Recension: Junkyard Dog - 2010

Junkyard Dog

Regi: Kim Bass

2010

Thriller

Audra ringer efter en bärgningsbil efter att ha kört bensinslut på väg till en halloweesfest. Det var förmodligen det sista hon skulle göra eftersom hon istället för en bärgningsbil hamnar i klorna på ett fullständig galning. Han stänger in henne i ett hål i marken där han planerar att förvara henne till månaden är slut, sedan ska hon gå samma öde till mötes som alla de andra flickorna som suttit inspärrade i en månad. Hon ska bli mat till nästa offer!

Strax före att jag började titta på den här filmen läste jag ett negativt omdöme som mer eller mindre baserade sig på att det var för mycket som visades i filmen. Då det är frågan om en kannibalistisk seriemördare kan jag förstå att alla kanske inte riktigt klarar av att se det som hör ihop med detta, men för mig väcktes istället intresset… När man läser om att offret ska tvingas äta människokött i sadistiska lekar känns det som att någon äntligen tagit ut svängarna kring tortyrfilmen och tagit dem ett steg längre utan att det för den skull ska bli löjlig splatter av det hela.

Och splatter är det verkligen inte. Vad personen som uttalade sig om att man skulle få se för mycket har för tidigare erfarenheter vet jag inte men för en luttrad filmrecensent var det i alla fall inte mycket att komma med. Visst, man få se kött… att det är människokött får man tänka sig även om det vid något tillfälle ser ut som att seriemördaren, våldtäktsmannen och kannibalen matar sig hund med tutte. I en annan scen ligger ett öga överst på portionen.

Eftersom som gärningsmannen är känd för oss är jakten på honom inte speciellt spännande. Så när FBI skickar ut en agent, eller specialagent för att vara exakt, vet vi redan att hon kommer att fånga honom till slut, det är bara frågan om när. Några vändningar som skulle kunna ställa till det för slutet på historien sker dock och FBI agenten blir även hon fånge hos den kannibalistiske galningen. Han planerar att använda henne som nästa månads offer men den hårdbarkade agenten kanske inte är lika lätt att ha att göra med som en ung tonårstjej alla gånger.  Det blir en styrkekamp mellan FBI agenten och mördaren där utgången är självklar, det är som sagt bara frågan om när och i och för sig också hur det ska gå till.

Jag tycker den är tillräckligt otäck för att vara underhållande trots att man vet hur det kommer att gå (vilken thriller vet man inte det i?). Är man intresserad av seriemördarfilmer tycker jag absolut att man ska ge den en chans. Skådespelarna är väl inga kandidater för någon Oscar men de fungerar bra i sina roller och jag har inget att klaga på när det gäller regin heller. Det är helt enkelt en lagom bra film för att inte bli besviken men inte en så vass att den kommer att lämna några bestående intryck i flera år framåt.

7/10

Recension: Metal Tornado - 2011

Metal Tornado

Regi: Gordon Yang

2011

Sci-Fi

Energikrisen föranleder ett nytt sätt att utvinna energi. Nu är det solen som ska den, närmare bestämt solstormar. De ska kontrolleras och den enorma kraften tyglas och uttnyttjas. Det är bara det att det finns ett misstag i själva konstruktionen. Detta göra att en bieffekt i form av en gigantisk magnetisk tornado uppstår. Det är nu upp till vetenskapsmännen på företaget som skapade problemet – Helios World, att hitta ett sätt att stoppa förödelsen, och det snabbt!

Det första jag lägger märke till när det gäller skådespelarna är inte om de är bra eller dåliga, utan snarare hur gammal Lou Diamond Phillips har blivit. Det var några år sedan han var med i filmer som Young Guns och La Bamba nu. Oftast är de filmer han numera medverkar i mer än lovligt lågbudgeterade men det är väl så det är. Man får ta de roller man får och göra så mycket som möjligt av det. Jag tycker faktiskt att han är en stabil skådis som lyckas förmedla det han är anställd för att göra. Inte mer, men det räcker ju å andra sidan.

Själva handlingen är inte unik på något sätt, rent av ganska vanlig. Det handlar om profit och om en ovilja att lyssna på problemen som uppstår från företagsledningens sida. Det spelar ingen roll hur många argument man lägger fram det finns ändå inga rimliga möjligheter för företaget att både behålla ansiktet och klara sig ifrån en brakförlust om man går ut med den förestående katastrofen offentligt.

I vanlig ordning blir det förstås så till slut i alla fall. Man hittar en lösning som är så långsökt att det är högst osannolikt att den kommer att lyckas. I filmens universum förstås, vi som åskådare är helt bergsäkra på att det kommer att lyckas perfekt. Ett par misslyckanden och sedan räddar man hela världen. Jag gillar filmer med denna typ av scenario, det spelar ingen roll hur klichéfyllt det är. Men jag vill gärna att det ska finnas något uns av spänning i dem. Jag vill att de effekter som filmen trots allt innehåller ska vara trovärdiga och där faller det för mig. Det är en alldeles för platt produktion som inte tillåter oss att känna sympati med någon, inte en med hjältarna som så småningom kommer att rädda världen från undergång. Jag känner inte ens något inför företagsledaren som inte inser vad som måste göras och som mörkar allting in i det längsta.

Det är inte spännande, det är inte unikt och det är faktiskt rätt trist och segt att se filmen till slut. Effekterna är rent av usla och det blir helt enkelt en ointressant film som endast lär vara av intresse för sådana som jag. De som måste se alla katastroffilmer till varje pris oavsett hur uttjatade deras teman än är.

4/10