Edge of Tomorrow – 2014 – Live Die Repeat

Egentligen är filmens undertitel mycket mer talande – Live, Die, Repeat är nämligen precis vad filmen handlar om. Tom Cruise, som spelar huvudrollen befinner sig i en situation där hans dag börjar om och om igen. Varje gång han dör i detta framtidsepos vaknar han upp på samma ställe igen.

 

Det råder fullt krig och fienden, som är några slibbiga aliens har makten över tiden. De kan, när någon av deras ”alfa-varelser” dödas börja om dagen. Eftersom Tom Cruises rollkaraktär Cage befinner sig på rätt plats vid rätt tillfälle (eller fel plats vid fel tillfälle beroende på hur man väljer att se på det) får han samma förmåga. Så fort han dör i stridigheterna börjar dagen om och om igen. Han är den enda som minns vad som har hänt dagen tidigare och kan på så sätt lära sig att bekämpa fienden på ett sätt som ingen annan kan. Det är ett klart intressant scenario som det visserligen inte är första gången jag ser. Men oavsett om det är första gången eller inte så förblir tidsloopar och tillhörande paradoxer synnerligen intressanta.

Ska vi beröra skådespeleriet tycker jag att Tom Cruise gör sin roll mycket bra. Vi får se flera scener som utspelar sig om och om igen men varje gång lyckas han få till lite mer pondus i agerandet. Han är från början fumlig och inte särskilt stridsduglig, vilken förstås förändras innan filmen tar slut. Fullt lika imponerad är jag väl inte av Emily Blunt som gör det kvinnliga huvudrollen. Hon är absolut inte dålig, missförstå mig inte. Jag tycker tvärtom att hon är riktigt bra! Men hon får av naturliga skäl inte den där steglösa ökningen i framförandet. Jag är övertygad om att hon skulle kunna det om bara manuset sett annorlunda ut. Men som det är nu är och förblir Tom Cruise filmens stjärna! Det finns förstås fler ansikten man känner igen. Till exempel så har Bill Paxton en återkommande roll i många av omstarterna.

Actionfilmsmässigt är det gott om explosioner och annat som hör denna explosiva genre till. Det är faktiskt riktigt underhållande! Och man har heller inte frånsagt sig all humor, det finns flera tillfällen då man inte kan göra annat än att skratta rakt ut. Det är kanske inget genomgående i filmen men det finns vissa poänger som manusförfattarna måste ha haft riktigt roligt åt när de skrev dem. En av den innefattar silvertejp sen säger jag inte mer om det…

Det är idel lovord från min sida alltså. I alla fall till filmen ska till att knyta ihop säcken. Det är ofta här som saker och ting fallerar oavsett om det är en lågbudgetfilm eller rena motsatsen som här. Liksom i de flesta fall tenderar den här att bli lite fadd framåt slutet. Man får väl det som förväntas men det blir som vanligt lite för enkelt och lite för mesigt (i brist på bättre ord). Jag gillar fortfarande filmen och kommer säkert att se om den igen framöver men det är något som gör att den inte riktigt når ända fram i slutändan. Dessutom är ju alla överraskningsmoment borta när man ser om en film av det här slaget andra gången.

7/10

Oblivion – 2013 – Fantastiska vyer och miljöer!

Om man plockar isär en films alla beståndsdelar, vänder och vrider på dem för att undersöka allt in i minsta detalj. Om man sedan sätter ihop allt igen, med full förståelse för alla beståndsdelar, vad får man då? Kommer man att få ett resultat som motsvarar helheten? Blir resultatet kontaminerat med för mycket information? Det enkla svaret är: därom tvista de lärde!

Anledningen till att jag tar upp frågeställningen är att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till den här filmen. Den lider av stora problem samtidigt som vissa delar av den är hur storslagna, pampiga och välgjorda som helst. Mitt i alltihop finns skådespelarna med Tom Cruise i centrum. Han gör ett utmärkt arbete liksom de andra som är inblandade gör. Mest tid framför kameran får förstås Tom Cruise som är filmens hjälte och möjligtvis även antihjälte. Minst tid, i förhållande till namnets status, får Morgan Freeman. Det är inte många repliker han har och hans roll är inte särskilt viktig heller. Morgan Freeman gör den på rutin och visst är det ett bra namn att kunna visa upp i rollistan. Det är ett namn som lockar mig i alla fall!

Det som är riktigt bra med filmen är alla effekter och framtidsvisioner. Allt som har med detta att göra är hur bra som helst. Handlingen i sig är som bäst medioker, åtminstone på det sätt som den berättas. Det är rörigt och skulle jag komma på ett fyndigt superlativ som prefix hade jag använt mig av det. Det är förbannat rörigt! Jag säger inte att man inte klurar ut vad som händer till slut men det är lite för mycket konspirationsteori för min del. Det mesta känns det som att vi redan har sett och själva postapokalypstemat känns mest tröttsamt. Allt detta beror säkerligen på att det är ett olidligt lågt tempo i filmen. Man kunde ha kostat på sig att avslöja något mer om den slutgiltiga lösningen för att åtminstone hålla teoretikerna vakna. De som vill finna en mening med filmen. Som det är nu känns det som att man mest väntar på att den ska ta slut så att vi äntligen får veta det som hemlighålls för oss.

Mest känns det som att man försöker att kopiera något som redan har gjorts även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är man försöker att återberätta. Resultatet blir en actionfylld science fiction rulle med ett så lågt berättartempo att man mest hoppas på att den ska ta slut snarast möjligt. Men effekterna är som sagt bra…

4/10

JACK REACHER - 2012 - riktigt trevlig och underhållande film

Jack Reacher

Regi: Christopher McQuarrie

2012

Action/Thriller

Filmen inleds med att en prickskytt skjuter och dödar fem, till synes slumpmässigt utvalda, oskyldiga personer. Det dröjer inte länge innan prickskytten tillfångatas och genast ber han om att få träffa en Jack Reacher. Vi vet lika lite om denne Jack som personerna i filmen gör eftersom han tydligen är expert på att gömma sig. Vidare får vi veta att Jack en gång i tiden har lovat att sätta åt den påstådda prickskytten hårt om han får veta att han har trampat i klaveret. Hur som helst så hör Jack Reacher talas om dådet och söker själv upp dem som ansvarar för utredningen. Han börjar göra sina egna undersökningar och det visar sig att allt inte är som det ser ut att vara…

Tom Cruise är inte min favoritskådis men när han gör roller som vi inte är vana att se honom i, de som ligger utanför den stereotypen vi är vana att se honom i, är han en fröjd att se. Den här filmen är dock inte en sådan. Hans rollkaraktär är ungefär vad man förväntar sig. Han är en smart utredare som inte har några som helst problem att försvara sig i ett slagsmål oavsett hur många som hoppas på honom samtidigt. Däremot så gillar jag konspirationsfilmer skarpt och som sådan är det klart underhållande att se. Och jag måste erkänna att det inte är något fel på Tom Cruise i titelrollen heller.

Det finns inte mer actionscener, eller rättare sagt slagsmålsscener, än vad nöden kräver och de som finns ser bra ut. Tittar man på extramaterialet förstår man att det fanns en hög ambition av att det skulle se äkta och okoreograferat ut. Man har lyckats bra med detta.

Eftersom det handlar om en konspirationsthriller i någon mån, är ingen fri från misstankar om inblandning. Detta förstärks ytterligare av att Åklagaren och försvarsadvokaten är far och dotter. Han har aldrig förlorat ett fall och är känd för att bara ta sig an de fall han vet att han kan vinna. Hon är istället den som står för utredningen och hittar bevis efter bevis för att allt inte är som det ser ut att vara. Som vanligt när sanningen kommer närmare och närmare så ökar farorna kvadratiskt. Står man i vägen, eller har sett för mycket, riskerar man att förlora livet på kuppen. Vem eller vilka som egentligen är inblandade och vad som egentligen ligger bakom är dolt för oss fram till slutet.

Bland skådespelarna, förutom Tom Cruise, märks Rosamund Pike, Richard Jenkins, Werner Herzog och Robert Duvall. Det blir en riktigt trevlig och underhållande film. Inget mästerverk men i alla fall något som är underhållande att se och som kanske håller för ytterligare en åskådning.

7/10

CDON
Discshop
Ginza

Recension: Rock of Ages – 2012

Jag har inget emot musikaler när de innehåller musik som jag tycker om. Annars kan de lätt bli träliga i längden. Lyckligtvis så känner jag mig ganska bred i min musiksmak och i synnerhet när det gäller rockmusik av det hårdare slaget. Det är precis vad den här musikfilmen innehåller – Rockmusik! Handlingen är rätt simpel, en rockklubb håller på att gå under och behöver verkligen få in kosing. En gigantisk rockstjärna som verkar vilja skapa mytbildning kring sig själv ställer upp för att rädda klubben då han en gång påbörjat sin karriär där. Slutligen är det en kärlekshistoria…

Det är som sagt mycket musik och det är skådisarna som sjunger själva. Ja, ljudet ligger såklart vid sidan om och det läppsynkas men det är i alla fall skådespelarnas riktiga röster. De flesta av de medverkande har jag i princip inte hört talas om. Några av dem känner jag igen men inte till namn. Några små roller har dock betydligt namnkunnigare skådespelare besatt. Vad sägs om Catherine Zeta-Jones, Alec Baldwin, Malin Åkerström och Tom Cruise? Den senare är väl den som är mest udda jämfört med vad man brukar se honom i. Här är han rockstjärnan som ingen förstår och som säker efter det rätta soundet. Inte visste jag att han kunde sjunga!

Historien är förutsägbar men det gör inget, det blir feelgood av det i alla fall. Musiken har den egentliga huvudrollen och man har fått till det mycket bra med att texterna passar in i sammanhanget av det som händer. Jag gillar den! Förresten så är den ingen mindre än Mia Michaels som ligger bakom den fantastiska koreografin i dansnumren!

7/10

Mission Impossible: Ghost Protocol - 2011 - Den fjärde filmen är riktigt bra!

Mission Impossible: Ghost Protocol

Regi: Brad Bird

2011

Action

Ethan Hunt (Tom Cruise) sitter i serbiskt fängelse. IMF befriar honom med ett uppdrag som liknar de andra som de brukar utföra – det ser helt enkelt omöjligt ut men funkar trots allt! Väl ute får Ethan ett nytt uppdrag, att ta sig in i Kreml för att stjäla några viktiga filer om en viss Cobalt. Man känner inte till hans riktiga identitet men konstaterar snabbt att det rör sig om den svenska professorn Kurt Kendricks (Michael Nyqvist). Hans plan är att utlösa en stomexplosion för att utrota allt liv på jorden i syfte att bringa planeten in i en ny era – i en tid av fred!

När första filmen kom ut 1996 var jag måttligt imponerad av den. Jag var vid tidpunkten riktigt biten av den gamla TV-serien, det vill säga den gamla serien från 60-talet till och med innan Peter Graves blev synonym med serien. Jämförelsen med serien och filmen som i sitt effektsökeri sökte billiga publikpoänger var oundviklig och där actionfilmen drog det kortaste strået. Jag är inte ens säker på att jag sedan såg uppföljarna när de kom men den här missade jag naturligtvis inte!

Det är kul att se Michael Nyqvist i en skurkroll och han är faktiskt riktigt bra också! Jag har heller inget att klaga på hos de andra skådespelarna och det är onekligen en underhållande film. Jag jämför inte längre med någon förlaga utan ser filmen för vad den är. Det är en actionfilm som man egentligen skulle kunna se om och om igen utan att den tappar så mycket underhållningsvärde. Den bygger mestadels på actionsekvenser som är hur underhållande som helst och dessutom ser teamet ut att vara i större trubbel än vanligt. Den här gången riskerar de inte bara att förnekas om de blir fångade eller dödade utan också att bli stämplade som terrorister. Insatserna är höga men hotet om ett kärnvapenkrig mellan Ryssland och USA överväger helt klart riskerna.

Ghost Protocol är presidentens order om att förneka hela IMFs existens, Organisationen finns helt enkelt inte och ska teamet lyckas med sitt omöjliga uppdrag har de ingen backup utan måste klara sig med en handfull tekniska hjälpmedel och sin egen uppfinningsrikedom. Egentligen är det väl ingen skillnad eftersom de har allt man kan tänka sig ändå och självklart räknar man ut precis hur det kommer att gå men jag gillar den här filmen. Actionsekvenserna är bra utförda och det är väl bara på något enstaka ställe man anar att det förekommer någon datorgenererad effekt. På det hela taget en mycket lyckad film som jag skulle kunna tänka mig att se om igen inom en snar framtid!

8/10