Ivanhoe - 1982 - en nyårstradition!

Ivanhoe

Regi: Douglas Camfield

1982

Äventyr

Skriven av: Linda Snöberg

Wilfred of Ivanhoe (Anthony Andrews) är en ung saxarriddare på 1100-talet i England. Han återvänder hem efter slagen under de heliga korstågen vid kung Rickard Lionhearts (Julian Glover) sida. Ivanhoe märker snabbt att det är mycket som har förändrats. Richards bror Prince John (Ronald Pickup) och hans män styr England i ett järngrepp. Han får också reda på att Lady Rowena (Lysette Anthony), den han var kär i innan och fortfarande, är bortlovad till en annan man, Athelstone (Michael Gothard). Fast besluten att återställa tronen och landet till Richard som det var innan, hamnar han i trubbel och efter att ha blivit skadad i en tornering, får han hjälp av Isaac från York (James Mason), en judisk man och hans dotter Rebecca (Olivia Hussey), som han snabbt fattar tycke för.

Isaac och saxaren Cedric (Michael Hordern) med följe hamnar i vägen för normanderna Brian de Bois-Guilbert (Sam Neill), Front de Boeuf (John Rhys-Davies) och De Bracy (Stuart Wilson) som tar dem till sina fångar. De Bracy som har ett öga för den sköna Lady Rowena, njuter ordentligt när han ser henne. Brian de Bois-Guilbert som är kär i Rebecca gör allt han kan för att hon ska bli intresserad. När sen Kung Richard återvänder i följeslag med Robin Hood (David Robb) för att rädda fångarna och speciellt Ivanhoe som låg sårad i Isaacs följe, flyr Brian med Rebecca till Tempelstone där hon senare anklagas för att vara en häxa och skall brännas på bål. Hon behöver en kämpe som kan slåss i hennes namn för att bli fri. Kommer hon att hitta en kämpe innan det är för sent?

Detta är en mycket bra äventyrsfilm med storslagen handling och romantik i tider där rivaliteten är stor och där de rika har mer makt än de fattiga. Musiken, omgivningen och skådespelarnas prestationer, allt vävs samman på ett bra sätt i denna underbart vackra film. Där förekommer ledsamheter, frustrationer, slagsmål, girighet, stolthet och en massa kärlek. Man kan inget annat än att älska en film som den här. Jag har alltid gillat den och det gör inget att de visar den varje år, jag kommer nog aldrig att tröttna på att se den, även om jag tycker att Ivanhoe får fel tjej i slutet alla gånger jag ser på filmen.

Den sista slutstriden mellan Brian och Ivanhoe är kanske inte så realistisk och sminket är kanske inte det bästa man har sett, men det kan jag leva med för jag njuter av sådana här filmer i fulla drag. Men man hittar mycket gott i filmen också och en del skådisar är bättre än vad man kan tro att de skulle vara i en film som den här. Sam Neils roll som Brian de Bois-Guilbert och James Mason som Isaac från York är ju helt klart de bästa, de är fullkomligt briljanta, men jag trivs bra med många av de andra också.

Olivia Hussey tar plats framför kameran och hon är en enastående skådespelerska med en underbar utstrålning, måste nog säga att hon är den vackraste jag har sett utan smink- en äkta skönhet, som tar denna klassiska film högt upp i listan på bra film.

Jag antar att alla har väl sett denna och har man inte det bör man se den illa kvickt.

Recension: The Boys from Brazil - 1978

The Boys from Brazil

Regi: Franklin J. Schaffner

1978

Drama/Thriller

Tänk dig att Hitler inte är död men inte heller vid liv, åtminstone inte så som vi vanligtvis menar med levande. Tänk dig istället att det finns 94 kloner av Führern runt om i världen som just nu är i 14-årsåldern. Skulle den tanken skrämma dig? Dr Josef Mengele (Gregory Peck) har nämligen knäckt hemligheten bakom den genetiska koden DNA och kloningens mysterium. Detta är hans plan för att återskapa det tredje riket eller rättare sagt det fjärde riket. Den kände nazistjägaren Ezra Lieberman (Laurence Olivier) är dock honom på spåren och för varje dag som går kommer han ett steg närmare sanningen.

Det här är en film med många kända ansikten, ofta sådana man bara känner igen och inte kan koppla ihop med ett namn. Överlag är detta mycket bra skådisar och de gör den här filmen till ett riktigt spännande drama. Allt från giganterna Gregory Peck, James Mason och Laurence Olivier, som otvivelaktigt är dragplåstren till filmen, till ansikten som Steve Guttenberg som kanske är mest känd som Mahoney från Polisskolan filmerna (Police Acedemy).

Gregory Peck är helt brilliant som den ökände Dr Joseph Mengele, han är utan tvekan den bästa skådisen i filmen, tätt följd att Laurence Olivier som hans motståndare, nazistjägaren Ezra Lieberman. Det tredje stora dragplåstret James Mason, har en inte alltför stor roll, men är trovärdig och gör rollen som mellanhand mellan den högsta ledningen och Dr Mengele full rättvisa.

Filmen tar självklart aktivt ställning från nazismen och visar oss upprepade gånger varför ett sånt samhälle inte kan eller får fungera. Vi uppmanas många gånger att ifrågasätta och vid några tillfällen ges vi till och med möjlighet att skratta. Något som bland andra Mel Brooks har hävdat är det enda sättet att argumentera. Annars är man inte bättre än nazisterna enligt honom. Nåja, det här är ju trots allt ingen komedi och Mel Brooks var inte inblandad på något sätt.

Fokus hamnar väl egentligen både på nazisterna, som nämnts ovan, samt även det moraliska dilemma som både genmanipulering och kloning kan ha. Så här många år efter filmen gjordes kanske det känns som man sitter med facit i hand och att inställningar som förr tycktes självklara har kommit att ändras. I det moderna samhället är det inte längre en teoretisk möjlighet utan ingår numera i verkligheten även om det inte gått riktigt så långt att man börjat klona människan ännu. Det är väl där den moralpolitiska debatten befinner sig just nu

Allt känns kanske inte helt realistisk vid första anblicken, men vad gör det? Tänk dig istället OM det här vore sant och pågick runt omkring oss just nu. Skulle du bli rädd då?