Gor – 1987 – Oliver Reed som den onda kungen

Jag visste inte riktigt vad det var jag gav mig in på när jag började titta på den här fantasyfilmen på Netflix. Den kom upp som liknande ett par andra barbarfilmer, med Conan the Destroyer i spetsen. Eftersom jag hellre ville se något jag inte redan hade sett, även om jag verkligen gillar uppföljaren till Conan the Barbarian, så det fick det bli den. Jag lärde mig snabbt att Gor tydligen bygger på en serie böcker som först publicerades 1966 och så vitt jag vet fortfarande gör det. Enligt wikipedia finns det 33 böcker än så länge. En riktig långkörare kan man väl säga?

Det kommer det dock sannolikt aldrig att bli när det gäller filmatiseringar. Det finns faktiskt en uppföljare, som jag gärna skulle vilja se kan jag tillägga, men kvaliteten är på tok för låg för att locka den stora massan, eller ens de som drar sig till fantasygenren i stort. Det vill säga om man inte är tokig i ila gjorda peplumfilmer och annat som utspelar sig i öknen. Sand, sand, sand och sand verkar vara den här filmens paroll. Jag finner det anmärkningsvärt att man bara genom att klä upp skådespelarna, eller klä av i kvinnornas fall, lägga på lite musik och en synnerligen stereotypisk historia kan få ut så mycket underhållning. Det är inte bra men det är underhållande!

Den som skiljer den här filmen från de andra är kanske det att filmens hjälte – Tarl Cabot, lever i vår moderna värld. Han är en nördig lärare som knappt kan hålla sina elever intresserad av lektionerna. Han har dock en gammal ring som förflyttar honom till en annan dimension, till landet Gor. Han är till en början hur nördig som helst och han måste tränas för att klara sitt uppdrag. Det handlar förstås om att störta den grymma kungen som genom terror håller landet förslavat. Något ditåt i alla fall.

Urbano Barberini som spelar Tarl Cabot är ingen toppskådis. I alla fall inte när jag ska vara så där mesig som han är i början. Det är faktiskt riktigt bedrövligt och det känns som rent löjeväckande dialog. Men man får ge sig tid, det blir bättre. Alltså mer underhållande! Den kvinnliga fägringen är lättklädd och Oliver Reed som den onda kungen är riktigt bra! Det är i särklass den bästa prestationen i filmen. Jag undrar hur man fick honom att medverka men det var väl pengarna förstås. Jag undrar också hur man fick Jack Palance att medverka de ynka få sekvenser han är med. Kanske var uppföljaren redan på gång, där jag har förstått att han har en betydligt mer framtrådande roll.

Jag tror de flesta kommer att tycka att det här är en riktigt dålig film, men låt dem tycka det. För mig är nästan alltid äventyrs- och fantasyfilmer av det här slaget underhållande. Det finns något speciellt med de väldigt enkla historierna. De om en befriare som ska fria folket från en grym tyrann. Om det handlar om en ond kung eller drottning spelar inte så stor roll. Ibland blandas in magi, vilket det är väldigt sparsamt med här, om man undantar resan fram och tillbaka mellan dimensionerna förstås. Det enda jag har emot den är att det framåt slutet blir lite för mycket svärdviftande. Det är lite grand som när man i en actionfilm lägger den sista kvarten på att alla ska skjuta på alla. Det kan bli lite för mycket. Annars gillar jag det här!

7/10

Venom - 1982 - Mer kidnappningsdrama än djurskräckis

Venom

Regi: Piers Haggard

1982

Thriller

Det skulle vara det perfekta brottet. Den sexiga hemhjälpen (Susan George), den psykotiske chauffören (Oliver Reed) och den internationella terroristen (Klaus Kinski) planerar att kidnappa sonen till ett rikt par från deras hus i London. Vad de inte hade räknat med var en död polis och att en förväxling av pojken nya husdjur skulle ske. Istället för den harmlösa och ofarliga skogssnok han väntade på finns en annan mycket speciell orm i lådan – en svart mamba! En mycket aggressiv och dödligt giftig orm som kan slunga sig från flera meters håll och attackera sina offer. Denna ringlade fasa är inte i dess avsedda bur utan lös i huset…

Handlingen ovan är förvisso helt sann men man kan ändå bli lite lurad på vad filmen egentligen handlar om. Det här är ingen vanlig ”djurfilm” där ormen sätter tänderna i offer efter offer, utan snarare ett kidnappningsdrama där det råkar vara en orm lös samtidigt. Inte för att det nödvändigtvis blir sämre av det men det är lätt att få saken om bakfoten – jag fick i alla fall det när jag läste filmens handling.

Nåja, ska man du i alla fall kommentera ormen så blir det ett gott betyg. För en gångs skull har man gjort den i korrekt storlek och inte fokuserat onödigt mycket på olika överdrifter. Självklart tar man ut svängarna något för att öka dramatiken något och kanske har man överdrivit den svarta mambans aggressivitet något. Men visst är det en oerhört giftig och farlig orm!

Skådespelarensemblen funkar utmärkt och det är väl framförallt Klaus Kinski som imponerar som vanligt. Han är helt lysande i rollen som ledarterroristen och är väl egentligen den enda av skurkarna som har lite hjärna under mössan också. Det är han som försöker lösa problemen som uppstår och det är han som framstår som den kalla beräknande onda terroristen.

Det här är också en brittisk film och det märks ganska tydligt. Det är svårt att beskriva men brittiska filmer har en lite annan approach och engagerar tittaren på ett helt annat sätt än amerikanska filmer. Kanske är det närheten av berättelsen och viljan att inte överösa filmen med onödiga klipp och effekter som gör det. Kanske är det skådespelarna som får lite större plats och bildspråket som är annorlunda eller kanske det helt enkelt beror på att man är mera kompetent att göra film i Storbritannien.

Det här är alltså en trevlig thriller som kan vara värd att se – åtminstone en gång!

5/10