Recension: Into the Mirror - 2003

Into the Mirror

Regi: Seong-Ho Kim

2003

Thriller

Ett par dagar innan den stora nyinvigningen av ett varuhus som för ett år sedan härjades av en våldsam brand finner man ett antal anställda döda. Först tror man att det är självmord och allt verkar tyda på det, senare upptäcker man dock att så inte är fallet och att dödsfallen råkar ha en del gemensamma nämnare. Den före detta kriminalpolisen Woo (Ji-Tae Li) utreder fallet med en liten annan utgångspunkt än den officiella polisiära utredningen som sker parallellt. Han börjar nämligen tror mer och mer att något övernaturligt har inträffat och att mördaren lever i vår spegelbild…

Det här är en film som nästan från början griper tag i en och tvingar en att intresserat se vidare. Det är den första spegelscenen som har denna inverkan. Den är faktiskt intressant, suggestiv och förhållandevis välgjord. När väl denna scen är över tappar man dock ganska snabbt en hel del av det intresse som initialt inföll sig och det som sedan följer är en ganska ordinär historia som dessutom tycks vara stöpt i en standardiserad mall, transportsträckorna mellan spegelscenerna känns sega och även om man faktiskt försöker bygga upp karaktärerna lyckas det inte helt och fullt ut. Trots detta är det viktigt för helheten att verkligen följa med i t.ex. Woo’s förflutna då det har en självklar del i själva upplösningen.

De som inte är så förtjusta i asiatiska spökthrillrar kanske ändå kan gilla den här filmen då den tycks ha inspirerats en hel del från Hollywood. Nästan inga av de beståndsdelar man känner igen från Asien återfinns och jag tycker personligen att den blir platt förutsägbar och tråkig. Don efter person såklart!

Det som enligt mig räddar upp filmen en aning är att det faktiskt finns någon form av filosofisk tanke bakom den. Det är två parallella världar som möts, den framför och den bakom spegeln. Dessa världar fungerar tillsammans i symbios men samtidigt också helt individuellt oberoende av varandra. Det är lite svårt att förklara utan att avslöja för mycket av vad som händer och det är ju heller inget roligt att läsa om sånt. Helt klart är i alla fall att det här är en av filmens styrkor men samtidigt kan man paradoxalt nog även säga att det är ett av filmens största problem då saker och ting inte alltid tycks vara fullt logiska.

Slutomdömet blir alltså att det här knappast är det bästa som kommit från Sydkorea de senaste åren men trots detta finns det vissa poänger som gör den sevärd en gång. Men hyr filmen – köp den inte!