The Day the Earth Stood Still - 2008 - med en doft av det kalla kriget

The Day the Earth Stood Still

Regi: Scott Derrickson

2008

Sci-Fi/Action

En form av utomjordiskt rymdskepp landar mitt i Central Park och en grupp vetenskapsmän kallas dit för att undersöka saken. Det visar sig snart att skeppets passagerare Klaatu (Keanu Reeves) har en mänsklig skepnad och att den gigantiska robot som åtföljer honom är lika mäktig som destruktiv om den attackeras. Vad som däremot är mer höjt i dimmor är utomjordingen intentioner, har han kommit i fredliga ärenden eller är hans uppdrag helt enkelt att förinta jorden och/eller dess mänskliga population?

Man hittar förstås många likheter mellan den här filmen och originalet som kom redan 1951. Med det i åtanke förstår vi naturligtvis att förutsättningarna är helt olika nu jämfört med klimatet som rådde under det kalla kriget. Det är väl heller ingen hemlighet att många av de här science fiction rullarna gjordes som metaforer för kommunisträdda amerikaner, vilket kanske inte kan anses vara verkligheten idag.

                                         

Med det i åtanke försvinner väl lite av den ursprungliga poängen med filmen och kvar blir ett sätt att göra ren underhållning av teman, gärna med bra effekter och trots alt lite sensmoral. Effekterna är det lite si och så med tycker jag. Emellanåt ser det lite ut som om man haft en serietidning som storyboard och faktiskt, ärligt talat, lite för mycket för att man ska kunna ta det på fullt allvar. Andra gånger ser det ut som om man förlitat sig allt för mycket på (dåliga) datorgenererade effekter, medan det faktiskt finns tillfällen då det ser riktigt riktigt bra ut också. Väldigt ojämnt med andra ord. På det hela taget, med tanke vad det är för slags produktion, får den dock godkänt.

Sensmoralen är heller inte oväntad. Och oavsett om Klaatu skickats för att förinta jorden eller inte så inser vi att det finns potential och möjligheter i den mänskliga rasen att förändra oss, blir bättre eller rent av utvecklas när vi inte längre har något annat val. Detta visualiseras framförallt genom ett mycket gediget skådespeleri från Jennifer Connelly som spelar mot Keanu Reeves. När hon inser att hon inte kan påverka Klaatu med resonemang återstår det inget annat sätt än att visa viljan till bot och bättring på andra sätt. Sätt som egentligen inte går att klä i ord, känslor som medkänsla, osjälviskhet och empati. Kanske det som utgör själva essensen för den mänskliga rasen?

Själva roboten, som jag gillade skarpt när jag såg originalet för så där hundra år sedan, är helt klart en hommage till den gamla goda tiden och det som egentligen binder samman filmerna. Det är naturligtvis en något moderna kreation än vad som kunde skapas 1951 men den klassiska renheten utan krusiduller finns kvar.

En sak som jag reagerade på och som egentligen inte har med själva filmen att göra, är att det på baksidan av fodralet står att den är från sju år. Jag tycker det är en lite märklig rekommendation då flera av de teman som presenteras i filmen är ganska allvarsamma och kanske svåra att förstå i en så ung ålder. Visst, det är egentligen en actionfilm utan större krusiduller, men teman som handlar om total annihilation av den mänskliga rasen kanske kräver en något högra ålder för att fullständigt greppa.

Totalt sett en underhållande film för stunden men utan den närvaro som det kalla kriget gav originalet!

6/10

Telefon

Telefon – Tills alldeles nyligen trodde jag att det var en omöjlighet att någonsin hitta den här på DVD och mitt sökande efter den kan väl närmast jämföras med den på den heliga Graal. Under dessa förutsättningar är det förstås lätt till att man tränger undan vissa fakta och istället tar för givet att alla minnen man har är positiva, så här med facit i hand kan jag förstås konstatera att så inte är fallet. För även om det här var en av min ungdoms favoritfilmer så är det en typ av film som egentligen aldrig har tilltalat mig nämnvärt – en spionthriller. Som sådan tillhör den förstås trots allt toppskiktet för undertecknad, men det blir ändå en liten krock av värderingar och subjektiva bedömningar av det hela. Charles Bronson, som var den förste filmhjälten mitt hjärta vurmade lite extra för gör naturligtvis bra ifrån sig och Donald Pleasence fungerar mycket bra som filmens, något enfaldiga, skurk. Det som däremot saknas är lite djup i historien, att den ryske majoren (Bronson) ska förhindra att det tredje världskriget bryter ut genom att likvidera Pleasence rollkaraktär är självklarheter, men lite mera underbyggda motivationer vore kanske på sin plats. Absolut ingen dålig film, och självklart en som måste finnas i filmhyllan hos varje sann Bronson-fantast, men den känns klart daterad och nästan lite naiv i sitt sätt att gestalta datorernas definitiva intåg som lagringsmedia. Jag vill gärna sätta ett högre betyg men förmår mig inte att peta dit mer än: – 7/10.

Köp filmen på Axelmusic!