In Memoriam – Åke Cato – 1934-2016

Jag funderade länge vilken av mina många bloggar som skulle vara lämpligast för en dödsruna för Åke Cato. Han var inte musiker även om han, tillsammans med Sven Melander gjorde Vår julskinka har rymt, som Werner och Werner. Bagarparet rönte stor succé i humorprogrammet Nöjesmassakern i mitten på åttiotalet. Och det är väl denna del av hans karriär som jag är mest förtrogen med. Som sketchmakare var Åke Cato slipad och precis lagom galen för att det skulle bli rolig. Han skrev även pjäser och andra framträdanden. Ingen man direkt tänker på förrän man läser efter texterna.

Så med det i bakhuvudet finns det två bloggar som skulle kunna komma ifråga. Dels den mer privata Tankar vid 40+, eftersom jag hade en provat relation till Åke. Det är förstås inte så allvarligt som det låter. Jag kommenterade hans blogg några gånger och understundom svarade han mig. Jag hade, och har fortfarande hans telefonnummer i mobilen. Jag ringde honom aldrig.

Men till slut fanns det egentligen ingen annan plats är den här platsen. Den som jag har använt mest och den som har närmast koppling till Åke i och med hans involvering i Nöjesmassakern och den efterföljande humorserien Tack för kaffet. Två serier som jag för övrigt, utan att skryta, hade en del med att göra med utgivandet av. Efter en namninsamling startad och sänd till SVT fick senare Åke uppdraget att plocka ut de bästa bitarna. Boxen blev sedermera verklighet!

När jag väl hittade hans blogg många år senare läste jag den med stort intresse. Åke var fantastiskt rolig! Han uttryckte sig på ett sätt som ingen annan. Han pratade om sig själv i tredje person och hänvisade envist till sig själv som spalten. På bloggen kunde det hända nästan vad som helst. Vilken inriktning som helst kunde dyka upp. Någon gång beklagade han sig över något men oftast handlade det antingen om minnen eller underfundigheter. Han använde ofta ord som inte riktigt var det korrekta, men ett ord som var till uttalet väldigt lika. Jag minns särskilt att han beskrev sirener (som i polissirener) som syrener. Den typen av humor hade han. Och jag tror att han hade monopol på fotnoter. Hans blogginlägg hade ofta två eller tre dylika.

De senare åren uppdaterade han sparsamt men jag har numera insett att han var rejält sjuk. Det gör gärningen så mycket större. I mina ögon var Åke Cato en stor humorist. Jag kommer att sakna hans humor!

Åke Cato blev 82 år. Vila i frid!

In Memoriam – Wes Craven – 1939-2015

Det är klart att de som var ens hjältar när man växte upp allt som oftast var äldre än man själv. Jag skulle gissa att de flesta var i den ålder där jag själv befinner mig nu. Därför vore det konstigt att anta att dessa hjältar inte skulle decimeras efter hand.

Wes Craven var 33 när han regisserade sin första film – The Last House on the Left, 1972. Jag vet inte hur filmen initialt togs emot men med facit i hand är det onekligen en rulle som nått kultstatus av skräckfilmsfans världen över. Detta trots att det kanske inte är en egentlig skräckfilm. Men vad sorterar man rape/revenge under egentligen? Svårt att säga eller hur? Definitivt är det en stark film som definitivt är en referensfilm i den snäva genre som den tillhör.

Vägen till berömmelse och framgång var inte spikrak för Wes Craven. I alla fall inte om man ser till kvaliteten och underhållningsvärdet i de filmer har gjorde fram till det stora genombrottet 1984. Då gjorde han A Nightmare on Elm Street som definitivt satte hans namn på skräckfilmskartan. Tillsammans med Robert Englund skapades en franchise om sammanlagd sju filmer, tillika en nyinspelning av första filmen. Mer är säkerligen på gång.

Om han är mest känd för A Nightmare on Elm Street eller Scream kvadrologin för de flesta ska jag låta vara osant. Men helt säkert är att det är tämligen ovanligt att samma regissör regisserar fyra filmer i samma filmserie. De tre första kom dessutom i ganska snabbt takt i slutet på 90-talet. Scream 3 kom 2000 och Scream 4 inte förrän 2011. Personligen hade jag svårt att uppskatta dessa filmer direkt när de kom men med tiden har jag börjat att förstå vad tanken bakom dem är. Och alldeles oavsett något annat så skapade Wes Craven en renässans för slashergenren i och med dessa filmen. Det är få som lyckats med ett sådant konststycke.

Sammanfattningsvis vill jag påstå att Wes Cravens filmografi är tämligen ojämn. Det finns riktiga guldkorn, de som nämnts ovan och några till. Men det finns också filmer som verkligen inte borde ha sett dagens ljus. Så är det nog med de flesta. Men alldeles oavsett var Wes Craven en av mina första favoritregissörer och den platsen kommer han alltid att ha i mitt hjärta.

Wes Craven blev 76 år, vila i frid!

In Memoriam – Magnus Härenstam – 1941-2015

Det finns så otroligt mycket att skriva om Magnus Härenstam. Men jag antar att det är samma sak för miljoner andra i min ålder – vi som växte upp med Fem myror är fler än fyra elefanter. Det är kanske det bästa och mest pedagogiska barnprogrammet något sin. För mig är Magnus Härenstam starkt förknippat med detta program. Nu är trion Magnus, Brasse och Eva åter förenade, fast i himlen.

Förutom detta fantastiska barnprogram gjorde Magnus en massa filmroller, främst kanske Lasse Hallströms filmer från 70-talet. Jag är med Barn, En Kille och En Tjej och Två Killar och en Tjej innehåll varierande grad av Magnus men är kanske de filmer man främst förknippar honom med. Men även 80-talet har en del storfilmer i sitt sköte, filmer som Sällskapsresan av Lasse Åberg, Göta Kanal, Tuppen och AB Svenska Ords Sopor. På nittiotalet gjorde han Fredrikssons Fabrik, en fullständigt briljant film om en klädfabrik i Norge.

Mest känd för en yngre generation kanske han är som programledare i det populära frågeprogrammet Jeopardy, en programledarpost han uppehåll mellan 1991 och 2005. Det var dock inte första gången han iklädde sig programledarrollen. Redan 1987 höll han i Lagt Kort Ligger. Jag tror inte det blev någon succé och det är kanske inte så många som minns programmet men jag gillade det skarpt.

Faktum är att när man tittar igenom hans långa karriär är det inte mycket som är okänt idag. Han medverkade i Svenska Sesam, Magnus och Brasse Show och Torpederna. Lägg till allt jag har skrivit ovan, som trots allt bara är en bråkdel, en mängd krogshower och annat. Frågar du mig så vill jag lyfta ett särskilt omnämnande för Verkmästaren i magen, ren briljans!

Magnus Härenstam blev 71 år, Vila i frid!

In Memoriam – Christopher Lee – 1922-2015

För många människor, mig inkluderad, är Christopher Lee den skådis man allra mest förknippar med den blodsugande Greve Dracula. Det är klart att det finns andra som har spelar den blodtörstige greven och visst är både Bela Lugosi och Max Schreck (Greve Orlock) starkt förknippade med rollen. Men det är ändå Christopher Lee och Hammer Horror som är de mest klassiska av filmerna. De mest romantiserade och mest skräckinjagande Greven står Christopher Lee för.

Horror of Dracula kom 1958, då var Christopher Lee 36 år och hade redan åratal av skådespelartid bakom sig. Debuten, om man får tro imdb, gjordes redan 1946 i TV-serien Kaleidoscope och 1948 var det dags för första filmrollen. Jag är inte sårskilt bevandrad i denna tidigare karriär men man kan väl anta att det inte rör sig om särkilt stora roller. Likaså kan man inte påstå att rollerna han gjorde i slutet av sin karriär var särskilt stora. Men så sent som 2014 såg vi honom som Saruman i The Hobbit filmerna.

Han var med i Star Wars och han var med i Mio min Mio! Faktum är att han var med i så mycket att det knappast går att lista allt. En av de mest karismatiska Bondskurkarna var han i Man with the Golden Gun och han var också en utmärkt Barytonsångare som för inte särskilt många år sedan gav ut en hårdrocksplatta!

Gör man ett försök till någon sorts överskådlighet över karriären får man inte mindre än 281 träffar som skådespelare på imdb. Men med en skådespelar karriär i 68 är det kanske inte så konstigt.

Christopher Lee blev 93 år, vila i frid!

In Memoriam – Betsy Palmer – 1926-2015

Visst är det lite paradoxalt att rollen som stora delar av skräckfilmsvärden förknippar Betsy Palmer med, också genererade henne en Razzie för sämsta kvinnliga biroll. Vi pratar förstås om Fredagen den Trettonde! Men skärskådar man hennes karriär är det så mycket mer som ryms i den än bara en eller två isolerade skräckfilmer. Jag tycker förresten inte alls att hon är dålig som Jason Vorhees mamma!

Redan 1951 medverkade hon i sin första TV-serie och det kom att bli en hel del till genom åren. Ofta några ensataka episoder men hon var där i alla fall. Faktum r att om det är något vi ska förknippa Betsy Palmer med så är det inte Fredagen den Trettonde utan med alla serier hon medverkade i. Från 50-talet och framåt tappar jag faktikst räkningen på antal serier men kan konstatera att hon var en återkommande karaktär i Knots Landing i inte mindre än 29 avsnitt.

Betsy Palmer blev 88 år. Vila i frid!

In Memoriam – Richard Kiel – 1939-2014

Jag vågar påstå att världen inte hade känt till Richard Kiel om det inte vore för två Bond-filmer. Hans paradroll är nämligen som Bond-skurken ”Jaws”, mannen med ståltänderna. Självklart finns det annat i bagaget för hans del, men för den stora massan är jag tämligen säker på att det är denna roll som är den viktigaste.

För min egen del har jag under årens lopp varit helt säker på att han var med i betydligt fler av filmerna än de två som han faktiskt medverkar i – The Spy Who Loved Me och Moonraker. Sammanlagt har han tydligen endast en replik (källa: wikipedia) vilket kan tyckas lite märkligt. Men å andra sidan kanske det är svårt att prata med ståltänderna i munnen.

Bland andra filmer kan nämnas Inspector Gadget, Happy Gilmore, Force 10 From Navarone, Silver Streak och han har till och med spelat Hulken (fast bara i en scen).

Richard Kiel blev 74 år, vila i frid!

In Memoriam – Lars Erik ”Brasse” Brännström – 1945-2014

 

Fel, fel, jättefel! Det är väl det minsta man kan säga när en sådan komiskt begåvning går ur tiden. Själv lärde jag mig älska honom just under uppväxten med Fem myror är fler än fyra elefanter, ett fantastiskt barnprogram dessutom. För det är väl som komiker vi bäst känner Brasse Brännström? Att han faktiskt hade en allvarlig sida också glömmer vi lätt bort. Vi tänker kanske på Lasse Hallströms komedier En kille och en tjej, eller Två killar och en tjej i första hand. Eller varför inte Tage Danielssons Sopor där han spelade självaste Carl XVI Gustaf. Kanske får vi upp en bild på näthinnan från hans medverkan i Nöjesmassakern, där han medverkade i några oförglömliga sketcher.

Kanske minns vi inte att det faktiskt var med och skrev filmer som Mitt liv som hund och Jag är med barn, och 1939 icke att förglömma. Vi minns kanske heller inte hans medverkan i Sprängaren och Paradiset av Colin Nutley men jag vill mena att han faktiskt var en stor skådespelare med många fler strängar på sin lyra än det man först förknippar honom med, i mitt fall med lattjo-lajban-lådan! Ytterligare en av min barndoms förebilder har lämnat oss. Lars Erik ”Brasse” Brännström blev 69 år. Vila i frid!

In Memoriam – Richard Attenborough – 1923-2014

Min gissning är att de allra flesta av oss förknippar Sir Richard Attenborough mest med hans medverkan i Jurassic Park. Han var ju den som finansierade hela projektet i filmen. Själv är jag mest bekant med honom genom hans roll i den självspäckade The Great Escape från 1963. Men som alla gamla ”rävar” så finns det betydligt mer i filmografin än så. Attenborough gjorde sin första roll redan 1942 i filmen In Which We Serve och sedan är det en eller ett par filmer varje år. Det blir några stycken!

Som regissör kan nämnas bland annat A Bridge Too Far, A Chorus Line, Chaplin och Ghandi. Den senare renderade två Oscarstatyetter. Sir Richard Attenborough blev 90 år. Vila i frid!

In Memoriam – Robin Williams – 1951-2014

Det här fick ju inte hända! Robin Williams kan inte vara död?

Mitt första minne av honom är som Mork i den gamla TV-serien Mork & Mindy från 70-talet. Jag vill minnas att det var bråk om löner på den tiden, att Robin Williams ville ha mer betalt än Pam Dawber. Hur det gick med den saken vet jag inte men jag skulle nog gissa att han fick det också. Jag minns att jag tyckte att det var en girigbuk vid tillfället. Men senare i karriären har Robin Williams också gjort sig känd för att spela roller helt utan att få betalt, till och med utan att hans namn ska står med i eftertexterna.

Robin Williams var en sådan skådis som kunde göra allt även om man i första hand förknippar honom med komik. Gärna i samband med riktigt barnsliga filmer. Själv är jag överdrivet förtjust i till exempel Jumanji. Men han hade också en annan sida och var fantastisk i den seriösa och tragiska rollen i One Hour Photo. Det är en stor och mångsidig skådespelare som har lämnat oss, så mycket är helt klart.

De tidiga ryktena talar om självmord men utredningen är förstås långt ifrån färdig än. Vi får se vad som rapporteras inom de närmaste dagarna. Robin Williams blev 63 år, vila i frid!

In Memoriam – Marilyn Burns – 1949-2014

Hade det inte varit för Tobe Hoopers ökända motorsågsfilm – The Texas Chain Saw Massacre 1974, hade kanske inte världen vetat vem Marilyn Burns var? Men som det nu blev så nådde filmen en kultstatus och så även skådespelarna som medverkade i den. Man kan inte säga att Marilyn Burns var särskilt verksam inom yrket efter debuten. Hon medverkade även i Tobe Hoopers nästa film – Eaten Alive 1977 och i den prisbelönta TV-filmen Helter Skelter 1976 men sedan dess har det varit tämligen tyst. Små roller och Cameos i de nyare motorsågsmassakernfilmerna. Nu har hon lämnar oss vid en ålder om 65 år, vila i frid!

In Memoriam – James Garner – 1928-2014

Den tidigaste filmen med James Garner som jag har sett är sannolikt storfilmen The Great Escape från 1963. I den medverkar, förutom James Garner, bland annat Steve McQueen, Richard Attenborough, Charles Bronson, Donald Pleasence och James Coburn. Idel stora namn! I princip resten av hela 60- och 70-tals produktionerna har jag missat. Något enstaka avsnitt av den klassiska deckarserien The Rockford Files, eller Rockford tar över som den kallades på svenska såg jag, men det var mer regel än undantag.

Det var egentligen inte förrän den senare karriären som jag lärde känna honom som skådespelare på allvar. Få var vi som gillade Maverick, alltså filmen från 1994, med Jodie Foster och Mel Gibson. Jag ska villigt erkänna att det snarare var på grund av dessa två som filmen föll i så pass god jord hos mig. Men det fanns alltid något visst över ”gubben”. Han smälte in i sina roller på ett sätt som det är få förunnat.

Jag minns när Clint Eastwoods film Space Cowboys var ny, hur de fyra ”gubbarna” stoltserade med hur oerhört hög deras sammanlagda ålder var. Clint Eastwood, James Garner, Donald Sutherland och Tommy Lee Jones. Nu har alltså James Garner lämnat oss vid en ålder av 86 år. Vila i frid!

In Memoriam – Eli Wallach – 1915-2014

Eli Wallach har lämnat oss, han blev 98 år! Jag förknippar honom främst med rollen som ”den fule” i Sergio Leones västernepos Den Gode, Den Onde, Den Fule. Han gjorde givetvis mänger av andra roller i sin 60(!) år långa karriär men det är så jag kommer att minnas honom. Kanske med dragning åt hans medverkan i The Magnificent Seven, men det är fortfarande åt samma håll.

När jag bläddrar igenom hans filmografi på ImDB är det många titlar jag känner igen men få där jag har reagerat på hans medverkan. Det är egentligen den bästa komplimang en skådespelare kan få. Att inte reagera på deras närvaro är ett mått på briljans, att kunna smälta in i rollen så pass att det inte märks att det är en roll de spelar. Eli Wallach behärskade detta! Vila i frid!

In Memoriam – Bob Hoskins – 1942-2014

För min egen personliga del blev Bob Hoskins odödlig i och med filmen Vem Satte Dit Roger Rabbit 1988. Då hade Bob Hoskins redan hållit på att göra filmer sedan tidigt 70-tal. 1980 gjorde han ordentligt genombrott i The Long Good Friday och fem år senare medverkade han i Terry Gilliams Brazil. Runt samma tid gjorde han också roller i The Cotton Club och Mona Lisa som gjorde att han blev nominerad för en Oscar.

Som skådespelare var han klart mångfacetterad och med en bakgrund inom teatern var det inget tvivel om att hans roller gjordes med stor inlevelse, vare sig han spelade mot tecknade figurer som i Vem Satte Dit Roger Rabbit eller TV-filmer som Don Quixote eller Pinocchio. Han tog sig an att spela Nikita Khrushchev i Enemy at the Gates och den rasistiske polisen Jack Moony i Heart Condition men samma mått av trovärdighet. Det ena en mycket allvarsam krigsfilm och det andra en komedi om en rasist som får en svart mans hjärta för att överleva. I Danny the Dog spelar han en riktigt osympatisk figur. Rollerna kanske inte hade samma kommersiella genomslagskraft som under storhetstiden men Bob Hoskins var alltid en skådespelare man kunde räkna med. Han blev 71 år.

                                                                      

In Memoriam – Mickey Rooney – 1920-2014

Det börjar nästan kännas lite tjatigt men så fort jag ska skriva en dödsruna inser jag hur lite jag egentligen känner till om vederbörande. Mickey Rooney är onekligen ett känt namn men hur många filmer har jag egentligen sett med honom? Det är inte många, och i synnerhet inte från början av hans karriär.

Han började sin karriär redan på 20-talet som barnskådespelare och på den vägen är det. För min egen del förknippar jag honom mest med Brekfast at Tiffany’s, It’s a Mad, Mad, Mad, Mad World och Night at the Museum.

Han blev 93 år.

In Memoriam – Sid Caesar – 1922-2014

I de få filmer jag har sett med honom spelar han nästan alltid en mindre roll. Faktum är att jag inte ens kan påstå att jag kan placerar honom när jag fuskar och har hans filmografi framför mig. Han medverkade i En Ding Ding Ding Ding Värld, (se där jag räknade rätt), Airport 1975, Silent Movie, Grease och Grease 2. Men det som slår mig när jag ändå har filmografin framför mig är att han även medverkade i ett avsnitt av Amazing Stories som jag gillar. Det är väl inte det mest fantastiska avsnittet någonsin men jag har sett det några gånger och jag kan relatera till hans medverkan.

Han blev 91 år.

In Memoriam – Shirley Temple – 1928-2014

Jag har egentligen ingen särskilt relation till Shirley Temple. Jag tror inte att jag har sett en enda film med henne och får man tro Wikipedia medverkade hon heller inte i speciellt många. Åtminstone inte om man ställer det i relation till den celebritetsstatus hon trots allt har fått. Grejen var väl den att hon var en utomordentligt charmig barnskådespelare och jag minns att man i TV, på den tiden vi hade två TV-kanaler, körde något klipp med henne om och om igen. Minns jag inte fel så var det i programmet Razzel om nu någon minns detta program?

Nu har i alla fall nyheten  om hennes död kommit. Det känns lite otroligt att en av de mest kända barnskådespelarna som Hollywood sett går bort vid en ålder av 85 år. Det är klart att även barnstjärnor åldras men på något sätt är det den där lilla flickan man ser framför sig när man sluter ögonen.