Visar inlägg med etikett Jennifer Carpenter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Jennifer Carpenter. Visa alla inlägg

Recension: The Factory – 2012




Ett ganska ordinärt polisfilmsdrama egentligen. John Cusack är ovanligt blek men är som vanligt intressant att titta på. Här jagar han en seriemördare som ger sin på prostituerade som inget saknar i alla fall. När hans egen dotter blir kidnappad blir det personligt. Det finns några saker som utmärker den här filmen jämfört med alla de andra som på pappret är precis samma sak. Jag menar, vi har sett polisers barn bli kidnappade förr och vi har sett personliga vendettor. Det är egentligen ingen skillnad här men ett par detaljer framåt slutet gör att jag måste höja den här snäppet över det vanliga polisfilmsträsket.

7/10

The Exorcism of Emily Rose - 2005 - Verklighetsbaserad!



The Exorcism of Emily Rose
Regi: Scott Derrickson
2005
Drama/Horror

En ung flicka, Emily Rose (Jennifer Carpenter), övertygad om att hon är besatt av onda demoner dör i samband med en exorcism. Fader Thomas Moore (Tom Wilkinson) som utfört exorcismen står anklagad för vållande till annans död och grov försummelse. Men vilken är egentligen sanningen? Var Emily Verkligen besatt av onda demoner eller led hon helt enkelt av epilepsi och en djup psykos? Detta ska nu provas i domstol där den karriärlystna advokaten Erin Bruner (Laura Linney) tar till alla medel för att få prästen fri.

Filmen bygger på en verklig händelse men man ska för den skull inte tro att allt gick till precis på samma sätt som i filmen. Sanningen är snarare den att man valt att dramatisera lite extra i filmen och det är väl egentligen helt förståeligt Filmen är inte till för att berätta historien historiskt korrekt utan för att underhålla.

Är det då en underhållande film? Ja, det tycker jag absolut! Den är inte den mest välspelade filmen någonsin, under stundom är den inte alls särskilt övertygande, medan en del av skådespelarna verkligen gör sitt yttersta. Speciellt mycket imponerar Laura Linney som advokaten och Jennifer Carpenter som den besatta Emily Rose som vi får följa i tillbaka blickar. Dessa tillbakablickar är smart filmade och berättar historien för oss på ett skickligt sätt. Eftersom vi inte känner till sanningen blir vi istället visade det personerna i vittnesbåset berättar om, sanningen ur deras synvinkel alltså.

Annars utspelas mycket av filmen i en domstol och personligen är jag svag för sådana filmer. Jag finner ett stort intresse i hur åklagare och advokater kombatterar med varandra och hur allt annat än sanningen egentligen tycks stå på spel och vara det viktigaste. Som självutnämnd ordvrängare finner jag det också mycket intressant hur noga orden är viktade i inlednings och slutpläderingen. Här finner jag dock att dessa monologer inte är särskilt välskrivna, det är för uppenbart vilken inverkan pläderingarna ska ha på juryn och vilken påverkan de ska ha på oss som tittare.

Effektmässigt är det här ingen visuell orgie men de få effekter som finns, funkar och är effektiva i sammanhanget. Man har alltså inte byggt filmen kring dessa utan enbart använt sig av dem som en extra krydda åt historien vilket jag menar är enbart positivt. Men framförallt är det här en film som får en att tänka till, finns det andra möjligheter är de strikt vetenskapliga? Är det egentligen viktigt att bevisa att änglar och demoner existerar eller räcker det om man tror stenhårt på det? Detta är Emily Rose berättelse…

Rekommenderas!

8/10