Ratman – 1988 – Skräpigare än skräpigast!

Jag räknar mig som en av dem som inte har några problem att tycka om riktiga B-filmer. Det kan vara skräpigt, usla skådespelare, hur ologisk handling som helst men det kan fortfarande finnas förmildrande omständigheter så att säga. Med Ratman är det dock svårt… det är en ofantligt skräpig film, det råder inget tvivel om det men tyvärr saknas den där lilla charmen som gör den underhållande.

Det som det är frågan om är förstås precis som det låter – en hybrid av råtta och människa som dödar folk. Man får inte se särskilt mycket och det mesta får man faktiskt tänka sig. Visst, man får se den fula varelsen ett par gånger och man har lyckats bra med den. Till skillnad från vad man kanske skulle kunna tro är det faktiskt en riktig skådespelare som gestaltar rollen. Nelson De La Rosa, som sägs vara världens kortaste skådespelare på imdb gör rollen.

Men även om man har lyckats bra och gjort honom trovärdig är det något fult över den. Det blir faktiskt bara trist och inte någon gång rycks jag med i filmen. Skådespelarna är överlag tämligen dåliga och det som jag trodde skulle vara ett slags monster eller djurskräckis tar sig mer formen av en giallo. Det blir väl ett stags hybrid förstås, efterforskningarna kring offrens död görs av släktingar snarare än polis och det är en ganska långsökt lösning på mordhistorien. Fast vi vet ju hur det ligger till redan tidigare. Till saken hör också att det är väldigt gott om storbystade damer...

Nä, det här var inget för mig. Faktum är att det mest underhållande med den här filmen var det Jaws-rippade omslaget och taglinen He’s the Critter From the Shitter…

3/10

Vacancy - 2007 - Din dödskamp kan vara värd mycket pengar!

Vacancy

Regi: Nimród Antal

2007

Horror

Ett ung gift par, på gränsen mot skilsmässan, tvingas ta in för natten på ett sjabbigt motell efter att deras bil pajat. Ganska snart upptäcker de gamla videokassetter med riktigt usla slashers. Men något är väldigt märkligt med dem, de ser ut att vara inspelade i just det rum paret nu befinner sig i! Samtidigt börjar märkliga saker hända, det bultas på dörren som angränsar till rummet bredvid och maskförsedda våldsmän dyker upp utanför. Badrumsfönstret är igenspikat för att ingen ska kunna ta sig ut den vägen. Sakta med säkert förstår de mer och mer vad som är på väg att hända med dem, förtvivlade använder de alla medel som står till buds för att försöka överleva natten.

Ok, det är kanske inte världens mest genomarbetade eller originella story, men den funkar och den gör det bra! Att ett sjabbigt motellrum skulle vara inspelningsplatsen för inkomstbringande snuff låter inte helt otroligt och vetskapen av detta faktum gör att filmen är ganska spännande redan innan den börjar. Dessutom lyckas man hålla filmen väldigt realistisk, självklart med några oundvikliga klichéer som bara måste finnas med, men det är inget som stör.

                                      

Även skådespeleriet hålls i bra form av de största rollerna – David (Luke Wilson) och Amy (Kate Beckinsale). De känns genuint livrädda och det är inte särskilt svårt att förlåta ett visst överspeleri från motellägaren Masons (Frank Whaley) sida. Dock är det atmosfären som står i centrum här och då menar jag inte en briljant ljussättning som i Mario Bavas mycket stämningsfulla Baron Blood eller hammer-horror filmerna. Det finns inget så romantiserat över den här filmen, den kan inte skryta med ett varmt och snyggt foto och tur är nog det, för det hade säkerligen dragit ner den synnerligen otäcka stämningen. Istället är det ganska kallt och iakttagande bildspråk som gäller och jämförelser med Mäster Hitchcock ligger inte långt borta.

Det finns inte särskilt många onödiga scener och filmen är bara runt åttio minuter lång. Jag ser det dock inte som någon nackdel eftersom man på så sätt kan skapa en väldigt tät och tempoladdad film, utan att för den sakens skull falla i fällan och göra en riktig trendskräckis, där man hur tydligt som helst kan se vilken målgrupp filmen är ämnad för. Låt vara att även den här tilltalar en yngre publik men med tanke på avsaknaden av blodiga detaljer tror jag att den funka precis lika bra för oss lite äldre. Vi som bara vill se en spännande film.

För är det nånting filmen verkligen stoltserar med så är det spänning. Jag överdriver inte när jag säger att det här är något av det mest spännande jag sett på åratal och en av de bästa filmer jag sett hittills i år. Har du inte sett den än? Hyr den, köp den eller stjäl den, men se till att se den nu!

The Uninvited - 2003 - Asiatisk spökfilm...

The Uninvited

Regi: Su-Yeon Lee

2003

Drama

Jung-Won (Park Shin-Yang) sitter och slumrar i tunnelbanan, han vaknar till med ett ryck och när han upptäcker att han är vid slutstationen kastar han sig ur vagnen. När han vänder sig om och tåget börjar rulla ser han att två små flickor sitter kvar i vagnen. Detta är bara början av det mardrömsliv som väntar honom. De två barnen som senare visar sig vara döda och som hittas av en städare på tåget tycks förfölja honom. Han ser dem lite varstans, bland annat sittandes vid middagsbordet i hans och hans fästmös nya hus. Mitt i detta virrvarr av skräck och fasa möter han en mystisk kvinna. Hon har förmågan att se andar och kan se bortom det normala. När Jung-Won börjar berätta för kvinnan om sin barndomen, som han inte har några minnen ifrån, dras de snabbt ner i ohyggliga fasor, värre än de båda kunnat drömma om.

På baksidan av filmen påstås det att det här ska vara thriller/horror men jag kan inte i min vildaste fantasi få det till det. Den är tyvärr inte särkilt spännande och inte skrämmande heller för den delen. Vad den däremot har är en ganska intressant uppbyggnad som inte drar sig för att använda ett ohyggligt långsamt, nästan plågsamt berättartempo och en synnerligen fragmenterad historia. Karaktärsutvecklingen är magnifik och även om huvudhistorien inte är så intressant så blandas den upp med fler och mer intressanta historier som alla är viktiga för slutresultatet.

Ser man den här filmen när man är trött går nog mycket förlorat, man tvingas att hänga med för att kunna lägga bitarna på rätt och pussla ihop pusslet. Även om man är klarvaken är det faktiskt inte det lättaste, då man bjuds på mycket detaljer men väldigt få kompletta lösningar. Ett problem med filmen är dock dess längd, över två timmar är på tok för länge att hålla sig intresserad av den här, många gånger, olidligt långsamma filmen.

Till er som har sett mycket av den asiatiska boomen och bildat er en uppfattning om hur den typen av film generellt ser ut kan helt enkelt tänka om. Den här innehåller visserligen mycket sparsamt med musik, som ju är brukligt och så har vi ju som sagt var det långsamma tempot. Däremot är filmen inte alls lika grotesk som man skulle kunna tro (och önska) med några få scener undantagna som faktiskt är mycket starka och skapar en djup emotionell reaktion hos tittaren. Därmed inte sagt att scenerna i sig är speciellt grafiska.

Det här är heller inte en film som inte bygger på effekter och dessutom är de också mycket sparsamt återgivna. Den bygger istället på stämning och på brillianta skådespelarinsatser – för skådespelarna är helt klart ett av filmen starkaste kort. De förmår NÄSTAN att hålla upp hela filmen men någonstans på vägen tar det emot och filmen kommer bara upp i ett knappt medelbetyg.

5/10