Tron - 1982 - En genuin kultklassiker!

Skriven för ett par år sedan, vilket innebär att de tidsangivelser jag har angivit angående tillgång etc. inte är riktigt relevanta längre.

Tron

Regi: Steven Lisberger

1982

Sci/Fi

I en framtidsvärld existerar nästan en digital värld parallellt med vår egen. Flynn (Jeff Brides) är en programmerare som hackar sig in i sin före detta arbetsplats datorsystem för att komma åt bevis som stöder att hans chef, eller rättare sagt före detta chef efter som Flynn fått sparken, stulit några spel som Flynn i själva verket har skapat, spel som betytt enorma framgångar för företaget. Helt enkelt är det inte eftersom det finns mängder med försvarsmekanismer i systemet där den främsta går under namnet Master Control. Samtidigt utvecklar en annan programmerare ett annat program som ska hålla koll på hela systemet, till och med Master Control. Detta kan naturligtvis inte tillåtas av den mäktiga Master Control och programmet – Tron, tillfångatas. Han lyckas dock, tillsammans med Flynn, som blivit digitaliserad genom avancerad teknologi, att rymma. Kampen mot systemet har börjat!

Ironiskt nog var jag på jakt efter den här filmen för några veckor eller någon månad sen. Det visade sig att den inte alls var lika lätt att finna till ett vettigt pris som jag trodde och att begagnatmarknaden var enda chansen om den skulle kunna placeras i hyllan. Naturligtvis gjorde det mig därför extra glad när jag insåg att Disney skulle släppa den igen i samband med utgivningen av uppföljaren – Tron: Legacy. En nostalgitripp av sällan skådat slag!

Betänker man att filmen faktiskt gjordes i början av åttiotalet är det smått fantastiska visuella effekter! Det är en framtidsvision som faktiskt inte är hel osannolik. Jag gillar när man förlägger handlingen till platser som inte nödvändigtvis representerar det vi vanligtvis kallar för verkligheten. Inne i människokroppen a la 24-timmarsjakten eller inuti i en dator som här. Alltihop blir egentligen en visualisering av hur effektteamet tänker sig miljöerna. Det är underhållande att se hur man tänker sig antivirusprogram etc. Det blir lite som verkmästaren i magen om någon minns denna monolog med Magnus Härenstam. Funktioner som beskrivs med att det är människor som utför olika slags sysslor. En briljant visualisering måste jag säga! Det enda man kan klaga på, om filmen inte hade varit från tidigt åttiotal vill säga, är att bluescreenscenerna kanske inte ser jättebäst ut.

Men det är som sagt lätt att vara förlåtande mot tekniska begränsningar som kan relateras till filmens ålder. Men det är faktiskt lika lätt att imponeras av det visuella trots åldern. Många av de visuella tilltagen ser helt fantastiska ut. Det här är helt klart en film som var långt före sin tid. Inte bara visuellt, utan själva idén med att låta handlingen utspelas inuti en dator måste säga vara genialisk! Det enda man kanske skulle kunna önska sig är en lite mer tredimensionell handling. Emellanåt känns det som att filmens existens enbart beror på yta och inte alls på innehåll. Den är jäkligt tilltalande men jag saknar lite förklaringar till själva poängen med systemet. Det existerar i filmen, men vad har det för syfte? Det är inte bara ett nätverk av datorer, det handlar om något mer. Det är en hel värld som assimilerar andra små program och erövrar mer och mer digitalt territorium, men systemet har inget egentligen praktiskt verksamhetsområde. Petitesser kanske, men det skulle ha tagit filmen till ytterligare en nivå. Det är onekligen en kultfilm av stora mått och den hade varit värld lite mer eftertanke i manusarbetet.

Men jag ska inte klaga. Upplevelsen var visserligen nostalgisk och nödvändig inför uppdraget att recensera uppföljaren – Tron: Legacy, men ändå grymt underhållande enligt de linjer jag har beskrivit ovan. Skådespelarinsatserna kan jag inte klaga på och det är ju några kända namn också. Jeff Bridges som Flynn och Bruce Boxleitner som Tron får stå för de huvudsakliga insatserna tillsammans med David Warner. Det blir en fantastisk kamp som väl bäst kan beskrivas som en kamp mellan gott och ont. Så enkelt är det egentligen, det är den minsta gemensamma nämnaren och det är allt som behövs egentligen. Det är en riktigt underhållande film som jag hoppas att fler kommer att upptäcka i och med att den nu blivit tillgänglig!

Terminator: Salvation

Terminator: Salvation – Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av den här filmen som jag inte hade några som helst förhoppningar på. Med tanke på vilken kalkonflopp trean var fanns det helt enkelt inte mycket hopp om den. Lägg också till att en Terminatorfilm utan Schwarzenegger knappast kan räknas som riktigt äkta (hans ansikte används dock en liten stund men det är fejkat och det syns också ganska tydligt). Men Christian Bale sköter sig alldeles utmärkt i rollen som John Conner – mannan som i det närmaste ses som Messias eller åtminstone som någon for av levande legend av sina män i motståndsrörelsen. Det är ett bra drag filmen igenom och det finns inte särskilt mycket dödtid någonstans. Dessutom har man lyckats få med hommager till de tidigare filmerna, både genom repliker som ”I’ll be Back” och ”Come with me if you wanna live” och olika scener och kameraåkningar. Jag gillar sådana grepp och det ger åskådaren ytterliggare utbyte av filmen, mer än att det är action hela tiden menar jag. Det blir inte ”bara” en actionfilm, utan också något mer. Hur som helst var tekniken träffsäker och mycket underhållande att se på, man har ju aldrig direkt tänkt sig alla de former av olika Terminators som existerar i filmen, men då måste vi också komma ihåg att den utspelar sig i krigets tidigaste skede och att T-800 ännu är under utvecklingsstadiet. Självklart krävs det en del tankeverksamhet av åskådaren för att få ihop själva tidslinjen eftersom det ursprungligen handlar som tidsresor, att John Connor skickar tillbaka en man för att rädda sin egen mamma som sedan också blir hans far och dör. Här lever han förstås och är yngre än John Connor… Förvirrande men faktiskt helt logiskt. Helena Bonham Carter medverkar förresten också i en liten roll. – 8/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Untracable

Untracable – Redan när jag skrev om .com for murder kunde jag konstatera att jag gillade filmer där datorer, och överjävliga hackers i största allmänhet, porträtteras. Eller så var det egentligen mycket tidigare, när jag såg Wargames första gången och jag blir heller inte förvånad om jag skrev någon rad om det angående Wargames 2. Nåja, Det här är helt klart en katt och råtta lek mellan polisens datorexpert och en bestialisk mördare. Det roliga med filmen är själva upplägget kring morden. Man använder Internet, som verkligen ligger rätt i tiden, som mordscen och själva tillvägagångssätten är faktiskt lika brutala som genialiska. Det gör nästan ont i kroppen att se på att par av avrättningsmetoderna och det tror jag vi har filmer som Saw att tacka för. Man skulle kunna säga att det här helt klart tillhör den nya genren tortyrskräck, även om det också är en ganska ordinär polisthriller där FBI jagar mördaren, även om detta sker mer genom datorer än med fysisk jakt (som visserligen också förekommer). På det hela taget en ganska effektiv thriller med brutala mordsekvenser värdiga en hardcore horror-fan fast kanske lite för standardiserad grundhistoria för att nå riktigt hela vägen! – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm

Wargames 2: The Dead Code - 2008 - En av de BÄSTA uppföljarna!

Jag hade väl egentligen ganska lågt ställda förväntningar på den här, få uppföljare till älskade original lyckas leverera ens i närheten av det man hoppas på, och i synnerhet inte när det gått 25 år mellan dem. Så döm av min förvåning när jag upptäcker hur mycket jag gillar det här! Det är i stort sett samma film som den från 1983, man har bara hottat upp det hela lite. Datorer är inte lika sci-fi längre och var man kunskap om dem är också betydligt större än för 25 år sedan, därmed inte sagt att man inte tagit ut svängarna något, för även om mycket av den teknik som beskrivs i filmen mycket väl existerar så överdriver man nog en smula. Skulle allt finnas till förfogande för försvarsmakten såsom det beskrivs skulle vi leva i ett storebrorssamhälle utan dess like och det vägrar jag tro på! Hur som helst, så fann jag den här riktigt riktigt underhållande! – 9/10