Killer Klowns From Outer Space - 1988 - en kultrulle av rang!

Killer Klowns From Outer Space

Regi: Stephen Chiodo

1988

Komedi/Sci-Fi/Horror

Efter ett stjärnfall beslutar sig Mike och Debbie sig för att avbryta sin första dejt, ta sin parkerade bil och åka för att se om det blev något meteoritnedslag. De hittar ett cirkustält mitt ute i skogen men det visar sig snart att det inte är något vanligt cirkustält och inga vanliga clowner heller. I själva verket är det ett rymdskepp och clownerna utomjordingar här enbart för att göra människorna till sin föda.

Låt oss redan från början reda ut skillnaderna mellan en kalkonfilm och den här rullen. En kalkonfilm är något som, mer eller mindre, har blivit underhållande av misstag och det tycker jag inte man kan anklaga den här filmen för. Det är helt klart en medvetenhet som ligger bakom filmen, hur absurd den än är. Klichéerna är medvetet använda och en del av humorn. Sällan har det väl varit lika intressant att filosofera kring vad man hade kunnat upptäcka om det hade varit möjligt att se in i hjärnan på manusförfattarna för det här är helt galet.

Skådespeleriet är kanske inte top-notch över hela linjen det är lite överspel här och där men det gör ingenting och tillför till och med något faktiskt. Även detta är en del av humorn och miljöerna är fullständigt fantastiska inne i rymdskeppet eller cirkustältet eller vad man ska kalla det för. Jämför man med filmer som Tim Burtons Charlie and the Chocolate Factory ligger den förstås en bit efter men vi ska också komma ihåg att det här är en film från sent åttiotal! Vilken budget filmen haft vågar jag inte spekulera kring men aldrig sinande resurser av animerande datorer är inget som har funnits i alla fall.

Den bisarra handlingen som är filmens stöttepelare görs fullt ut, det finns inga halvmesyrer och det som skulle kunna ha varit hur fånigt som helst, i ordets negativa betydelse, blir istället till glimrande komik! Popkornpistoler, kokonger av spunnet socker och annat som jag aldrig skulle ha kunnat komma på även om mitt liv hängde på det gör filmen till vad den är. Clownerna är hur fula som helst men samtidigt charmiga och var och en av dem verkar ha en egen personlighet. Det är inte bara opersonliga monster från yttre rymden här inte. En del situationskomik uppstår också när clownerna inte riktigt förstår hur vissa jordiska föremål ska användas. Puder och raklödder ger till exempel upphov till lite slapstickkomik och skulle man slå upp ordet skräckkomedi, en genre som jag för övrigt gav mig på att försöka definiera för ett tag sen, så skulle man sannolikt hitta en bild från den här filmen. Jag har generellt svårt för skräckkomedier men det här är filmen som skiljer agnarna från vetet!

Musiken är ganska tidstypisk och andra saker såsom frisyrer och liknande skvallrar också om när filmen är gjord, men jag tycker den har stått emot tidens tand mycket bra och ser absolut ingen nackdel i att man skymtar åttiotalet lite här och där. Detta är väl mest påtagligt i de delar av filmen som inte fokuserar på clownerna och deras eskapader utan den sidohistoria som också berättas. Den är i sig inget unik, en yngre polis rivalitet med den av det gamla gardet som vägrar anpassa sig till nya tider. Ingen av poliserna tror förstås på den galna historien till att börja med men den äldre, som gestaltas väl av John Vernon, är lite extra skeptisk kanske. Nåja, han får sitt det kan jag lova..

Jag skulle vilja tacka Galaxina Film som har gett ut den här filmen för första gången på DVD i Sverige. Det här är deras första utgivning och den ger definitivt mersmak! Det ska bli mycket intressant och spännande att se vad detta nystartade bolag som, enligt vad jag förstår, kommer att fokusera på sci-fi, kommer att ge ut i framtiden!

7/10

Läs även Lindas recension här!

Recension: Killer Klowns from Outer Space - 1988

Killer Klowns from Outer Space

Regi: Stephen Chiodo

1988

Komedi/Horror

Skriven av: Linda Snöberg

När en liten stad blir invaderad av bloddrickande mördarclowner från rymden som terroriserar, tar invånarna tillfånga och dödar dem. Det är ingen som tar dem på allvar. Varför? Jo, de ser ju ut som clowner med påmålade leenden som clowner brukar ha och de kan väl inte vara onda eller? De skjuter på folket i staden med sina vapen men istället för kulor är det popcorn som kommer farandes. De fångar befolkningen och håller dem instängda i spunnet socker kokonger för att senare när de är mogna, sticka in ett sugrör och suga upp blodet. Bara Mike (Grant Cramer) och Debbi (Suzanne Snyder) fattar misstankar emot clownerna och inser faran som håller på att hända, men ingen tror på dem. Beväpnade med en glassbil och tillsammans med polismannen Dave (John Allen Nelson) försöker de stoppa clownerna och rädda staden.

Handlingen är rätt löjlig, men det är precis vad man förväntar sig av en film med en sådan här titel. Skämten är ibland förutsägbara men oftast väldigt smarta och originella. En rätt kul komedi/skräckfilm med helt otroligt korkade sätt att döda människor på, men i samma veva väldigt skickligt utvalda sätt att utföra dem på. Den är humoristiskt gjord fast utgången är väldigt hård, jag menar att när människor dör är ju ingen picknick precis.

Trots att det är en lågbudgetfilm så förekommer det en del verkligt imponerande tagningar och kostymer. Specialeffekterna är enastående bra för att vara en lågbudgetfilm, man skulle nästan kunna säga att bättre inte finns att hitta. De flesta sköter sitt agerande på ett bra sätt. Den enda som man riktigt kan säga var usel var Cramer, han spelar över alldeles för mycket.

Det som är så kul med den här filmen är att man har varit väldigt kreativ och kommit på hur man ska använda grejer som i själva verket kan verka ofarliga och förvandla dem till otäcka saker. En grej som är hur bra som helst är när de gör en hund av en massa ballonger som senare blir en riktig hund som kan leda dem till människorna. Cirkustältet är imponerande och speciellt när det lyfter i slutet av filmen. Popcornen som flyger ur pistolerna och som sen förvandlas till små clowner är ju underbart kul. Skuggfiguren som visas på väggen som föreställer en hungrig Tyrannosaurus Rex är mäktigt bra.

Och man kan ju inget annat än att älska clownerna, de har alla tendenser till att se ut som vanliga clowner men de är gjorda på ett sådant sett att de ser uppriktigt skrämmande ut. Deras sminkning är perfekt gjord och deras skratt mardrömsinspirerande T.o.m. deras kroppar är missbildade och groteska. Man börjar nästan tro att det är varelser och inte människor inuti kostymerna. Alla clownerna ser olika ut och det måste ligga mycket tid och pengar i att göra de olika kostymerna så att de alla har en slags ondska över sig. Men man tar inte filmen direkt på allvar när man ser den för det kanske inte är så normalt att man använder sig av eldpopcorn och mördarpajer, cirkus tält som förvandlas till ett ufo och små clownbilar som jagar en. Vilket gör detta till en unik film. Synd bara att det aldrig gjordes en uppföljare, men än är det ju inte för sent så att säga. Slutet av filmen är ju bara bäddat för en uppföljare.