Recension: Seven Blood Stained Orchids aka Puzzle of the Silver Half Moons - 1972


Seven Blood Stained Orchids
Aka: Puzzle of the Silver Half Moons
Regi: Umberto Lenzi
1972
Thriller

Julia (Uschi Glass) undkommer med nöd och näppe att bli det tredje offret i en serie brutala mord. Polisen står frågande men Julias make Mario (Antonio Sabato) ger sig inte utan utreder även fallet privat. Det finns inte mycket ledtrådar att gå på men mördaren har lämnat en nyckel ring i form av en halvmåne vid varje offer, något som Julia tycker sig känna igen. Hon drar sig till minnes att hon ett par år tidigare sett en likadan i amerikanen Frank Saunders ägo. Men snart upptäcker man att han dött i en bilolycka…

Umberto Lenzi är kanske mest känd för den beryktade och ökända Cannibal Ferox som orakade stort rabalder runt om i världen. Här visar han att han även klarar av att göra en bra giallo, ett slags italiensk deckare ofta med grafiskt utförda mord och en mördare i svarta handskar. Den här filmen är inget undantag från stereotypen och man får genast stifta bekantskapen med ett par våldsamma och blodiga mord på vackra barbröstade kvinnor.

Våldet är det inget fel på och den som tycker om att se stilistiskt blodiga kroppar bör gilla det här, det är vackert och poetiskt, varmt och snyggt filmat. Som brukligt är i gialli har man ingen som helst aning om vem mördaren är förrän i slutskedet av filmen. Vägen dit är förstås full av både förvillande polisutredningar och personliga utredare som av personliga skäl måste ta reda på vem mördaren är. Det här är filmens akilleshäl och de här partierna tenderar att bli ganska långtråkiga i längden.

Slutomdömet blir: En till en början kompetent film som tyvärr misslyckas med att hålla tittaren intresserad genom hela filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar