My Bloody Valentine (1981)

My Bloody Valentine (1981) – Eftersom jag nyligen sett och recenserat 2009 års version av My Bloody Valentine tyckte jag att det kanske kunde vara läge att se om originalet också. Det var ganska många år sedan jag senast såg den så mitt minne var, om man säger, inte i bästa form. Det behövs dock bara en snabb uppfriskning innan jag inser att den här filmen faktiskt är riktigt bra och en av de absolut bästa filmerna under slasherfilmens guldålder! Morden är uppfinningsrika och spänningsfaktorn är ganska hög! Utan att gå in på detaljer ser man tydligt var nyinspelningen hämtat inspiration och var man låtit originalet vara. Det är kanske i grunde samma historia, men den skiljer sig ändå på så många plan att man inte kan vara helt säker på hur den andra versionen slutar om man bara sett en av dem. Skådespelarmässigt funkar det mestadels riktigt bra även om några av de mindre rollerna är riktigt bedrövliga och jag vill inte nämna några namn, men det finns riktigt uruselt agerande i den här filmen också! Detta är dock inget som direkt påverkar helheten och det blir trots alla skavanker (som visserligen inte är speciellt många) och logiska misstag en synnerligen underhållande film som ingen sann skräckfilmsälskare kan vara utan i hyllan! – 8/10

Köp filmen oklippt på Axelmusic

The Broken - 2008 - Har vi inte sett det förr?

Det känns som om man redan sett själva grundhistorien som den här filmen centrerar sig kring ett antal gånger tidigare inte minst i de flerfaldiga filmatiseringarna av Invasion of the Body Snatchers. Visserligen finns det saker som skiljer historierna åt, en del ganska små saker och en del som kanske är av mer betydande vikt, men på det hela taget handlar det alltså om samma sak. Hur som helst tycker jag filmen lider av en hel del problem och det som faktiskt kunde ha blivit riktigt bra slarvas bort genom för dåligt tempo under första halvan. Man får aldrig något riktigt intresse för filmen och det blir heller inte särskilt intressant att klura ut vad som egentligen händer (i den mån man inte är rejält övertydligt). Dock måste man erkänna att det börjar skapas någon form av spänning ungefär i samma ögonblick som det börjar hända något, vilket sker ganska precis mitt i filmen – på tok för sent för att skapa den atmosfär som skulle ha behövts för att hålla intresset uppe. Slutet känns också lite väl krystat och platt och det känns ungefär som att man inte har kunnat hitta på mer och bara avslutar filmen. Man känner sig lite snuvad på konfekten och det är ju sällan ett bra epitet på en film… – 5/10

Köp filmen på CDON

Otroligt Het

Otroligt Het – Jag ska väl inte sticka under stol med att jag är en stor beundrare av Annika Andersson och här är hon verkligen i sitt esse! Hon gör förvisso i princip samma förvirrade och halvhysteriska roll som vi sett henne göra så många gånger förr, med kvicka repliker som är både slående, humoristiska och dråpliga, men hon gör det med bravur och man ligger inte sällen dubbel av skratt. Även Carina Lidbom, som gör den andra stora rollen i farsen, gör ett bra jobb, även om hon inte är lika utflippad som Annika Andersson medan övriga medverkande, med Brasse Brännström i spetsen, kommer lite i skymundan. Tyvärr tycker jag att den tappar lite efterhand men eftersom inledningen är så in i helvete rolig slutar den ändå på ett gott betyg! – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm