Der Samurai – 2014 – Från Last Exit Entertainment


Först och främst måste jag konstatera hur glad jag är att vara medlem på Facebook. Utan det medlemskapet hade jag nämligen aldrig hört talas om Der Samurai och knappast kunnat kontakta distributören, det utmärkta svenska bolaget Last Exit Entertainment som vid det här laget har gett ut tre filmer om jag har förstått det rätt.

Der Samurai är ingen film för den breda massan, så mycket kan vi säkert komma överens om allihop. Faktum är att jag tror att få tyskspråkiga filmer går hem hos den stora publiken i Sverige. Och så sitter vi och gnäller på amerikanarna som inte orkar läsa undertexter och därför gör om filmerna till engelska. Nyinspelningar alltså. Vi kanske inte är bättre själva om vi inte kan öppna ögonen och se en bra film bara för att det råkar vara på ett ”udda” språk.




För hur man än vänder och vrider på det är Der Samurai bra! Den är udda och det kanske inte är helt tydligt vad som verkligen händer och vilken symbolik som laddar den. Men det finns en närvaro och en nerv i den som jag gillar. Faktum är att jag fick se den ett par gånger innan jag kunde tränga under skalet på den riktigt. Jag inser att detta på sätt och vis är en negativ upplevelse, att man som åskådare inte riktigt hänger med första gången. Men samtidigt kan man också se det som ett högre andrahandsvärde. Något som allt som oftast är tämligen långt när det gäller spänningsfilm, thrillers och liknande. När man väl vet hur det går är det liksom inte spännande längre. Här kommer man ifrån det.

Det beror också på att det faktiskt är en film som ser oerhört bra ut. Det är ingen stor hollywoodproduktion och förväntar man sig det är man fel ute. Det betyder att en film faktiskt kan se bra ut utan dyrbara explosioner varannan minut. Men det behöver jag förstås inte tala om för läsarna av den här bloggen. Det är väl ganska välkänt vid det här laget vad jag egentligen tycker om originalitet och hur originellt jag tycker det är med dussinactionfilmer.




Jag ska inte ens gå in på vad filmen handlar om eftersom jag tror att tolkningsmöjligheterna är så pass stora. Fast det är klart, den enkla ytliga handlingen är i tjuv och polis tema. Det är mindre viktigt. Det som är riktigt väsentligt är formen. Jag kan tänka mig att filmen kan verka oerhört provocerande på en del personer och är man homofob kanske man bör undvika den helt och hållet. Det finns nämligen ett erotiskt skimmer över hela produktionen och man räds inte för lite hederlig erektion heller.


8/10


SS Operation Wolf Cub – 1980 – av regissören till Fäbodjäntan!


När man får nys om en film av Joseph Sarno – regissören som gav oss Fäbodjäntan förväntar man sig trots allt vissa saker. En av förväntningarna är, hur man än vänder och vrider på det, att det ska vara erotik i någon form. Det behöver inte vara explicit pornografi som i fallet med Fäbodjäntan, men lite lätt retsamt bör det vara i alla fall. Och faktum är, att det här är en film som fyller den förväntningen till 100 %! Det finns i princip inget naket i den alls, några tuttar är det väl i samband med en badscen och kanske något mer, men det är definitivt inget pöka någonstans.

Detta trots att Harry Reems spelar huvudrollen. Jag är inte bekant med hela hans historia som skådespelare men det är onekligen så att han är starkt förknippad med Deep Throat, alltså Långt ner i halsen, i alla fall för mig. Jag måste dock hävda att han är en riktigt anständig skådis. Han gör bra ifrån sig och har en närvaro i rollen som få av de andra besitter. Han har också, i egenskap av amerikan, en annan förutsättning för det engelska språket.

För det är något som verkligen skiner igenom, den vansinnigt låga nivån på framförandet av repliker på engelska. Några, eller ett par stycken, klarar väl det hjälpligt men de flesta är verkligen under all kritik. Det låter som att man har gjort en poäng av hitta människor med så uselt uttal som möjligt. Det inser jag förstås att man inte har gjort men man får onekligen det intrycket.

Men alldeles oavsett den språkliga begåvningen finns det faktiskt ett element som verkligen fungerar, otroligt nog. Det är faktiskt en ganska stor portion erotisk laddning över filmen. Det är verkligen inte beroende på att det är några heta brudar i den, det är helt enkelt Joseph Sarnos förtjänst. Det är helt och hållet hans talang att filmen är lagom retsamt erotisk. Det är så jag ser på det hela i alla fall. Det är sannolikt också hans förtjänst att filmen, trots att det har alla förutsättningar emot sig är tämligen underhållande. Man kan inte vara nog tydlig med att påpeka att det kräver en speciell typ av åskådare för att uppskatta den, men är man tillräckligt speciellt finns det definitivt ett underhållningsvärde att ta till vara på här!

7/10



Into the Storm – 2014 – Den andra sortens katastroffilm.


Jag brukar dela upp katastroffilmer i två kategorier. Den första är den där mänsklig snikenhet gör att helvetet bryter löst. Det är fuskbyggen som rämnar och hela den biten. Den andra är den som den här filmen tillhör, nämligen naturkatastrofer. Visserligen brukar det oftast vara frågan om byråkratiskt trams även i de här filmerna eftersom ingen tror på det experterna bedyrar. Inte kan väl stormen vara så pass förödande som man hävdar. Det är omöjligt att det är den starkaste stormen i mänsklighetens historia. Det är i alla fall vad man tycks tro. Detta är väl i och för sig än mer närvarande i den tredje sortens katastroffilmer, den som är undergenre till version två här ovan. De globala katastroferna som närmast utlyser jordens undergång.




Riktigt så illa är det inte här och det är inte riktigt lika illa som jag beskriver den generella normen av misstro heller. Det som däremot finns gott om i filmen är action och viss girighet i jakten efter att fånga de bästa bilderna inifrån en tornado, från stormens öga. Detta ska ske med ett specialbyggt pansarfordon som kan borra ner stödben i marken och därigenom stå emot de enorma krafterna som stormen skapar. Det är faktiskt något av en hisnande upplevelse.

Lite kul är att det inte bara är forskarteamet det handlar om heller. Det finns även amatörer som vill ha bilder på den gigantiska stormen. Bland annat har vi en eller ett par riktiga våghalsar som gör filmen klart underhållande. Man vill ha det perfekta klippet för streamingtjänsten youtube. Det handlar helt enkelt om att tjäna mycket pengar. För min egen del skulle jag hellre kalla det dumdristighet, med stort D dessutom. Effekterna i filmen är dessutom mycket bra och klär bluray utgåvan väl.




Och för att det ska bli en spännande film måste naturligtvis vindstyrkorna uppnå rekordhastighet. Vi måste ha lite människor i nöd som vi bryr oss om och jag tycker att man lyckas ganska bra med det. Det är inte karaktärsutveckling deluxe men å andra sidan är och förblir det en actionfilm och inte ett Shakespearedrama.

8/10

Bilder: © 2014 Warner Bros. Entertainment Inc.