Recension: Ninja Assassin



Min erfarenhet av ninjarullar, även om jag finner “genren” mycket underhållande, har varit ganska sparsam. Oftast handlar det om en och samma handling, någon okänd mördare huserar i trakten och polisen står handfallna. Nämner man ordet ninja har ingen ens hört talas om ordet förut och vet definitivt inte vad det här. Därefter brukar man söka upp någon lokal expert på stridskonst som till slut lyckas spåra upp ninjan, eller ninjaklanen som det oftast handlar om. Hjälten får sedan slå sig igenom horder av ninjas för att slutligen göra upp med ”bossen”, en kamp som hjälten förstås vinner. Jag kan väl inte påstå att den här filmen avviker så där rysligt från den handlingen, allt stämmer förstås inte in, men i det stora hela handlar det om samma sak. Det som skiljer den här mot de flesta av de jag har sett tidigare är dels att den här är mycket nyare, den är inte en ”kultrulle” i den bemärkelsen som man kan säga att Ninja III – The Domination eller någon annan äldre ninjafilm kan sägas vara. Den är också mycket våldsammare, eller åtminstone mer visuellt våldsam! Blodet skvätter rikligt omkring emellanåt och det ser riktigt bra ut också. Det är nästan så man får lite vibbar av Shogun Assassin på sina ställen. Det är bra berättat med en massa tillbakablickar som bidrar till att bygga karaktärer men i slutändan är det något som saknas. Det blir lite platt och lite tråkigt, lite enkelt rent av kanske. Men det är onekligen en underhållande film för stunden! 

6/10