Prison Break – 2005-2009 – Inte en fängelseserie egentligen.

Det ligger i sakens natur att inte hela serien utspelar sig på ett fängelse. Det är alltså inte en fängelseserie såsom till exempel OZ var. Dock har den sitt ursprung i fängelset där Michael ska försöka frita sin bror Lincoln. I början är det väl inte mycket mer än så. Det är en finurlig plan, det kan inte förnekas, men essensen är en fritagning. Undan för undan växer historien till något helt annat än vad den var från början och det kan inte ses som något negativt. Efter ett par säsonger är bröderna och deras bundsförvanter indragna i något av en storleksgrad de inte hade kunnat förutse från början.

Det som är kul med serien från början är Michaels dedikation och intelligens. Han har planerat in i minsta detalj och även om han stöter på patrull här och där verkar det alltid finnas en backup plan. Wentworth Miller som gör rollen har en perfekt genomträngande blick som gör att man tror att det verkligen är som att han lägger märke till alla små detaljer.

Brodern Lincoln gestaltas av Dominic Purcell. Rollen är helt olik Michael, här är det inte frågan om ett överlägset intellekt. Dock finns det en nästan onaturligt stark broderskärlek mellan dem. Allt eftersom uppdagas det allt som de har gjort för varandra under årens lopp. Lincoln är inte bara en buse och småskurk, han har gjort det han har gjort för Michaels skull. Nu sitter han i dödscell för ett mord han inte begått.

Under resans gång får vi förstås även följa andra karaktärer. Det är fångvaktare och medbrottslingar, lejda torpeder och jag vet inte vad. Gemensamt för nästan alla av dem är att de vi ett tillfälle varit en fiende för att vid ett annat tillfälle jobba mot samma mål som Michael och Lincoln. Jag gillar de här vändningarna. Man vet aldrig var man har människorna på det sättet. Alla är förstås inte med hela tiden. Några dör och några är borta i långa perioder. Det är en serie där man inte väjer för att ta livet av de stora rollerna om man säger så. Det är väl inte lika omtumlande som det var i LOST men se serien så får ni se.

En av de slemmigaste typerna är Theodore ”T-Bag” Bagwell. Han har en förmåga att alltid se till att han klarar sig. Egentligen är han hur intelligent som helst men klarar liksom ändå inte av att leva efter samhällets normer. Snart kommer det fram att det beror på hans uppväxt, inget konstigt i sig kanske. T-bag får ses som den komiska sidekicken många gånger. Det han gör kommer liksom alltid snett bakifrån snarare än rätt på som många av de andra karaktärerna. Han spelar med bravur av Robert Knepper och är den som förändras mest under seriens gång. Ändå förblir han likadan, det är svårt att förklara.

Andra stora roller är till exempel Amaury Nolasco, Michaels medfånge Fernando Sucre i den ursprunglige cellen. Det är också en kille som går från klarhet till klarhet. Sarah Wayne Callies gör rollen som läkaren Sara Tancredi, en person med en helt annan bakgrund än vad vi först tror oss veta. Slutligen vill jag nämna William Fichtner i rollen som Alex Mahone. Det är kanske den karaktär som ligger närmast Michael när det gäller intelligens. Han är en FBI agent som inte räds att ta till hårdhandskarna för att nå sina mål. Och så medverkar vår svenske Peter Stormare förstås…

Serien är slut och jag har nu sett hela. Jag gillade den. Den tappade lite under säsong två men det är klart värt mödan att fortsätta då det blir betydligt bättre igen. Kanske till och med bättre än första säsongen. Det finns en film också som jag inte har sett än men det dröjer nog inte så länge skulle jag tro. Serien var i alla fall mycket bra!

8/10

OZ – Emerald City Collection – 1997-2003

Harold Perrineau JR.

Jag har tidigare skrivit om min första kontakt med den här fängelseserien. Det var i början av den första säsongen om jag inte minns fel. Det känns nästan som en evighet sen men så är det också en serie som spänner över sex säsonger och 56 avsnitt. På baksidan av boxen står det att det rör sig om totalt 49timmar och 32 minuter. Jag tänker inte kolla, jag litar på den som har summerat. Och skulle det inte stämma? So what? Det är i alla fall en jävla massa timmar bakom lås och bom.

Oz är en förkortning av Oswald Maximum Security Correctional Facility: Level Four. Men det är också på sätt och vis en ordlek då Emerald City, eller Em City, också är en hänvisning till en plats i Wizard of Oz. Det är en synnerligen våldsam plats och vem som helst av de stora huvudrollerna kan när som helst bli mördad. Analvåldtäkter, mord och lemlästningar kan ske när som helst och vem som helst kan vara offret. Ena dagen kung, nästa dag offer för brutaliteten.

För att vara en TV-serie är den lite speciell, inte bara för att man aldrig kan räkna med vem som överlever till nästa avsnitt, utan också för sin brutalitet. Det känns inte som att man räds för att visa något och med tanke på dubbelmoralens land USA är det lite märkligt att man inte har censurerat bort allt det hårda språket som verkligen inte drar sig för svordomar, könsord eller rasnedsättande glosor. På det hela taget känns det faktiskt oerhört realistiskt.

Men det är inte bara språket som är omstörtande. Man drar sig heller inte för att visa skådespelarnas könsorgan i bild. Kanske inte i extrem närbild men i alla fall i sådana vinklar och situationer där andra TV-serier skulle ha ryggat tillbaka. Allt sådant stärker realismen tycker jag. Det smids planer och ränker och mycket av fångarnas vardag går ut på att nyttja droger av alla de slag. Oftast är det frågan om heroin och där är också en av serien stora intriger – vem som ska kontrollera knarkhandeln på OZ.

Det finns nämligen olika grupperingar som alla vill bestämma och ha sin del av kakan, helst den största delen av kakan förstås. Det innebär att alla egentligen måste titta sig över axeln, ingen går att lita på. Man kan bli förrådd av den man trodde var sin bäste vän.

Bland grupperingarna märks det ariska broderskapet, som hatar alla som inte är som dem. De är mot drogerna men om det dödar de andra är det ingen fara med det. De svarta är i ständigt krig med italienarna – maffian. De är båda intresserade av att kontrollera drogflödet. Det är också latinamerikanerna förstås. Muslimerna står utanför drogträsket och vill påverka rättssystemet till ett mer rättvist sådant. Sen finns det ensamvargar och irländarna.

Utöver dessa finns det förstås de som tvingas leva med beskydd från andra fångar – av andra fångar. Detta kräver förstås sitt pris – kort sagt sexuella tjänster. Det är mycket manipulation från an del håll och det finns de som är helt fantastiska på att få andra att göra de smutsiga dåden åt dem. Låter det som ett hårt fängelse?

Men förutom detta, den uppenbara fängelsemiljön. Finns det också en filosofisk sida hos serien. En av fångarna, Augustus Hill (Harold Perrineau JR.) för också en ständig dialog med åskådarna. Han ställer frågor som tål att funderas på och han konstaterar kalla fakta om fängelsesystemet. Han dyker upp några gånger i varje avsnitt och håller liksom ihop den röda tråden. För mig är det kanske dessa inslag som skiljer agnarna från vetet. Det är den här delen av serien som är unik. Låt vara att det är våldsamt och att snopparna in skyls, men det är det här som är det intellektuellt gångbara med serien och som får den att vara fortsatt aktuell! Jag hade gärna sett en sammanfattning av detta bland extramaterialet men tji fick jag. Som helhet är extramaterialet, som finns samlat på en sista DVD, ganska fattigt. Det består mestadels av bortklippta scener och reklamkampanjer för säsongsavsluten. Ganska tråkigt.

Och ska sanningen fram så tycker jag faktiskt att serien tappar lite grand framåt slutet också. De första säsongerna är hur bra som helst. Det är inte många avsnitt per säsong, åtta vill jag minnas. Utom i säsong fyra förstås, där här man av någon anledning fördubblat episoderna. Hur som helst. När serien börjar närma sig slutet, jag vet inte riktigt var man ska dra gränsen, blir den lite annorlunda. Det känns som att man börjar blanda in övernaturligheter som inte riktigt hör hemma i serien. Detta får visserligen sin förklaring till slut men just då känns det fel.

Det känns också som att man framåt slutet försöker att skapa en poäng av att kritisera det amerikanska rättsystemet. Man kan tycka vad man vill om rättssystemet och jag tänker verkligen inte debattera det här, men det känns som att man ökar kritiken ganska rejält framåt slutet, kanske för att verkligen få fram vad man vill ha sagt. Det blir mindre underfundigt och mer rakt på sak. Jag gillade inte den utvecklingen. Även kvaliteten på intrigerna blir sämre, det känns lite som att man bara introducerar nya fångar för att de ska dö direkt, som att man panikartat försöker ta kål på serien men inte riktigt vet hur man ska göra det. Kanske var det lika bra att det inte blev fler säsonger. Nu fick man trots allt chansen att sluta med det mesta av äran i behåll!

7/10

Recension: Hunger - 2008

Hunger

Regi: Steve McQueen

2008

Drama

Det är tidigt 80-tal och stridigheterna på Nordirland är i full gång. De fänglade IRA-medlemmarna förvägras politisk status och sätter igång en kampanj. De vägrar att bära den uniform som brottslingar klär sig i på fängelset och vägrar också att tvätta sig. Den politiska påverkan som detta för med sig är inte särskilt stor och den ultimata protesten planeras, det är dags för hungerstrejk! Bobby Sands (Michael Fassbender) leder upproret och är fullt på det klara med att det här kan komma att kosta både honom och hans bundsförvanter livet!

Eftersom jag inte följer med i allt som händer i filmvärlden blev jag en aning fundersam när jag såg att det här var en film av Steve McQueen, hans första till och med. Men det är naturligtvis inte den Steve McQueen som avses (som dessutom lämnade oss 1980) utan en helt annan talangfull brittisk auteur! Och det här är mycket riktigt hans debutfilm, en film som gör att jag känner mig nödgad att utforska de filmer han sedan gjort efter den här!

Det här är nämligen riktigt bra! Det finns en nerv som gör att det är spännande och intressant från första stund. Det är stundtals sparsamt med dialog medan det i någon scen istället är raka motsatsen. Det är långa krävande tagningar som är helt förbluffande men framförallt lyckas Steve McQueen skildra våldet och förtrycket på ett så naket och okonstlat sätt att man nästan ryggar tillbaka!

Historien bygger på en verklig händelse och den typen av filmer är nästan alltid intressanta! Men det där med hungerstrejken är egentligen inget särskilt närvarande. Det är klart att den finns där men den påbörjas inte förrän framåt slutet och är över ganska snart. Detta leder mig att tro att det antingen inte fanns mer pengar eller filmbolagen helt enkelt insisterade på att filmen inte fick lov att vara längre.

Tyvärr innebär detta att allt som skett fram till den punkt då hungerstrejken påbörjas håller en klart högre standard än det som händer när filmens utlovade handling sätter igång. Det är farligt att gå ut för hårt om man inte håller kvar känslan hela vägen. De flesta av oss är väldigt oförlåtande vid ett tamt slut även om 90 % av filmen har varit hur stark som helst. Slutet är helt enkelt det vi generellt tar med oss och sorterar in i våra minnesbanker.

Och för mig är det ingen skillnad. Hade den hållit hela vägen rakt igenom som den börjar hade det blivit en helt fantastisk fängelsefilm, en av de allra bästa! Nu höjer den sig ”bara” över snittet och blir en bra film. Miljöerna är fantastiska och kostymavledningen ska också ha en eloge för sitt arbete. Visserligen är inte 80-talet så avlägset men det gäller ändå att få till den rätta känslan.

Den politiska aspekten av det hela kan man förstås diskutera. Jag hävdar personligen att filmen definitivt tar ställning mot Thatcherregimens sätt att hantera situationen. Detta gör den genom att engagera åskådaren emotionellt, genom att verkligen pränta in de usla levnadsvillkoren dessa människor utsatta sig själva för i sin kamp för att bli hörda och få igenom sina krav.

7/10

Ungdomsfängelset - 1946 - En riktig klassiker!

Ungdomsfängelset

Aka: Sciuscià, Shoeshine

Regi: Vittorio De Sica

1946

Drama

Giuseppe och Pasquale är bästa vänner. Som komplement till skoputsning tar de allehanda tvivelaktiga uppdrag för att tjäna ihop de pengar som de behöver för att köpa en häst. En dag säljer de ett par stulna amerikanska filtar till en spåtant för några futtiga lire. Oturligt nog för dem sammanfaller detta med ett större brott och de blir plötsligt anklagade för att stulit miljoner. Eftersom de vet att det är Giuseppes bror som ligger bakom vill det inte tjalla och sätts i fängelse. Men oavsett hur mycket de än är överrens om att inte prata pressas de och till slut blir de lurade. Pasquale tvingas prata för att rädda Giuseppe från prygel, men vakterna lurar dem och ingen blir egentligen skadad av pryglingen. Detta slår in en kil emellan de två vännerna och deras relation blir allt mer komplicerad av fängelsets outtalade regler och intriger.

Först av allt måste jag be att tacka Studio S Entertainment för att de ger ut filmer av det här slaget. De gör en ofantlig kulturgärning som knappast kan beskrivas i ord! När det gäller filmer av Vittotio De Sica är jag inte speciellt insatt. Vad jag minns så har jag enbart sett en tidigare – Cykeltjuven, vilket är en alldeles utmärkt film och hyllad som en av de allra bästa någonsin av många. Själv var jag återhållsam med mina superlativ och jag finner den här filmen intressantare! Temat är lite samma sak, det handlar på något sätt om fattigdom och om hoppet som inte vill försvinna från horisonten. Även när allting ser helt hopplöst ut finns det en väg att fortsätta och vänskapen består mellan de två pojkarna innerst inne trots de motsättningar som omvärlden tvingar på dem.

Det är en sorglig historia men liksom när det gäller Cykeltjuven är det svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som berör. Det är en realistisk gestaltning av problematiken, något romantiserande finns inte. Det är en kall, grå verklighet som avverkas men trots detta finns det ett ljus som lyser någonstans. Som åskådare brister hjärtat när de två vännerna tvingar bli ovänner, när de innerst inne fortfarande inget hellre vill än att fortsätta sin vänskap. Och det är när dessa känslor kommer fram, insinuerade eller inte, som den verkliga emotionella stämningen kommer fram!

Hästen som är en central del av handlingen får stå för en symbol för deras gemensamma drömmar eller deras gemensamma kärlek till livet och friheten kanske. Det är svårt att säga, jag tror att var och en tolkar denna häst på sitt alldeles egna sätt. Men alldeles oavsett hur man tolkar den är det en viktig del av historien och det som i slutändan binder ihop de två pojkarna med varandra.

Det är onekligen en gripande historia berättad på ett mästerligt sätt och jag vill verkligen utforska denna filmskapare mera efter mina förvärvade erfarenheter från den här filmen.

8/10

Jungle Warriors - 1984 - Kult med Sybill Danning och John Vernon

Det här skulle på många sätt kunna ha varit en bortglömd pärla och jag gillar den, men det saknas lite för att den ska kunna tillskansa sig epitetet pärla. Till de positiva sakerna hör att det faktiskt är riktigt anständigt skådespeleri, inte från alla, men från några av de stora rollerna i alla fall. Flera kända skådespelare medverkar, John Vernon och Sybill Danning men även Paul L. Smith och Dana Elcar, som man kanske inte känner till namn men garanterar känner igen om man ser dem! Jag gillar också att det faktiskt finns en logisk förklaring till varför modellerna hamnar i djungeln. Dock ska man vara medveten om att det mest av filmen inte utspelar sig i någon djungel och att det här egentligen inte kan anses vara någon djungelfilm överhuvudtaget. Istället hamnar modellerna snabbt i klorna på knarkhandlarna som torterar dem och fängslar dem i källaren. Åtminstone till den dag då de bryter sig fria (vilket går lite för snabbt och lätt tycker jag) och det lägger sig i knarkuppgörelsen genom att slå ned ett par vakter och ta deras automatvapen. Utgåvan från Anchor Bay, som jag såg, är dock uppenbarligen trimmad på ett eller ett par ställen, vilket är synd för det bidrar tyvärr till ett sämre omdöme. Jag skulle också gärna sett lite mer onödig våpighet från modellerna och kanske lite mer sleaze hade gjort susen också. På det hela taget en underhållande film, men som kunde ha blivit mycket bättre. 

5/10

Boys on the Run – 2003 - Den känns onekligen lockande.

Handlingen att en ung pojke blir intagen på ungdomsvårdsskola, för att sedan rymma och hamna mitt i en människojakt känns onekligen lockande. Tyvärr lyckas inte filmen vara spännande en enda gång och det blir alldeles för mycket ungdomsäventyr av det hela. Jag kan väl inte påstå att skådespelarinsatserna suger men så rysligt övertygande är det verkligen inte. I alla fall inte från de tre ungdomarna och inte från filmens stjärna – birollsinnehavaren Ron Perlman heller. Det är helt enkelt lite för ”light” av allting! Det finns inget allvar i fängelsevistelsen, som man visserligen enbart har med för att förklara varför de två ungdomarna rymmer tillsammans ut i vildmarken. Det finns heller inget allvar i människojakten och faktum är att jag struntar fullständigt i hur det går…

3/10

Recension: Bronson

Trots det stora namn som Nicolas Winding Refn blev i och med att Pusher-trilogin blev verklighet, är det här den första film jag ser av honom. Jag kan snabbt konstatera att det inte kommer att bli den sista eftersom jag verkligen gillade stilen! Huruvida denna stil går igen i hans övriga filmografi är naturligtvis en intressant fråga men jag är beredd att ta chansen. Det finns helt klart ett sinne för berättande och en förmåga att göra det aningen okonventionellt! Filmen handlar om en ökänd brittisk fånge, som tydligen antagit Charles Bronson som sitt alias, bara en sådan sak gör ju att man höjer intresset som gammal Charles Bronson fan (den riktiga Bronson alltså) ett par snäpp faktiskt. Dessutom lär filmen bygga på en verklig historia och det gör ju det hela än mer intressant. Inledningsvis är det en riktigt fängslande historia, den är berättad i fragment med tillbakablickar och berättande av filmens huvudperson och man blir intresserad av att få se mer hela tiden. Gradvis blir det dock aningen seg och när den närmar sig slutet är det faktiskt inte lika intressant längre. Det känns som filmen går lite i stå och att det inte finns så mycket variation i den i slutändan. Charles Bronson eller Michael Peterson som han föddes som, spelas ypperligt av Tom Hardy och den övriga besättningen av skådespelare gör heller inget dåligt intryck men det blir som sagt lite tjatigt i slutändan. 

7/10

Recension: R

R – Att danskarna är bra på att göra film har väl inte undgått någon? Visserligen tycker jag att vi är bra på att göra polisfilmer i Sverige men danskarna lyckas ofta få till mycket tyngre dramer än vad vi klarar av i det här landet. R är inget undantag, det är en ganska tung historia om ett fängelse, om Rune som åker in och ska lära sig att överleva i fängelset. Han lär sig snabbt maktens strukturer och försöker utnyttja situationen till sin egen fördel. Det är inte alltid lika lätt som det verkar och han går också på många smäller, även bokstavligt. Det är inte en actionladdad film men den är onekligen rejält våldsam och faktiskt lite obehaglig emellanåt. Det är inte vidare förutsägbart hur det kommer att gå och jag tror att de flesta faktiskt kommer att få en och annan överraskning av vändningarna filmen tar, det fick definitivt jag i alla fall. Det är bra skådespeleri och ibland känns det nästan som om det vore dokumentärt filmat, det är mycket realistiskt vilket förstås är att föredra i en sådan här film. 

8/10

The Experiment

Jag tittade på The Experiment nu på kvällen, en film som helt klart väcker tankar. Så mycket tankar att jag känner att jag behöver samla dem och skriva lite mer utförligt än bara här på bloggen. Kanske kommer jag rent att plocka fram min gamla VHS av den tyska förlagan - Das Experiment eftersom jag bara har den på detta ålderdomliga format. Kanhända går den att införskaffa på ett mindre otidsenligt format utan att den behöver kosta en förmögenhet. jag tror faktiskt att jag måste ha den...

Nothing but the Truth

Nothing but the Truth – Filmen berättar en fiktiv historia om en journalist som skriver en uppseendeväckande artikel och avslöjar i och med detta identiteten av en CIA-agent. Svallvågorna når ändå upp till presidentens nivå och när man från regeringshåll börjar anse att det handlar om rikets säkerhet, gäller inte lagen om att skydda källan längre. Rachel, som skrivit artikeln, står dock fast vid sitt beslut och trots att hon blir fängslad för domstolstrots vägrar hon avslöja sin källa. Det är i grund och botten en film om civilkurage, att det utspelar sig i USA har ingen egentlig betydelse så man skulle kunna applicera händelseförloppet på vilket annat ”civiliserat” land som helst utan större problem. Mycket utspelar sin i rättegångsmiljöer, vilket jag uppskattar och en hel del i förhandlingar och fängelse också. Trots detta blir filmen aldrig mera än intressant och de allra högsta förväntningar av en sån här konspirationsthriller uteblir. Innehåller ett av de mest oväntade slut jag någonsin har sett och flera kända ansikten: Alan Alda, Kate Beckinsale, David Schwimmer och Matt Dillon för att nämna några! – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm

Death Race

Death Race – Det här har egentligen ingenting att göra med Death Race 2000 från 1975, trots att detta uppenbarligen är källan filmen baserar sig på. Likheterna filmerna har är väldigt få och när man plockat bort biljakterna finns i princip bara en maskerad förare och Roger Corman någonstans i kulisserna kvar. Den maskbeklädde föraren heter fortfarande Frankenstein och dennes ärkerival – Machine Gun Joe finns också med i tävlingen. Sedan är det nog slut på likheter tror jag. Detta betyder inte att det här inte är en underhållande film, men den verkar ha mer med filmer som Rollerball, The Running Man och The New Gladiators och deras fokusering på tittarsiffror, att göra. Det är fortfarande en makaber tävling, med dödlig utgång för de som misslyckas, men det mest chockerande elementet av alla, det som gjorde originalet så makaber – poängsystemet för påkörda människor, är borta. Det hade förvisso inte fungerat i den kontext filmen utspelar sig i men lite saknar man allt denna idé. Actionscenerna med bilkörningen fungerar mycket bra och är hur underhållande som helst, själva grundhistorien, om Jensen Ames (Jason Statham) som blir ditsatt för ett brott han inte begått (mordet på sin fru) bara för att han ska köra tävlingen och hans hämnd, för det är klart som korvspad att det blir frågan om hämnd, känns dock lite krystad. Men man ska inte analysera för mycket, det är underhållning helt enkelt! – 7/10

Köp filmen på CDON
Hyr den på Lovefilm