Efter mitt biobesök…


…kan jag konstatera att film fortfarande är bäst hemma men att det inte är så dumt borta heller. Framför allt inte när man har chansen att diskutera filmerna på plats med likasinnade! Nu är jag ju i och för sig inte särskilt pratglad av mig men det kanske kan ändras på sikt – vem vet?

Hur som helst så bestod biobesöket av två filmer, begreppet BioDuo förklarar detta nästan på egen han så att jag ska slippa. Först ut var den brittiska Death at a Funeral, som man döpt om till den svenska titeln Trångt i Kistan. Jag tycker väl inte att någon av titlarna är speciellt mycket bättre än den andra men den svenska levererar lite vibbar av det glada åttiotalet när filmer, och i synnerhet komedier, hette något så där klämkäckt.

Det är en fars som tydligen har en amerikansk nyinspelning, men det här var alltså det brittiska originalet. Och det märktes ganska tydligt. Filmen var väldigt brittisk på gott och ont. Å ena sida gör det att det blir lite mera oortodoxt än en amerikansk film från Hollywood, men samtidigt blir det också lite stelt. På det hela taget tycker jag att filmen, eller snarare handlingen var lite krystad. Det var mera småfniss en och annan gång snarare än något rejält gapflabb! Några röda trådar som löpte genom filmen var väl underhållande och killen som spelade Simon (Alan Tudyk) gjorde ett fabulöst jobb! Ingen annan är väl direkt dålig heller men det var inte en film som passade mig.

Efter en paus på runt en timme, tillräckligt för att inmundiga ett glas vin eller en starköl och en bit mat (om man inte som jag skulle köra hem), var det dags för film nummer två! Det kändes som om det var något större uppslutning kring denna film – Den Sista Färden än den första, men å andra sidan hade en del publik också försvunnit inför denna. Jag kommer förmodligen att skriva en längre recension av den här filmen någon gång, och kanske också om Death at a Funeral för den delen, men jag tror inte att den behöver någon närmare presentation för den genomsnittlige läsaren av den här bloggen. Den innehåller ett par mycket kända och omtalade scener – den homosexuella våldtäkten och så banjoscenen förstås! För om filmen inte har gjort något annat så har den åtminstone för alla tider förknippat de amerikanska bondhålorna med banjospel och kanske rent av inavel. Hur som helst är det är mycket bra film!

Jag är efter detta första besök på Bio Duo mycket nöjd och kommer helt klart att återvända. Jag föreslår att DU gör detsamma och ser till att detta utmärka initiativ får fortlöpa. Vi behöver eldsjälar som driver sådant här och som ser till att vi får möjlighet att se film som inte bara är de senaste effektfilmerna från Hollywood! Nästa gång blir det förhandsvisning av Den Siste Mammuten