Idag är det den 24 december!

Videoblogg

Jag har fått för mig att jag ska börja videoblogga också. Inte med någon särskild frekvens eller så men jag tänkte ta upp något visst ämne varje gång, visa lite filmer, rekommendera något etc. Ja, ni vet hur det funkar! Om Ni har några bra idéer på ämnen vore det bra att ta upp dem här som kommentarer. Helt utan idéer är jag inte och tänkte börja så smått med djurskräckisar, med idéer är som sagt alltid välkomna! 

Pirest

Kollade på den här tidigare idag. En rätt trevlig actionfilm tycker jag. Vampyrerna såg rätt dumma ut men passade in bra i produktionen. Kul film överlag. Lagom klichéfylld utan att den ger avkall på de originella bitarna!

Henry Lee Lucas

Sedan länge existerar ju filmen Henry - ett porträtt av en seriemördare. Det här är en helt annan film som fokuserar mer på lögnerna än själva morden egentligen. Nu är jag inte super insatt men det är väl inte helt enkelt att vara säker på vad han egentligen gjorde och vad han erkände för att få fördelar i fängelset. Intressant men inte trollbindande!

Dyngkåt och hur helig som helst

Jag vet inte hur många gånger jag har stått på Maxi eller om det är Citygross och tittat bland pocketböckerna när mina ögon dragits till den här. Det är ju liksom en titel som säljer om man säger så. Det har dock inte blivit av att jag investerat mina surt förvärvade sekiner i den utan även nästa gång jag stått där sneglat på boken igen – och igen…

När jag nu för några ögonblick sen hade möjlighet att se den som föreställning på DVD tänkte jag – äntligen! Nu skulle jag åtminstone få se och ta del av innehållet på så sätt… Min besvikelse är stor! Den var visserligen rolig och den hade en hel del allvarsamma undertoner som kändes både viktiga och nyttiga, men det känns inte som om formen är den rätta. Mia Skäringer är rolig som sig själv, men de karaktärer hon också gör är inte nödvändigtvis lika kul. Hon är heller inte någon begåvad sångerska vilket innebär att man visst kan stå ut med ett eller två nummer (för hon är verkligen inte usel) men det blir lite för mycket av den varan.

Nä, jag är besviken och tämligen nyfiken på om boken står sig bättre, om den gör själva berättelsen mera rättvisa…

Etiketter...

Jag tänkte att jag skulle försöka dra ner lite på etiketterna på den här bloggen. Att ha för många är ingen vits egentligen och gör inte att det blir lättare och mer överskådligt, snarare krånglar det till det hela! Men frågan är hur man ska styra upp det, vilka som ska plockas bort, slås samman med andra samt bytas namn på.

Maria Wern – Låt Döden Sova

Som vanligt lyckas jag se filmerna i fel ordning, den här utspelar sig alltså innan Svart Fjäril. Annars är det lite samma sak, det är ett intressant fall i grunden men upplösningen är lite för enkel. Kanske är det gialli-nerven i mig som vill att svaren ska vara oerhört komplicerade och krystade? Hur som helst var det här bra mycket bättre än Svart Fjäril!

Maria Wern – Svart Fjäril

Efter några minuter känns det här som en ganska standardiserad svensk deckare. Varken bättre eller sämre än något annat, vare sig det heter Beck, Wallader, Van Veeteren, Maria Wern eller Irene Huss. När den är slut har man heller inte fått mer, kanske något mindre faktiskt. Ett krystat slut och en krystad förklaring till ett krystat fall. Inte en av de svenska deckarnas krönta mästerverk direkt.

Fantomen

Eftersom "alla" vet att superhjältefilmer är min grej kan jag rapportera att jag numera sett även den här filmatiseringen av Lee Falks figur. Det är en väldigt fri historia som handlar om 22:andra generationens fantomen men där slutar också den likheterna med den litterära förlagan. Jag tycker det är modigt att ta sig an historien på det här sättet, att skapa en helt annan bild av fantomen än den klassiska seriehjälten. Slutresultatet blir helt ok och klart bättre än katastrofen med Billy Zane...

Incubus

Den här var inte så pjåkig, men inte direkt bra heller. Handlingen kretsar kring experiment med telepati (typ) och en galen mördare som dödar sina offer med sina drömmar. Helt ok, men inte mer..

Mikrorecensioner...

Eftersom jag ändå inte hinner med att jag skulle vilja tänkte jag här inför mirkorecensioner. De kommer att vara kortare än de redan existerande minirecensionerna och enbart väldigt kort beskriva omdömet kring dem

Separata Bloggar

Från och med nu kommer jag att dela upp inläggen här på separata bloggar. Allt är förstås inte klart ännu men man kan redan nu använda flikarna överst för att komma till de nya bloggarna. Jag tror inte jag kommer att flytta gamla inlägg; det verkar inte finnas någon bra funktion för det. men vem vet, det uppenbarar sig kanske en möjlighet till detta i sinom tid?

Etiketter..

Testade att lägga samtliga etiketter högst upp, funkar det eller blir sidan för seg? Något annat? Åsikter?

Jag är ingen bloggare!

Jag har drivit Fanatisk Film sedan 2004, åtminstone i sin nuvarande form, och jag har aldrig räknat mig som en bloggare. Bloggandet som företeelse har, för mig, kommit betydligt senare. Självklart har det funnits kända bloggare hur länge som helst men ”var mans egendom” blev inte bloggarna så tidigt.

Nu skriver var och varannan filmintresserad person på sin egen blogg och bara för att man har en sajt – en domän, är man inte unik längre. Alla gör sina röster kända och det finns stora ambitioner där ute. Jag själv har försökt utveckla mig så gott det går, flera bloggar har kommit och gått, sådana som jag har haft som komplement till sajten, för jag räknar fortfarande inte Fanatisk Film som blogg utan sajt oavsett vad andra refererar till den som. Jag anser mig befinna mig någonstans mellan de professionella kritikerna och amatörbloggarna. Man märker rätt stor skillnad på upplägg och språkbruk mot de glada amatörerna medan det inte finns tid att hålla på med det på heltid såsom de professionella skribenterna kan göra.

Att skriva det här strider definitivt mot jantelagen, men jag tycker nog att jag gör ett mycket bättre jobb än de flesta andra på marknaden. Jag försöker att undvika subjektivt betygsättande och utgår inte ifrån mina förutfattade meningar, om jag inte först tydlig framhåller det, när jag skriver om något. Att hålla sina personliga åsikter isär från verkliga fakta är något som oerhört många skribenter har oerhört svårt för och som många gånger stör mig.

Men ska man blogga så ska man tycka, ska man recensera så ska man tycka och jag tycker att jag gör det väldigt bra. Jag blir en smula irriterad när andra lyckas nå ut på ett sätt som jag inte tycker att de förtjänar bara för att de är högljudda och att folk dessutom går på det är än mer beklämmande.

Jag är ingen bloggare!

Jag har drivit Fanatisk Film sedan 2004, åtminstone i sin nuvarande form, och jag har aldrig räknat mig som en bloggare. Bloggandet som företeelse har, för mig, kommit betydligt senare. Självklart har det funnits kända bloggare hur länge som helst men ”var mans egendom” blev inte bloggarna så tidigt.

Nu skriver var och varannan filmintresserad person på sin egen blogg och bara för att man har en sajt – en domän, är man inte unik längre. Alla gör sina röster kända och det finns stora ambitioner där ute. Jag själv har försökt utveckla mig så gott det går, flera bloggar har kommit och gått, sådana som jag har haft som komplement till sajten, för jag räknar fortfarande inte Fanatisk Film som blogg utan sajt oavsett vad andra refererar till den som. Jag anser mig befinna mig någonstans mellan de professionella kritikerna och amatörbloggarna. Man märker rätt stor skillnad på upplägg och språkbruk mot de glada amatörerna medan det inte finns tid att hålla på med det på heltid såsom de professionella skribenterna kan göra.

Att skriva det här strider definitivt mot jantelagen, men jag tycker nog att jag gör ett mycket bättre jobb än de flesta andra på marknaden. Jag försöker att undvika subjektivt betygsättande och utgår inte ifrån mina förutfattade meningar, om jag inte först tydlig framhåller det, när jag skriver om något. Att hålla sina personliga åsikter isär från verkliga fakta är något som oerhört många skribenter har oerhört svårt för och som många gånger stör mig.

Men ska man blogga så ska man tycka, ska man recensera så ska man tycka och jag tycker att jag gör det väldigt bra. Jag blir en smula irriterad när andra lyckas nå ut på ett sätt som jag inte tycker att de förtjänar bara för att de är högljudda och att folk dessutom går på det är än mer beklämmande.

500 inlägg!!

Jag satt och tittade lite i mina papper, filer och mappar (och jag har en hel del av den varan). Min upptäckt var att jag faktiskt producerat 500 inlägg på den här bloggen om man räknar med det här. Med andra ord är det här mitt 500:e inlägg!! Jag har inte räknat ord eller tecken, men det är inte konstigt att jag har slitit ut mitt tangentbord (nja, det är nog inte riktigt därför det börjar krångla) i och med att jag på toppen av detta nästan är uppe i 600 fullängdsrecensioner som snittar runt 500 ord. Det blir alltså 600X500=300 000 ord. 500 ord är ungefär 3000 tecken (med blanksteg) 600X3000=1 800 000 tecken. Anmärkningsvärt!

Jaja, det är inga exakta siffror utan uppskattningar från min sida men det är inte viktigt med exakta siffror heller. Jag tycker min estimering är tillräckligt hisnande! …och då har jag ändå inte räknat alla minirecensioner som ligger på över 500 stycken!

Nu blev det här en lite mer egenförträfflig hyllning än vad det egentligen var tänkt men jag är trött på att slava under jantelagen, åtminstone känns det så idag! Jag är bra på att skriva och jag är bra på att uttrycka mig. Det här är vad jag älskar att göra! Är det någon som har användning för en skribent är jag tillgänglig för en rimlig summa, hör av dig med ditt uppdrag! :-D