The Butterfly Room – 2012 – Nostalgiska möten!

Nästan direkt i början får jag vibbar av att det här är en ganska komisk film. Det handlar egentligen bara om ett par händelser i filmens början så det blir ett ganska missvisande budskap. Resten av filmen är verkligen allt annat än komisk!

Själva handlingen i sig är kanske inte superupphetsande. Den kretsar kring en äldre dam som vars stora intresse är att samla på fjärilar. Det vill säga, att fästa dem med vingarna utslagna och vackert sätta upp den som tavlor på väggen. Hennes käraste rum är hennes arbetsrum, där hon inte släpper in någon. Jag tror till och med det står något på filmens omslag att ”har du väl kommit in, kommer du aldrig ut”. Spännande premisser! Det är dock inte riktigt sant. Det beror lite på vem som kommer in i rummet. Det som dock stämmer är att denna äldre dam inte riktigt är klar i knoppen. Hon stöter på en liten flicka som hon betalar för att komma och besöka henne. Hon behandlar flickan som sin dotter och kommer också närmare grannkvinnans dotter. Undan för undan märker vi – publiken, att det verkligen inte står rätt till. Vi mötts av flashbacks blandat mede vad som händer i detta nu och det handlar om grov barnmisshandel, i synnerhet på det mentala planet.

Det är visserligen ett ämne som får mig att se eld och lågor, men det är inte tillräckligt väl genomfört för att jag ska bli alldeles rosenrasande och få den där känslan av obehag i magen som filmer av den här typen tenderar att ge. Varför vill man må dåligt av filmer kan man fråga sig? Men det är antagligen ett sätt att leva ut de känslor man inte klarar av på egen hand. Men alldeles oavsett ämnet lockar filmen med ett par namn som kultfilmsälskare borde känna igen. I rollen som den gamla damen finner vi till exempel Barbara Steele, som i alla fall jag främst känner till från Mario Bavas svartvita mästerverk Black Sunday från 1960. Andra namn som dyker upp är Ray Wise, P.J. Soles och även Heather Langenkamp som gjorde sig känd i Wes Cravens A Nightmare on Elm Street 1984.

Steele & Langenkamp

Från ovan nämnda skådespelare och skådespelerskor är det helt ok framföranden. Däremot finns det en del andra aktörer och aktriser som inte riktigt håller måttet. Det är rent ut sagt bedrövligt emellanåt. Kanske är den främsta behållningen med filmen dessa nostalgiska möten snarare än talang och tät handling. Det var klart sevärt en gång men det dröjer nog tills jag ser den igen.

5/10

Big Ass Spider – 2013 – En jävla stor spindel!!

Regi: Mike Mendez

Action/Komedi/Horror

Det finns missvisande filmtitlar och det finns de som träffar på pricken. Det här är en film som faller inom den andra kategorin! Det är inte bara en stor spindel, det är en jävligt stor spindel! Som vanligt när det handlar om förvuxna djur är det frågan om ett experiment som inte har slagit ut fullt så väl som forskaran hade hoppats på. I det här fallet är det från början en tämligen ordinär spindel som växer med en exponentiell hastighet. Det vill säga att den blir större och större fortare och fortare!

Man ska naturligtvis vara på det klara med att det är en film som inte är helt seriös! Det är gott om humor i den, i synnerhet av klichékomisk form. Det är absolut ingen kalkonfilm eller något pekoral, för det krävs det en betydligt mer seriös intention än vad denna verkar ha. Men faktum är att jag blev förvånad över vilken nivå filmen lägger sig på. Jag hade förväntat mig betydligt mer trams och flams eller – tvi vale, ett pretentiöst försök på en riktigt skrämmande film! I stället lägger man ribban precis lagom högt. Det är förmodligen ingen film för alla och envar och jag skulle tro att de allra flesta, om man tittar på den breda massan, inte skulle få ett särskilt stort utbyte av den. Jag skulle tro att de flesta skulle missförstå själva poängen med den. Det är inte en film som är gjord för att skrämmas. Det är inte en film som imponerar med hisnande IMAX effekter och det är ingen film som tar sig på stort allvar!

Det är inte en film som är fylld av toppskådisar som gör sina allra bästa insatser någonsin. Men jag kan heller inte säga att den är komplett misslyckad på detta plan. Det är skådespelarinsatser som passar filmens klichéartade handling. De levererar precis vad som behövs för att filmen ska funka och jag vill också betona att klichéer inte alls behöver vara något negativt. Det är helt klart en del av underhållningsvärdet när det gäller filmer som den här.

Huvudrollen som insektsutrotaren Alex Mathis spelas av Greg Grunberg som åtminstone jag känner bäst till från TV-serien Heroes. Han passar bra in i rollen och passar också på att ragga på de kvinnliga karaktärerna i filmen. Ett känt ansikte är också Ray Wise som är den militär som ska ta hand om katastrofen och rensa upp hela misslyckandet. Naturligtvis finns det mera karaktärer men jag nöjer mig med de två här. Eller nej förresten, Lloyd Kaufman spelar en liten roll som joggare. Något som säkert uppskattas av alla Troma-fans. Han blir snabbt spindelmat!

Sen var det det där med effekterna. Spindeleffekterna är förvånansvärt bra! Och om jag inte ser helt fel ser de också, åtminstone under stundom, traditionella ut. Visserligen kan man göra riktigt bra datoranimerade effekter numera men det är ändå något speciellt med ett gediget arbete. Man kan till och med ana stopmotion i några scener, liksom som en hommage åt svunna tider.

Det är en klart sevärd rulle som man säkert kommer att uppskatta om man bara är på rätt humör och inte förväntar sig något annat än vad filmen kommer att leverera! Det är en underhållande film, inte en skrämmande!

6/10

Du kan köpa filmen här: