en del av skådespelarna borde söka sig en annan väg att inbringa sin inkomst på. Men jag gillar ändå filmen, den har en charm så få hajfilmer har, det finns hur mycket skräp som helst i genren där ute, och vissa scener med hajen i är faktiskt ganska väl utförda! Lou Diamond Phillips imponerar väl inte direkt och det gör inte Kristy Swanson heller, men de sköter sig stabilt och det räcker för den här typen av film! Handlingsmässigt hamnar den någonstans mellan en traditionell djurskräckis och en mer konventionell thriller och det är väl kanske det som ligger den i fatet lite. Jag hade gärna sett att det var en mer renodlad djurskräckis, men man kan ju inte få allt. …Och slutet är riktigt coolt! – 6/10