The Others - 2001 - Bland det mest spännande som kommit de senaste åren!

The Others

Regi: Alejandro Amenábar

2001

Drama/Horror

Grace (Nicole Kidman) är en ytterst religiös moder som till varje pris vill skydda sina barn från världens ondska. Barnen tycks dessutom lida av en obotlig sjukdom som innebär att de inte tål det minsta dagsljus. För att se till barnens väl beordrar hon de nya tjänarna att varje dörr i huset måste hållas låst och endast öppnas när föregående dörr låsts, något som inte alltid är så lätt i det stora och mörka godset. När hennes egen dotter så börjar påstå sig kunna se spöken i husets vrår anklagar hon de nya tjänarna för att ha satt griller i huvudet på barnen. Men allt står verkligen inte rätt till och från och till börjar Grace tvivla på sig själv. Spökar det verkligen i huset? Håller hon på att bli galen?  Och vilka är egentligen de mystiska tjänarna som kommit till huset?

En nästintill perfekt film som både lyckas beröra, vara spännande och samtidigt mycket intressant. Dessutom hålls filmens twist väl dold och tydliggörs bara några ögonblick innan själva avslöjandet.

Det enda jag egentligen har emot filmen, eller emot låter starkt för det är egentligen en petitess, är Nicole Kidman. Hon är en bra skådis det är inget snack om det, men det känns som om hon tagit sig lite vatten över huvudet här. Hon lyckas bara vara nästan övertygande och är inte helt trovärdig hela tiden. Det är naturligtvis en svår roll att bemästra och jag har egentligen inget bra förslag på vem som skulle passa bättre för rollen. Någon mer okänd kanske hade varit ett lyckodrag? I varje fall ingen superkändis som Jodie Foster eller Julia Roberts, då vågar jag påstå att filmen hade tappat rejält hur duktiga skådespelerskor de än är. Jag anser nämligen att det finns en styrka i en skådespelare/skådespelerska inte förknippas med något annat än den roll han/hon just nu spelar. Nicole Kidman är som sagt inget dåligt val, men jag tror att bättre fanns att göras.

I filmer av det här slaget där effekterna är få och stämningen är hög ställs stora krav på manus, regi och skådespeleri. Det vet nog de flesta. Något som också är otroligt viktigt, framförallt när i princip hela filmen utspelar sig på samma plats, är miljöerna. I det här fallet är rummen mästerliga och dunkla, skickligt ljussatta och stilfullt möblerade och dekorerade. Ett stort hus eller herrgård är ett mycket bra ställe för den här typen av galenskapsdrama eller spökhistoria om man så vill. Det är som sagt smakfullt inrett och ser faktiskt, frånsett några detaljer, ganska tidstypiskt ut. Dessa detaljer får sin förklaring senare och är fullkomligt logiska när man väl får reda på deras hemlighet.

Som tittare får man snällt sitta och vänta innan man bjuds på några svar. Filmskaparen lägger visserligen ut ledtrådar här och där men de är lika ofta vilseledande som väsentliga, skickligt gjort och det innebär att spekulationerna under filmens gång är rikliga. Detta gör också att filmen fungerar även efter att den är avslutad och man kan sitta och tänka över vad saker och ting egentligen betydde under olika händelseförlopp.

Bland det mest spännande som har kommit de senaste åren.

Polisen i Strömstad: Polisen som Vägrade Ge Upp – 1984 – Mer Nostalgi!

Den här är gjord två år efter föregångaren Polisen som Vägrade Svara. Det är en klart bättre historia och det märks att alla de inblandade har lärt sig lite av den förra serien. Överlag är skådespelarna bättre i den här jämfört med föregångaren och jag gissar att man haft tillgång till en bättre regissör den här gången. Det finns fortfarande några scener eller klipp som är rejält töntiga men det var kanske inte bättre ställt med svensk TV på den tiden?

Den röda tråden men Larssons medverkan i Pistolskytte VW för poliser är bibehållen och han kommer inte iväg den här gången heller. Jag tycker nog att hans kollegor är lite väl elaka mot honom. Visst är han lite bakom men han har ändå en tendens att springa på just de bevis som saknas för utredningen.

Den här gången handlar det om ett försvinnande som anmäls någon vecka efter att frugan har varit borta. Vi som åskådare vet att hon egentligen är död men polisen vet ingenting. Misstankar om att allt inte riktigt står rätt till väcks dock tidigt hos Jörgensson som inte riktigt kan sätta fingret på det. Och för den delen har vi inte alla pusselbitarna heller. Det dröjer innan vi får veta precis hur alla turer kring fallet ligger till och Kronborg får till och med åka på en tjänsteresa till grekland för att följa upp ett av spåren.

Det är mycket svartsjuka och utpressning inblandat i den här historien som är mer lik en deckarhistoria än den föregående serien. Här handlar det ju trots allt om att lösa ett fall snarare än att vänta ut några rånare.

7/10

Polisen i Strömstad: Polisen som vägrade svara – 1982 – en nostalgitripp!

Det här är en filmserie eller snarare en serie miniserier som visades på TV när det begav sig. Jag var tolv år när den här spelades in och jag har ingen aning om hur gammal jag var när den visades. Jag minns dock tydligt att jag såg den med stor förtjusning och kände väl såsom alla andra lite sympati för Evald Larsson, gestaltad av Stefan Ljungkvist, den lite enfaldige men oerhört dedikerade polismannen.

När man ser det här i dagens ljus slås man direkt av hur oerhört mycket 80-tal det är. Klippen i slagsmålsscenerna är fruktansvärda och det är under stundom hur löjeväckande som helst. Åtminstone i det första av den fyra avsnitten som miniserien håller på. Dialogen är så tafflig att man emellanåt har svårt för att ta den på allvar och karaktärerna är ibland så korkade att det inte går att göra något annat än att gapskratta åt alltsammans.

Bland skådespelarna märks, förutom Stefan Ljungkvist, Per Oscarsson samt en sjuhelsikes massa kända ansikten som det är lättare att känna igen än att sätta ett namn på. Jag tror det är lättare att räkna upp de man inte känner igen faktiskt. Många är mycket unga, som Lars-Erik Berenett till exempel. Det var med nöd och näppe jag kände igen honom och hade det inte varit förresten så kanske jag inte hade lyckats. Alla är verkligen inte bra, men det är frågan om man ska lasta dem för det. Snarare är det en konsekvens av sniken TV-produktion än något annat.

Att kalla historien för en deckare eller thriller vore att ta i. Det är visserligen ett kriminalfall men det är till formen mest relationsdrama och det känns nästan som ett examensarbete av någon sort. Hade det inte varit för nostalgivärdet hade jag förmodligen inte ens sett klart första avsnittet. Men nu finns det trots allt ett sådant värde och det är dessutom mycket högt. Jag ska inte säga att jag inte blev besviken för mina minnen från serien var mycket lovande. Det var inte riktigt lika bra som jag hoppades… men nostalgin är fantastisk!

7/10

THE WOMAN - 2011 - Jag vill nominera Pollyanna McIntoch till en Oscar!

The Woman

Regi: Lucky McKee

2011

Horror/Thriller/Drama

Ute i skogen och i grottorna bor en förvildad kvinna. Hon är den sista av sin sort och av sin klan och klarar sig genom att fånga vilda djur i skogen. Chris Cleek är en excentrisk jägare med många annorlunda idéer. Den senaste i raden är att fånga kvinnan och helt enkelt driva djuret ur henne, att civilisera henne. Detta vansinnesprojekt kommer att utsätta alla i familjen för livsfara och för den förvildade kvinnan också, men det spelar ingen roll. Någon måste ta mod till sig och ”hjälpa” kvinnan in i det ”civiliserade” samhället. Sagt och gjort, kvinnan fångas och hålls fastkedjad i källaren tills hon har lärt sig hyfs och vett…

Faktum är att jag inte riktigt vet vad jag förväntade mig av filmen. Jag har sett den höjas till skyarna men det finns å andra sidan gott om andra alster jag har sett prisas och ändå tyckt har varit värdelösa. Vad ska man tro? På omslaget till just den utgåva som jag har påstår någon att det är den bästa skräckfilmen de senaste åren. Stora ord och det ska väl ganska mycket till om man ska kunna hålla med om ett sådant uttalande. Jag inser dock snart att det ligger mycket i orden och även om det kanske inte är en renodlad skräckfilm är det en mycket fängslade film med mycket karismatiska karaktärer och mycket spänning!

Skräck för mig handlar väl mera om övernaturligheter kanske så därför kan jag inte riktigt hålla med om uttalandet fullt ut. Det finns inga direkta övernaturligheter att finna i filmen även om man på många sätta kanske kan hitta monster. Mänskliga monster eller hellre humanoida monster till och med. Det är svårt att uttrycka sig utan att avslöja allt för vitala delar ur handlingen. Inte för att det framförallt är en film som bygger på överraskningseffekten men det finns ändå viktiga detaljer som man inte vill veta förrän det är dags att få veta dem så att säga.

Det är ingen spoiler att nämna Chris Cleeks dominans. Han är advokat på dagarna och jägare på fritiden. Hans idéer om uppfostran är lite speciella och han håller onekligen sin familj i ett järngrepp. Kvinnan som hålls fastkedjad i källaren får snabbt lära sig precis hur dominant han är när hon lyder hans befallningar. Hans familj tycks inte våga göra något annat än att lyda honom och det är ganska tydligt att det finns en och annan hemlighet som inte får komma till allmänhetens kännedom. Det är hans vilja som ska ske och ingen annan får ha någon avvikande åsikt egentligen.

Det jag ovan beskriver låter kanske inte som en skräckfilm? Det är väl snarare så att det är lite för starkt för att kunna rubriceras som ett drama även om det i mångt och mycket handlar om det. Det finns tillfällen då blodsvitet flödar och det är väl kanske detta som gör att man kan placera filmen under skräckfacket. Det är riktigt blodigt och våldsamt i vissa scener men det känns som att scenerna ändå hör hemma där. De finns inte enbart till för att chockera oss! De har en mening och tillför både handlingen och stämningen något.

Jag skulle inte gå så långt som att kalla det här den bästa skräckfilmen som gjort på många år, men det är sannolikt en av dem. Det är något mer än bara en film i mängden och en film som även bör få den mest luttrade filmtittare att rygga tillbaka för det nakna våldet. Jag är glad att jag tog mig tid att se den och kommer även att premiera den med ett betyg som jag inte delar ut särskilt ofta. Det här är en film bättre än genomsnittet det är helt klart! Skådespelarna, framförallt ”kvinnan” – Pollyanna McIntoch och ”Chris Cleek” – Sean Bridges, gör ett strålande jobb. Den förstnämnda skulle jag vilja nominera till en Oscar® för bästa prestation! Det har ni aldrig tidigare sett mig göra med någon skådis, det säger väl en del?

8/10