Battleship - 2012 - Storfilmen med Alexander Skarsgård

Battleship

Regi: Peter Berg

2012

Action/Sci-Fi

Vetenskapsmän på jorden sänder ut en signal till ett solsystem långt långt borta, men med en planet som enligt våra föresatser har de korrekta förutsättningarna att upprätthålla liv. Det dröjer naturligtvis inte länge förrän utomjordingar uppmärksammar signalen och dyker upp i samband med en militärövning. Plötsligt befinner sig flottan i strid med utomjordiska farkoster med massiv förstörelseförmåga.

Det är naturligtvis en välgjord film men X antal miljoner dollar i budget. Skådespelarna är mestadels bra och svenske Alexander Skarsgård sköter sig bra. Tyvärr är historien ganska seg och berättad många gånger förr. Naturligtvis räddar den som oftast råkar bete sig som ett klantarsel hela baletten och blir hyllad som aldrig förr av sina överordnade. Jag vill inte göra någon stor sak av det och faktum är att det känns som ovanligt lite amerikanskt flaggviftande men visst är handlingen lite i stereotypiskaste laget.

Det är dock en snygg film och väldigt få scener avslöjar att det som händer inte händer på riktigt, det ser så pass bra ut! Farkosterna är ypperliga och interiören av de amerikanska båtarna verkar hur trovärdig som helst. Jag har aldrig satt min fot på någon av dem så vad vet jag egentligen?

Det är inte direkt spännande någon gång, man vet hur det kommer att sluta, men längs vägen är det faktiskt underhållande! Det är bra actionsekvenser och underhållande effekter som faktiskt tillför filmen något förutom en snygg yta. Dock är det sparsamt med utomjordingar. Jag menar att det är klart att de finns där men de tar inte så stor plats och den stora fienden är egentligen deras farkoster. Man skulle kunna säga att det egentligen handlar om ett sjöslag men med fiender som har mer avancerade vapen än mänskligheten kan uppbringa och de inbördes relationer som besättningen har.

För att vara en storfilm är den ovanligt klen tycker jag. Effekter finns där som sagt men handlingen är för trist, det hade behövts lite mer för att det skulle bli riktigt bra. Det som nu finns för att den ska bli underhållande en gång men se om den tror jag inte att jag gör. Det finns alldeles för lite substans för det.

6/10

Recension: Straw Dogs – 2011

Även om jag verkligen inte vill sälla mig till dem som automatiskt tar avstånd från varje nyinspelning finns det vissa filmer som känns helt obegripliga att göra om. Sam Peckinpahs Straw Dogs är en av dem. Nu har jag visserligen inte speciellt många minnen från filmen som jag såg i min ungdom, men den eruption av våld den sista halvtimmen innehåller är svår att glömma bort.

1971 var den säkert banbrytande och Sam Peckinpah är också känd för sina realistiska våldsscener. I dagens filmklimat hade man varit tvungen att ta i riktigt rejält för att någon skulle höja på ögonbrynen för våldets skull och även om det verkligen inte skäms för sig i de grövsta scenerna känns det numera som att man redan har sett allt förut. Det hjälper inte att man försöker förnya, det får liksom inte samma genomslagskraft idag.

Men det är många problematiseringar, det är inte en enda orsak till att allting eskalerar i slutet. Det är det sista halmstrået som knäcker kamelens rygg eller en sista droppe som till slut får glaset att svämma över. Vägen fram mot slutet är faktiskt intressantare än våldsurladdningen även om denna känns originalet troget.

I den här hittar vi i stället för Dustin Hoffman och Susan George, James Marsden och Kate Bosworth. Dessutom återfinns Alexander Skarsgård som en av våldsverkarna och James Woods i en mindre, men viktig roll. Det är en trovärdig rollbesättning som gör allt vad den kan för att hålla filmen vid god vigör men det når inte riktigt ända fram.

6/10