Recension: Percy Jackson & the Olympians: The Lightning Thief

Jag är ganska intresserad av grekisk mytologi och även om jag inte är någon expert på området tror jag att jag vet mer än de flesta om saken. Nu skildrar den här ungdomsfilmen inte några av de grekiska sagorna på något komplicerat sätt men det är alltid bra att vara lite påläst inför sådana här filmatiseringar. Det är bra att ha basal kännedom om vidunder som hydran eller Medusa, vars blick kan förvandla människor till sten. Men det är som sagt en ungdomsfilm och det märks. Jag hade i och för sig önskat att den var lite vuxnare men jag gillar filmen i alla fall! Det är lagom mycket fantasy för min smak och det är en hel del det! Ett par kända skådespelare medverkar också, Pierce Brosnan som kentaur och Uma Thurman som självaste Medusa! Effekterna är förvånansvärt bra även om själva historien som sagt har lite vuxen prägel att önska. En klart underhållande film! 

7/10

Recension: My Dear Killer

Det här visade sig vara en relativt stereotypisk giallo och det säger jag i ordets allra positivaste betydelse. Jag gillar i och för sig när man krånglar till det också men ibland är det förlösande med en struktur man känner till och har sett många gånger förr. Filmen har väl inte jättemycket avklädda kvinnokroppar i sig men sleaze är heller inte det jag först och främst förknippar giallo med. Det är snarare ett brott som begåtts och som försöker att klaras upp. Det blir en utredning där det finns alldeles för många som vet för mycket och likvideras en efter en på välkänt manér, dock innehåller filmen ett av de ovanligaste mordredskapen i filmhistorien – en grävskopa! Men även förutom detta tilltag fungerar filmen bra, att räkna ut mördaren är ingen idé och misstankar riktas förstås mot alla som överhuvudtaget skulle kunna tänkas ha möjlighet att utföra dåden. Överlag en spännande och stilistisk film som torde tilltala all med intresse för galli! 

7/10

Recension: The Day of the Triffids (2009)

Så vitt jag vet finns det två installationer av den här historien sen tidigare, En film från 1962 och en miniserie från 1981. Här är det åter dags för en miniserie på ämnet men man har förstås gjort om lite sedan det senaste begav sig. Det känns som om den här vinklingen har ett lite annorlunda budskap än tidigare, då var det egentligen bara en tillfällighet att det skedde en katastrof medan man nu väver in någon form av moralitet i det hela. Triffiderna används för att utvinna olja ur och även om man vet att växterna är tänkande varelser behandlar man dem utan minsta respekt. När sedan katastrofen som gör att 99 % av befolkningen blir blinda kan man väl säg att Triffiderna får sin hämnd på människorna som behandlat dem illa. Det är ganska likt en stereotypisk djurskräckfilm på många sätt även om det här handlar om växter. Men växterna kan förflytta sig och även kommunicera med varandra och är ytterst farliga. Jämför man med de tidigare versionerna av historien kommer dock den här till korta och även om man har försökt att den handlingen lite mera kropp och själ så lyckas man inte fullt ut. I slutändan blir det en ganska meningslös berättelse som visserligen är underhållande under de nästan tre timmar den varar men som inte lämnar några bestående intryck. – 6/10