Tenebre - 1982 - Giallo från mästaren själv!

Tenebre

Aka: Tenebrae, Unsane

Regi: Dario Argento

1982

Thriller

Peter Neal (Anthony Franciosa) har just skrivit en ny bok – Tenebre. I samband med detta befinner han sig i Rom för PR-syften. Knappt har han hunnit till sitt hotellrum förrän polisen vill fråga ut honom. Man har nämligen funnit en mördad kvinna tillsammans med några sidor av hans blodiga bok instoppade i munnen. Snart står det dock klart att detta inte är det sista offret i en komplicerad mordutredning där mördare tycks hämta sin inspiration från boken. Peter bestämmer sig efter viss övervägande att det är bra publicitet om han kan presentera några nya ledtrådar i jakten på mördaren för polisen och inleder en egen utredning.

Fans av giallos lär inte bli besvikna på den här filmen, men den är å andra sidan alldeles för välkänd för att ha gått någon riktig fantast av genren förbi. Man kan dock säga att den här nästan följer det förutbestämda mönster en giallo förväntas ha och därför lämpar sig ypperligt som nybörjargiallo för den som vill bekanta sig med genren utan att gå på djupet.

Skådespeleriet är överlag mycket bra och förutom Anthony Franciosa i huvudrollen får vi också njuta av Dario Argentos dåvarande livskamrat Daria Nicolodi och den karismatiske B-skådisen John Saxon. Tyvärr har inte den senare fått särskilt mycket tid framför kameran och det är lite synd då det är en mycket underhållande aktör att se på.

Men även om skådespeleriet är mycket bra så finns det en del luckor i historien. Den är lika komplicerad som sig bör men då och då anar man ändå en del desperata och krystade försök att hemlighålla mördaren för publiken. Det är naturligtvis inget som sker på bekostnad av våldsamheterna, som filmen har gott om och när stilistiska mord som ledsagas av en tät spänning är filmens största epitet tillsammans med en synnerligen effektiv musik, är det lätt att vara lite extra förlåtande mot en del logiska luckor i handlingen.

Att det finns tillfällen när kameran fladdrar iväg på eget håll och inte tycks göra något som för handlingen framåt får man också leva med. Det kan visserligen vara lite irriterande vid ett par tillfällen men samtidigt fungerar detta trick som stämningshöjare med en ökad spänning som följd och det är ju precis det man vill ha i en film av det här slaget. Transportsträckor mellan de kulminerande scenerna är en vanlig del i genren så det är heller inget att hänga upp sig på. Jag kan också, väldigt ovetenskapligt och mellan tummen och pekfingret konstatera att dessa är färre i den här filmen än i många andra giallos.

Har du inte sett där här filmen så föreslår jag att du gör något åt det genast, för den är alldeles för bra för att gå obemärkt förbi!

Recension: Scarlet Diva - 2000

Scarlet Diva

Regi: Asia Argento

2000

Drama

Anna Battista är en 24årig skådespelerska på toppen av sin karriär. Hon är dock trött på branschen och på sitt jobb som skådespelerska, hon vill göra så mycket mer, hon vill vara konstnären bakom filmen, regissera! Men överallt möter hon motstånd eller manschauvinism som hellre vill ha henne i säng och utnyttja hennes kropp än att lyssna på hennes idéer eller läsa hennes manus. Hon går ner sig i en värld av droger och bara den sanna förälskelsen – en rockstjärna, kan hjälpa henne på fötter igen. Snart inser hon dock att hon inte kan lita på någon annan än sig själv.

Låt oss vara fullständigt ärliga, Asia Argento hade inte varit där hon är idag om det inte vore för att hon är Dario Argentos dotter! Så fick vi det sagt och jag kommer sannolikt att få en del mothugg på det påståendet också! Därmed inte sagt att hon skulle göra ett dåligt jobb eller inte vara en duktig skådespelerska, för det tycker jag definitivt att hon är och jag sällar mig absolut inte till dem som tycker att hon inte kan agera för fem öre! Hon har det så att säga i modersmjölken!

Hennes mamma Daria Nicolodi spelar även hennes mamma i filmen och det är ju faktiskt lite roligt. Det är också kul att återse Daria Nicolodi som jag inte har sett i något sedan Opera 1987 eller så. Jag har förstås inte alla titlar i huvudet så jag kan mycket väl ha fel men här passar hon i alla fall in på ett mycket bra sätt!

Men kan Asia regissera då? Hon har skrivit och regisserat filmen samt spelar själv huvudrollen. Läser man på omslaget påstås det att filmen är halvbiografisk och det kan mycket väl vara så. Det är förstås svårt att veta vad som är sant och vad som är dikt men det känns i alla fall som en oerhört ärlig film! Den är närgången och skitig och faktiskt ganska påträngande, rent av obehaglig vid flera tillfällen! Det påverkar definitivt mig som åskådare och då måste jag hävda att: ja, hon kan verkligen regissera!

Jag har velat se den här filmen i många år men det har liksom inte blivit av. Man kan kanske skylla på att distributionen inte har tillåtet mig att införskaffa ett ex. utan en för stor arbetsinsats i förhållande till min lättja. Men när Njutafilms bestämde sig för att distribuera den fanns inga svepskäl längre! Och jag är väldigt glad att jag äntligen såg den. Den motsvarande absolut inte mina förväntningar. Jag hade räknat med en ganska sötsliskig historia som omslagsbilderna kanske lurar en att tro men lyckligtvis fick jag något mycket bättre. Jag fick en film som känns in i märgen, som behandlar ett viktigt ämne och som känns väldigt utelämnande. Det här är riktigt bra! Fantastiskt bra!