Chained - 2012 - Fångenskapen tagen till nästa nivå!

Chained

Regi: Jennifer Chambers Lynch

2012

Thriller

Tim är nio år när han blir kidnappad tillsammans med sin mamma av taxichauffören Bob. Han blir snart varse om att Bob är seriemördare och att hans mamma inte längre är i livet. Mardrömmen börjar. Bob kedjar fast Tim och använder honom som slav. Hans uppgifter består i att följa Bobs minsta vink. Han ska hålla huset rent, öppna dörren när Bob kommer hem med ett nytt offer och får ingen mat. Inte förrän Bob har ätit i alla fall och då är det endast resterna från Bobs tallrik som är tillåtet. Kort sagt finns det ingen som helst frihet kvar för Tim som från och med nu får namnet Rabbit. Åren går och de börjar bilda någon sorts märklig fader/son relation.

På pappret är detta en mycket intressant och makaber film. I verkligheten är den fortfarande motbjudande och stark. Det är ett så starkt ämne att det är svårt att inte påverkas av vad som sker. Speciellt eftersom nyhetsflödet de senaste åren varit språngfylld med nyheter om människor som hållits inspärrade i åratal, oftast som sexslavar och ibland till och med egna släktingar. Se bara på Josef Fritsl som höll sin egen dotter inspärrad som sexslav i 24 år. I sådana fall överskuggar helt klart verkligheten dikten.

Men man får tänka sig. I filmens början är Tim 9 år, efter ett hopp i tiden är han kanske runt 17-18 år. Det är alltså några år som han har suttit inspärrad tillsammans med galningen Bob. Det är en systematisk terror som renderar i att Tim, eller Rabbit, formas efter Bobs vilja. Någon sorts relation utvecklas dem emellan. Allt sker förstås på Bobs villkor men man kan ana att de stränga tyglar som Tim fick som barn håller på att lösas upp. Att Bob kommer från en trasig barndom blir snart uppenbart och det är väl heller inte ovanligt att våldsverkare som kommer från eget förtryck känner behovet av att utöva sin makt för andra.

Liken efter de unga kvinnorna Bob släpar hem gömmer han under huset. Jag vet inte om parallellen till John Wayne Gacy, som också gjorde av med sina offer på liknande sätt, är medveten eller inte men det känns som att dylika detaljer skulle vara genomtänkta. På sätt och vis påminner filmen om Eric Stanzes Scrapbook. Det är väl fångenskapen och det psykiska våldet skulle jag tro. Här är det dock inte frågan om en lika visuellt stark film, det är mer det kalla våldet än det fysiska som återfinns. Ett kallt iakttagande egentligen. Man känner sig på sätt och vis som en voyeur när man ser den här filmen. Inte för att det skulle vara något erotiskt över det utan snarare för att man är iakttagaren till den passiva framtoning Rabbit tvingas till.

Tyvärr är filmen överlag lite för långsam och seg. Det är en klart intressant inledning men det blir snabbt lite mycket av samma sak om och om igen. Visst finns det en poäng med det, för att belysa pojken hjärntvätt eller väg mot vansinnets rand, men det blir tråkigt och det kan ju knappast gagna filmen. Lyckligtvis kommer slutet och räddar upp vad som nästan var förlorat. Den ultimata förnedringen kommer att avslöjas!

6/10

I Spit on your Grave 2 – 2013 – En klart mycket bättre film!

Det var ganska otippat att det skulle komma en uppföljare på den här. Fast i ärlighetens namn är det inte frågan om någon uppföljare i termens egentliga betydelse. Självklart är handlingen i närheten av vad man kan förvänta sig men annars är det mest namnet som knyter ihop den här med I Spit on your Grave från 2010. För det kan väl aldrig vara en uppföljare till originalet från 1978? Nej, så är det förstås inte. Men det är ungefär lika logiskt.

Katie försöker slå sig fram som modell och hittar ett telefonnummer att ringa på en anslagstavla. Hon bestämmer tid med fotografen och tar enligt överenskommelsen med sig några klänningar. En av dem är ok att använda enligt fotografen. De börjar arbeta och det hela sköts professionellt och det blir många bra bilder. Men så tycker fotografen att hon ska lätta på kläderna lite för lite mer vågade bilder. Det är inget som Katie har tänkt sig och går därifrån. Hon har dock gjort ett intryck på killarna med kameran och en av dem tar sig några dagar senare in i hennes lägenhet. Han våldtar henne och när han först efteråt förstår vad han har gjort hjälper hans bror honom att städa upp. De kan förstås inte lämna Katie där och innan hon vet ordet upp vaknar hon upp i en mörk källare, faskedjad vid en madrass…

Det är klart positivt att man har hittat på lite andra premisser än vad första filmen handlade om. Det är visserligen våldtäkt i båda, eller alla tre om man räknar originalet, men här är det mer frågan om fångenskap och tortyr egentligen. Under tiden som Katie är faskedjad i källaren får hon så klart ta emot besök, båda av grabbarna själva och av betalande kunder som tar ut svängarna på allvar med henne! Det är egentligen här som filmen är obehaglig på riktigt, den initiala våldtäkten var bara förspel till var som komma skall.

Naturligtvis kommer hon loss och rymmer. Hon planerar sin hämnd väl och mirakulöst nog finner hon alla gärningsmännen och går lös på dem med samma metoder som de har använt mot henne. Det är i sig ingen överraskning, det förstod man med tanke på titeln, men det är ganska rått utfört och det finns faktiskt en nerv och spänning i filmen som är ganska ovanlig. Jemma Dallender är magnifik som både offer och gärningsman. Hon kan se genuint rädd ut och som ett riktigt hjärtlöst monster när hon utför sin hämnd. Det här är en klart bättre film än 2010 års film.

8/10

Recension: Missing in Action 2 – The Begining – 1985 - Chuck Norris i fångläger

Jag kan inte minas att jag såg den här filmen på den tiden det begav sig. Jag såg första och tredje filmen men om jag inte är helt fel ute så var den här delen svårfunnen på den svenska hyrmarknaden. Lyckligtvis är det betydligt lättare att finna det som en gång var svårfunnet idag och man behöver inte ens leta utomlands för att hitta den här filmen till ett hyfsat pris.

Som titeln antyder är det frågan om en prequel, en film som utspelar sig före den första filmen. Braddock befinner sig i fångläger tillsammans med andra amerikanska soldater. Lägerchefen Yin försöker med alla medel att få honom att erkänna krigsförbrytelser men Braddock står emot, något som är lättare sagt än gjort när Yin på de grymmaste sätt attackerar hans medkänsla genom att tortera resterande soldater i lägret.

Maktkampen mellan de två överstarna Yin (Soon-Tek Oh) och Braddock (Chuck Norris) är magnifik och behöver inte gå till blodvite för att vara intressant. Framförallt Soon-Tek Oh är synnerligen imponerande, det är en casting som verkligen passar som handen i handsken. Hans ansiktsuttryck gör honom oerhört kallblodig och manipulativ och det här är en film som är vida överlägsen originalet, en film där fånglägrets fasor visas i full fasansfullhet!

6/10

Recension: Female Market - 1986

Female Market

Regi: Yasuaki Uegaki

1986

Thriller

Unga kvinnor rövas bort av en liga för att sedan säljas som sexslavar till rika och betydelsefulla män. Bland de senast infångade finns dock en kvinna som vägrar underkasta sig och uppviglar de andra till rymningsförsök. Ligan slår tillbaka hårt och skoningslöst mot rymmarna och det dröjer inte länge innan kvinnor trots allt är kuvande, nästan alla i alla fall.

Är man ovan vid filmer som tar upp ämnet fångenskap, sex och slaveri i alla möjliga kombinationer kommer den här filmen antagligen att upplevas som mycket stark! Den innehåller en del grovt förnedrande scener även om man aldrig går i på detaljnivå rent visuellt. Tur är väl det förresten, för japanerna har en förmåga att maskera ”farliga” saker med en dimma i bilden. Den här filmen innehåller endast sparsamt den typen av censur men det kan inte hjälpas av man stör sig ofantligt mycket på de få scener som finns där.

Handlingen är inte särskilt genomtänkt och relativt förutsägbar. Det gör att filmen måste förlita sig på sin chockerande effekt. Men som jag tidigare nämnde här ovan är bilderna inte filmade på detaljnivå, viket i sin tur innebär att man måste fånga en känsla med filmen, en känsla av hopplöshet och förnedring. Detta åstadkommer man genom bildspråket som är väldigt betraktande. Man känner sig delaktig i filmen även om man inte kan vara riktigt säker på om man sitter vid sidan av förövarna eller en av sexslavarna.

Skådespeleriet förstärker också den känslan av filmen. Kvinnornas rädsla under de tysta våldtäktsscenerna gestaltas mycket bra. Man kan väl i och för sig få intrycket av att de kunde kämpat emot lite mer men man måste komma ihåg att när hoppet inte längre finns där, finns det heller inte mycket kvar att kämpa för.

Överlag tycker jag att den här filmen kravlar sig upp till medel, men jag inser samtidigt att den hade varit bättre om man inte redan sett en massa andra liknande referensfilmer. Nackdelen med att hela tiden söka efter det grövsta och mest deprimerande/utmanande är ju att man hela tiden måste gå ytterliggare ett steg längre för att det ska får sin avsedda effekt.

Sevärd om man gillar genren men inget mästerverk!