Treasure of the Amazon - 1985 - Äventyr i Amazondjungeln

Treasure of the Amazon

Regi: René Cardona Jr

1985

Äventyr

Filmen pekar inte ut vilken plats den utspelar sig på men det är uppenbart att det rör sig om någonstans i Amazondjungeln. Där befinner sig ett par arkeologer, som under sina utgrävningar, hittar skellettfragment som bara måste vara mänskliga. Det enda märkliga är att det inte finns något kranium till kropparna. I samband med detta hittar de också några diamanter i en skinnpung och utesluter därmed rånmord. Samtidigt påbörjar den gamla nazisten (Donald Pleasence) sin expedition till rikedomens gruva, han är säker på vart han ska och vad han kommer att finna. Han är totalt hänsynslös och den som kommer i hans väg röjs snabbt ur vägen. Dessutom ger sig ytterliggare en grupp in i djungeln. Dessa leds av en erfaren man som kallas ”Gringo” (Stuart Whitman) och som en gång tidigare lyckats undkomma djungels alla faror i form av alligatorer, pirayor och huvudjägare…

Man skulle kunna tro att det här rör sig om en kannibalfilm i någon form, men jag vill nog påstå att så absolut inte är fallet. Snarare säger det en del om de förutfattade meningar man kan ha med titeln som grund. Det hindrar ju förstår inte att det förekommer en hel del gore i samband med att huvudjägarna visar sig.

Tyvärr kan man hitta en hel del logiska luckor i själva handlingen och även om dessa till viss del vägs upp av de gorefyllda scenerna, stör man sig faktiskt lite grand på detta slarv i manusarbetet. Visserligen är det en ganska standardiserad handling med, i princip, de klassiska karaktärerna (den onda och hänsynslösa skurken, kvinnan som räddas i vildmarken, den kanske inte alltid så genomärlige hjälten och naturligtvis den dubbelspelande medhjälparen som vill ha hela skatten för sig själv) men skådespelarinsatserna är tämligen bra och realismen är hög trots dessa luckor. Åtminstone de stora namnen Stuart Whitman och Donald Pleasence känns som födda till sina roller och bidrar starkt till filmens behållning!

En annan av filmens stora behållningar är miljöerna. Det känns verkligen som om vi befinner oss mitt inne i Amazondjungeln. De magnifika klippen innehållande alligatorer och andra djur känns verklighetstrogna även om man lätt kan räkna ut hur filmen har klipps ihop. Kanske är filmens bästa scen när karaktärerna passerar en jättelik anakonda som slingrar sig kring en trädgren. Själva bilden blir så perfekt på nåt vis och det är ju faktiskt ganska kul att sånt kan sätta större spår än huvudjägare som skär halsen av sina offer, hur blodigt det än må vara.

Jag skulle rekommendera filmen främst till äventyrsfans som gillar film i djungelmiljö, utan att för den skull avråda någon annan att se filmen. Det är helt klart en underhållande film enligt mitt sätt att se på det!

Lone Wolf and Cub: Sword of Vengenge – 1972 – den första filmen i en serie av sex!

Regi: Kenji Misumi

Action

De flesta som är intresserade av den här recensionen har nog sett en av de våldsammaste filmerna som finns när det gäller det feodala Japan – Shogun Assassin! Det är min gissning i alla fall. Det är nämligen den första i en serie av sex filmer som den amerikaniserade Shogun Assassin bygger på. Det som är intressant är att handlingen i den här skiljer sig ganska markant ifrån den som vi har lärt oss att det handlar om i Shogun Assassin, det är helt annorlunda och personer som har en roll i Shogun Assassin har en helt annan roll här. Jag skulle lite slarvigt vilja uttrycka det som att Shogun Assassin faktiskt är tämligen obegriplig jämför med det här. Shogun Assassin har massor av action i sin uppbyggnad och att blodet sprutar åt alla håll är lite av själva poängen med den, här finns det faktiskt en handling också!

Därmed inte sagt att den här är en bättre film på alla plan. Den tenderar faktiskt att bli lite seg emellanåt. Den underliggande handlingen kräver att man hänger med på ett annat sätt än vad man behövde i Shogun Assassin. Det är också bra om man har, åtminstone lite basal kunskap om Japanska seder. Det är mycket ära och lojalitet på ett sätt som vi västerlänningar aldrig skulle drömma om, åtminstone inte i modern tid. Fast filmen utspelar sig förstås inte i modern tid heller.

Det här är början på historien, hur Ogami Itto börjar sin vandring mellan elden och vattnet med sin son Daigoro. Jag misstänker att de övriga filmerna i sviten inte kommer att beröra så mycket historia som den här första naturligtvis måste göra. Vi måste förstå varifrån de kommer och vilken ambition de har. Det räcker inte att Ogami Itto är en herrelös samurai som blir lönnmördare för den som kan betala. Det finns politiska aspekter i bakgrunden och om jag inte har helt fel för mig bygger filmsviten också på en Mangaserie. Något som möjligen kan förklara de blodfontäner filmen kantas av.

Hur som helst så gillar jag filmen! Jag gillar att man få lite mer begriplig bakgrundsfakta till berättelsens ursprung och jag gillar att hela konceptet känns mer realistiskt än det i Shogun Assassin. Det är dock en film som dras lite med ett för lågt tempo, allt eftersom vi måste förstå Ogami Ittos överlägsenhet med svärdet. Han är inte bara en annan bandit i mängden. Han är ute efter att rättfärdiga och hämnas de oförätter som har drabbat honom och hans familj. Han är ute att hämnas sin frus död och strövar omkring i sin förhoppning att finna den skyldige!

7/10

Torched - 2004 - Ryan Nicholsons första film!

Torched

Regi: Ryan Nicholson

2004

Horror

Deanna är sjuksköterska. En dag när hon är på väg till jobbet överfalls hon i hissen och blir brutalt våldtagen. Efter denna händelse finns det bara en enda tanke i hennes huvud – hämnd! Hon tänker ut den grymmaste av alla planer, kidnappar killen som hon är övertygad om är skyldig till dådet och sätter igång sin hämnd – som bland annat inkluderar en blåslampa…

Det här var Ryan Nicholsons första film, åtminstone med lite längd på. Nu är det inte en speciellt lång film i alla fall, den mäter 44-45 minuter men det spills ingen tid innan allting springer lös så jag antar att han har bantat ner på uppbyggnaden. Eller ja… Antar är väl fel ord, det finns inte tillstymmelse till karaktärsuppbyggnad och knappt hat filmen börjat förrän själva våldtäkten är igång. Det är inte frågan om att exploatera denna, även om själva akten i sig självklart är frånstötande.

                        

Nej, det här är en film som fokuserar på själva hämnden och den är monstruöst utförd. Det ser oftast väldigt verklighetstroget ut och jag skulle vilja se den kille som inte ryggar tillbaka för lite penisstympning… Skulle jag kalla den här filmen för något, förutom horror förstås, är det en klockren splatterfilm, fast utan humorn kanske. Blodet skvätter lite för mycket för min smak och det skapar snarare en löjeväckande effekt än något annat.

Men man måste komma ihåg att det här var en film som egentligen gjordes för att lära sig lite om hur man skapar film. Varken Ryan Nicholson eller de andra är riktigt färdiga som filmskapare. Och förresten, det blir man väl aldrig. Liksom allt annat i livet är det ett ständigt lärande. Jag kan se den här filmen som en intressant milstolpe och som något som passar in tidigt i karriären. Jag vet inte om jag känner igen Ryans stil så väldigt mycket i den men den innehåller åtminstone könsdelar av den manliga slaget i närbild, fejkade såklart.

Men det blir lite tunt, skådespelarna är mestadels katastrofala och hela produktionen stinker av amatörmässiga klipp och miljöer. Och faktum är att trots att filmen är kort och att den sätter igång genast är tempot ohyggligt lågt. Det är en tjatig film som inte ger mig särskilt mycket. Jag hade mycket hellre sett Ryans originalmanus, som berättas om i extramaterialet än det här om jag ska vara ärlig.

Men även om jag inte är så förtjust i filmen gillar jag utgåvan. Det är en film som inte är helt lätt att hitta och det var knappt meningen att den skulle ut på marknaden heller. Så vitt jag förstår finns det en annan version av filmen som har varit tillgänglig på nätet sen lång tid tillbaka, kanske till och med ända sedan 2004, men det här är den förlängda versionen med extra mycket tortyr, ny musik och sådana grejor. Utgåvan är dessutom snygg och ett måste för samlaren!