Machete - 2010 - en vacker våldsbalett

Machete

Regi: Robert Rodriguez, Ethan Maniquis

2010

Action

Machete är en stenhård mexikansk polis. Eller polis förresten, han tillhör ett speciellt förband av superpoliser som väl närmast kan beskrivas CIA, FBI och NSA i en och samma person. Det är personer som är extremt svårt att döda och som har en utpräglad fallenhet för att få jobba gjort – med vilka metoder som än står till buds. Men likväl försöker gangsterbossen Torrez få Machete dödad. Detta lyckas naturligtvis inte även om det är nära. En tid senare befinner vi oss i USA och Machete har blivit dagarbetare och står och tigger jobb bland alla andra illegala mexikanska invandrare. Detta är en invandring som politikern John MacLaughlin vänder sig kraftigt emot. Helst av allt skulle han vilja stänga gränsen mot Mexico för gått. Till sin hjälp har han gränsmilisen som inte skyr några som helst medel för att avskräcka ytterliggare försöka att ta sig över gränsen. Men så en dag blir Machete kontaktad av en man med snuskigt mycket pengar. Han blir erbjuden hundratusen dollar om han går med på att skjuta senatorn John MacLaughlin. Machete är motsträvig men har till slut inget annat val, pengarna kan ju trots allt komma väl till pass för motståndsrörelsen. Men om saker och ting inte har varit jävliga nog innan så bryter hela helvetet ut nu. Machete blir den mest eftersökta mannen i hela landet och till råga på allt är han oskyldig. Nu ska huvuden rulla!

Först av allt ska vi vara noga med att skilja äkta grindhouse från fejkad grindhouse, det vill säga sådant som har gjorts i syfte att efterlikna de gamla filmerna. Det här är otvivelaktigt en fejkad film vilket i alla hänseenden borde spegla av sig på omdömet, och det gör det också! Men inte så mycket faktiskt. Efter själva prologen, där man använder sig av fejkade skador på filmen för att få den att se gammal ut. Blomstrar filmen upp och man har inte lagt sig till med något ytterligare för att förställa den till något den inte är. Naturligtvis är bildspråket och liknande av ganska speciellt natur, men så måste det vara om illusionen ska bli komplett.

Det som är roligt är också att det kryllar av kändisar i den. Och det handlar inte bara om kultskådespelare som Danny Trejo och Cheech Marin. Nej, Robert De Niro gör en ganska stor roll, Don Johnson är med på ett hörn, Jessica Alba, Lindsay Lohan och till och med Steven Seagal, som kanske gör sin bästa roll någonsin i den här filmen!

”En vacker film, en balett, ett konstverk”

Det är fullt ös från början till slut och som nybliven Blu-ray ägare tycker jag mig kunna se klar potential i denna för inköp på det formatet. Det är svårt att beskriva men det känns som att det här är en film som skulle tjäna mycket på högupplösning! Blodet skvätter och Danny Trejo är inte direkt snäll i titelrollen. Jag vet inte om jag kan hitta något svensk uttryck för det men annars får ni hålla till godo med badass eller mean motherfucker, för det är precis det han är!

Det finns kanske viss sensmoral i filmen, jag vet inte, det är inte filmens huvudsakliga mål att debattera i alla fall. Det finns definitivt humor, inte i slapstick format men man förlöjligar makten och valkampanjerna ganska rejält. Politikerförakt har man väl hört talas om och det finns här i parti och minut, och på ett väldigt underhållande sätt. Förresten så var det länge sedan jag såg Robert De Niro gör en roll med sådan övertygelse som han gör här. Han är riktigt bra som senators MacLaughlin, som inget hellre vill än att bli omvald.

En mycket underhållande rulle som jag verkligen vill rekommendera varmt till alla som gillar fart och fläkt och som inte räds ett och annat blodsprut. En vacker film, en balett, ett konstverk, och alltsammans i våldets tecken!

8/10

Recension: Fantastic 4 - 2005

Fantastic 4

Aka Fantastic four

Regi: Tim Story

2005

Action/Fantasy

När en olycka i samband med ett misslyckat rymdexperiment går fel händer det något oförklarligt och de fyra vetenskapsmännen ombord utsätts för någon form av kosmisk strålning. Undan för undan upptäcker de hur deras celler förändras och hur de tycks få oförklarliga och övernaturliga krafter. Reed Richards (Ioan Grufford), som var ledaren för gruppen kan plötsligt tänja och forma sina lemmar likt gummi, medan hans före detta flickvän Sue Storm (Jessica Alba) får förmågan att bli osynlig, samt dessutom att projektera ogenomträngliga kraftfält runt sig själv och sin omgivning. Hennes våghalsige bror Johnny (Chris Evans), som redan tidigare levt ett farligt liv fullt av adrenalinkickar, upptäcker att hans kropp har förmågan att bli en levande fackla, och att värmen han kan utveckla är i princip är jämställd med solens. Slutligen förändras Ben (Michael Chiklis), gruppens pilot, på enligt honom själv, ett högt ofördelaktigt sätt. Han förändras till en gigantisk varelse med omänsklig styrka och ett yttre som närmast kan liknas vid orange sten.

När jag var barn och man nästan levde i serietidningarnas värld var det här en av mina absoluta favoritserier och efter otaliga misslyckade filmatiseringar av seriehjältar var jag smått nervös inför den här filmen. Skulle den motsvara förväntningarna eller skulle det bli ytterliggare ett i raden av misslyckanden?

Filmen återger faktiskt serietidningens känsla på ett fullgott sätt även om man valt att ändra på en del smådetaljer i historien. Den har också ett förvånansvärt stort djup och man kan faktiskt känna med och för karaktärerna i filmen. Detta trots att man uppenbarligen har valt att försöka locka en yngre publik med mycket extravagans och storslagna actionsekvenser. Vem som är vem och vad som driver de olika karaktärerna är alltså ganska bra iscensatt. Motsättningarna mellan de fyra hjälper upp detta och ökar förståelsen för karaktärsutvecklingen. Johnny som retas med Ben, Reed som försöker återvinna Sue och Sue som försöker kontrollera sin hetsige bror Johnny från att retas allt med Ben. Det hela blir nästan som ett sorts triangeldrama.

Något som däremot är mindre bra är hur snabbt saker och ting inträffar i filmen. Knappt har de fantastiska fyra kommit underfund med att de har unika krafter förrän de helt lyckats bemästra dem. Likaså sker tillkomsten av deras ärkefiende Dr Doom långsamt tills han plötsligt blir en fullfjädrad superskurk. Det är kanske egentligen petitesser men det är sådant som drar ned intrycket från en riktigt lyckad serietidningsfilm till bara en ok sådan.

Annars är både skurken och hjältarna karismatiska som sig bör och det är kanske framför allt Chris Evans som Johnny/Facklan och Michael Chiklis som Big Ben som står ut från mängden. Ioan Grufford tenderar att bli lite anonym i sammanhanget och det verkar som om filmskaparna velat fokusera lite FÖR mycket på Jennifer Albas utseende.

En bra film efter en bra serietidning!