SS Experiment Love Camp - 1976 - Mer sex och nazister

SS Experiment Love Camp

Aka: Lager SSadis Kastrat Kommeandantur

Regi: Sergio Garrone

1976

Drama

I Nazitysklands främsta intresse existerar det ett läger där experimenten uteslutande går ut på att stärka den ariska rasens fortplantning. Detta sker genom olika medicinalsexuella experiment, dvs. impregnering, under olika förutsättningar, av kvinnliga fångar. De manliga befruktarna utgörs av den tyska gräddan av eliten när det gäller soldater. Detta är lägrets officiella uppdrag… Dock finns det ytterliggare en ytterst personlig målsättning, som lägrets kommendant – Överste von Kleiben (Giorgio Cerioni) försöker förverkliga. Detta sker genom olika experiment där lyckade äggstockstransplantationer är vitala för slutresultatet. Allt för att översten så småningom ska kunna lägga sig själv under kniven, och med hjälp av donation från den virilaste soldaten, återställa sin egen manlighet.

Först och främst går det ju inte att låta bli att kommentera nakenheten i filmen. Det känns som om man tar varje tillfälle i akt att visa tuttar och lite buske. Eller rättare sagt, rejält mycket buske, den här filmen gjordes långt för porrtofsarnas tid och det är väl tur det. Det skulle inte bli vidare trovärdigt annars. Detsamma kan gälla flickornas armhålsbehåring, hur oattraktivt det än kan tyckas vara för oss i detta moderna tidevarv, känns det ändå som en del av realismen. Det som dock inte känns vidare realistiskt är att fångarna, statens fiender, får leva under sådana förhållanden som de faktiskt tillåts leva under. Det är ingen brist på mat och de behandlas snarare som gäster än som strikt hållna fångar på ett koncentrationsläger.

                                                          

Under filmens initiala scener går tankarna till den hänsynslösa Men Behind the Sun och dess grymma experiment, men allt eftersom märker man att filmens fokus snarare ligger på sexualitet än på grym tortyr, om än i vetenskapligt intresse. Detta tycker jag är lite synd, för precis som jag skrev i Men Behind the Sun recensionen, behandlar filmen en tid i mänsklighetens historia som är fullständigt avskyvärd, men som under inga omständigheter får glömmas bort eller förringas.

Nu menar jag inte att man direkt bagatelliserar andra världskrigets fasor, men sex är en klart viktigare ingrediens än experimentella hemskheter. Vi har till exempel en orgie i filmens mittenparti som framställs som en smula paradoxal när den ackompanjeras av något som påminner om Santa Claus is Coming to Town.

Dock kan man se likheter med andra filmer där man blandar sex med nazism, såsom Salong Kitty och Ilsa – She Wolf of the SS, man tar varje tillfälle i akt att förlöjliga nazisterna och låta dem förödmjukas genom sexuella avarter. Här tar det sig formen av impotens, vilket givetvis betyder att den mest sympatiske av de tyska soldaterna, ja den enda som visar sig vara någorlunda mänsklig faktiskt, får offra sin manlighet för att återställa överstens. Detta är givetvis ofrånkomligt och ökar tittarens sympati för de inblandade, samtidigt som avskyn mot de ledande personerna bakom experimenten stärks, och trots filmens lättsamma och lätt humoristiska ton finns det ett par sadistiska karaktärer som verkligen tänjer på gränserna, och gör sitt yttersta för att säkerställa att det statistiska underlaget är adekvat för experimentens slutsats.

SS Camp 5: Women’s Hell - 1977 - Sexuell lusta och naziploitation

SS Camp 5: Women’s Hell

Aka: SS Lager 5: L'inferno delle donne

Regi: Sergio Garrone

1977

Drama

En ny omgång kvinnliga fångar anländer till nazisternas experimentläger nummer 5. De vackraste och mest attraktiva väljs genast ut för att ingå i den interna bordell som drivs inom området och som ska underhålla de tyska soldaterna och officerarna. De, som enligt urvalsprincipen, inte duger till prostitution blir istället föremål för diverse experiment med målet att effektivt kunna behandla brännskador på de tyska soldaterna. Det är en smärtsam process som innebär höga förluster av råmaterial, dvs. färska fångar. Experimenten fortsätter dock under förevändningen att arbete är värt alla förlusten om man så bara kan bota en enda tysk soldat…  

                                       

Det ligger väl nära till hands att jämföra den här filmen med samme regissörs tidigare alster – SS Experiment Love Camp från året innan. Eller ja... det råder väl delade meningar om den saken. Enligt vissa uppgifter spelades de in direkt efter varandra, medan andra hävdar att de faktiskt spelades in samtidigt! Hur det än är med den saken kan man konstatera att det faktiskt, i väldigt stor utsträckning, handlar om samma skådespelare i de väsentligaste rollerna. Detta innebär dock inte med nödvändighet att de spelar samma typ av roll här, även om det i flertalet fall förhåller sig just på det viset. Vidare är det i stort sett samma miljöer som används vilket får mig att tro att Sergio Garrone, på samma sätt som den ökände Jess Franco, passade på att göra ytterligare en film när han ändå hade åtgång till rekvisitan och skådespelarna, och var på plats helt enkelt.

Men hur lika är då filmerna? De är ganska lika på många sätt, men ändå olika. Den här är mycket allvarligare till sin natur och även om det givetvis förekommer en hel del sex i den här också, tuttar och vildvuxna buskar, blir det aldrig lika lättsamt som i föregångaren. Det finns också ett par episoder i filmen som verkligen rycker tag i tittaren och som faktiskt har något att säga, det är inte ren exploitation rakt igenom utan ett budskap finns att hitta. Detta handlar framförallt om två gånger, dels i en scen där man använder sig av autentiska bilder från andra världskrigets koncentrationsläger, i samband med detta gör man också en synnerligen osmaklig uträkning av vad varje fånge är värd i pengar om man utgår från en medellivslängd på cirka nio månader. Det andra tillfället låter vänta på sig men visar sig vara en ytterst värdig avslutning på filmen och konstaterar att vi ska visa vördnad för de som gav sitt liv för att upplysa framtiden om vad som egentligen försiggick i lägren.

Det är också mer fokusering på vidriga experiment här, visserligen kan man tycka att man kunde ha tagit ut svängarna och varit mer innovativ, men att skapa vidrigheter för vidrigheternas egen skull kanske inte är rätt väg att gå i en film som denna? Dock lyckas man få det att krypa längs ryggraden under filmens starkaste tortyrscener. Dessa har alltså inget med något experiment att göra utan för att dra ur fångarna sanningen och för att avslöja sina medfångars ”brott”.

Något som jag finner ovanligt är dock, utan att på något sätt påstå mig vara någon expert på nazisploitaionrullar, är att nazisterna inte framställs på något speciellt förnedrande sätt när det gäller det sexuella. Detta om inte själva förnedringen består i att Överste Strasser (Georgia Serione) förälskar sig i den färgade kvinnan Alina (Rita Manna) som utifrån hans synvinkel sett torde vara av en betydligt lägre stående klass än hans egna ariska ras.