Regissören - Recension på svenska

This review in English

Regissören

Regi: Ronny Carlsson

2011

Övrigt

Först av allt måste jag konstatera vilken fantastisk ära det är att få chanson att recensera en film först i världen! Jag har sett alla Ronnys tidigare filmer, åtminstone tror jag det, och de är alla speciella på ett eller annat sätt. Man ser tydligt vilken utveckling som har skett från tidiga, småroliga filmer, till komplexa genomtänka manus där har tvingar åskådaren att tänka! Han har en naturligt fallenhet för att plocka perfekt musik till sina scener och det är oftast väldigt lite dialog – om ens någon. Den här filmen – Regissören är först och främst en mockumentär.

Den är dock väldigt annorlunda och fungerar på många olika nivåer och plan. Först av allt har vi förstås mockumentärnivån. Jag hoppas verkligen att vissa sekvenser är en produkt av Ronnys fantasi och inget annat. Det finns också en riktig dokumentär inbakad i det hela känns det som. Ronny har kanske manifesterat detta i metaforer men efter att ha samtalat med Ronny många gånger tror jag att jag vet vad han menar med det. Det är ett uttryck för känslor och alltså inget som ska tas bokstavligt.

Den fungerar också som en experimentell och surrealistisk film och det är uppenbart att Ronny vet precis vad han gör – eller kanske inte? Detta på grund av att han uttrycker just sättet att skapa på som att lära sig av sina misstag och prova sig fram till det som blir bra. Jag kan ju missförstå förstås, det kanske är en del av mocumentärern. Haha!

Redigeringen är förstås av högsta kvalitet, det har alltid varit Ronnys starka sida och här leker han med detta mer än vanligt. Filmen är mestadels på svenska men är textad på engelska och en det talas på engelska också. Dialog i en Ronny Carlsson film är fantastiskt! Det finns en sekvens med en intervju som är något av filmens höjdpunkt. Det är riktigt roligt! De sitter och pratar om hur man gör, eller inte gör film, den sanna intentionen med dem och behovet av att experimentera. Så fort som fantasifull redigering förs på tal händer det plötsligt saker och plötsligt visas just vad man talar om. Det är många sanningar som kommer fram och jag tror att det mesta av detta stämmer in på den verkliga Ronny som filmskapare men även som person.

Dessutom fungerar filmen som tredje och avslutande delen i ”shitty camcorder” trilogin som startade med Video Geisteskrank och My Monster men också som fristående antologi. Jag gillar det här mycket! Avslutnings fungerar det på sätt och vis också som promotion för Ronny kommande film Dustbox som jag knappt kan bärga mig för att få se!