Recension: Jabberwock – 2011

Jag är som ni vet (ni som följer mina recensioner och skriverier) mycket förtjust i fantasyfilmer och drakar. Här tänkte jag skulle få mitt lystmäte tillfredställt av båda delarna. Och visst finns det en drake eller vad man ska kalla det men det konstiga är att trots att det rör sig om en fantasyfilm så verkar invånarna i filmens universum inte tro på monstret (förrän de inte längre har något val).

Jag tycker inte att draken, eller Jabberwockyn, är så dåligt gjord faktiskt. I synnerhet inte med tanke på att det är en TV-film. Den är dock groteskt ful och man ser sällan eller aldrig den i bild samtidigt som de som ska dräpa den. Skådespelarna är heller inte usla, som man skulle kunna tro. De är förstås inget att jubla över men filmens värsta fiende är det torftiga manuset. Allting sker exakt som enligt mall 1A. Vi har helt enkelt sett allt förut. Draken måste förstås röva bort en vacker mö och det är så typiskt vilka som överlever och vilka som inte gör det när det kommer till striderna. Gissa om man har lyckats fördärva alla äggen när man till slut har dräpt besten…?

Men trots allt är den underhållande för stunden och baserad på Lewis Carrolls klassiska vers Jabberwocky som återfinns i Through the Looking Glass and What Alice Found There, uppföljaren till Alice in Wonderland.

4/10

Dragonfighter - 2003 - en korsning mellan Alien och Godzilla

Dragonfighter

Regi: Phillip J. Roth

2003

Action

I ett underjordiskt kloningslaboratorium arbetar några forskare med att klona ett okänt djur. Forskning har visat att djuret har varit dött i några tusen år och man tror att det är den sista överlevande dinosaurien. Kapten David Carver (Dean Cain) är övertygad om att djuret egentligen är en drake, men teorin blir avfärdad som en myt.

I stort sett kan man säga att det här en korsning mellan Alien och Godzilla, dock sämre än båda de filmerna. Historien är inte ny även om det faktiskt är ganska skojigt att man valt att använda lite drakmytologi som grund för filmen. Man vet att man är illa ute när man tydligt märker att Dean Cain är den bästa skådisen och det självklara dragplåstret till filmen. Standarden är inte alltså inte så hög.

Draken är faktiskt relativt välgjord trots den uppenbart låga budgeten, även om man tydligt ser att den är gjord i en dator. Det beror också lite från vilken vinkel man ser den. Det är ju trots allt så att monstret i den här typen av film är väldigt viktigt, så det är ju ett plus att det ser hyfsat ut.

Emellanåt skojig, oftast poänglös och en helt onödig och upprepande film egentligen. Då menar jag inte bara att filmen har gjorts otaliga gånger förr i andra skepnader. Nej även i filmen upprepas till synes samma sak om och om igen. Samma skämt flera gånger, samma action sekvens flera gånger osv. Detta kanske inte alltid sker med exakt samma tagning men andemeningen blir densamma och man orkar bara se någon fly från drakens eld genom en trång passage ett antal gånger.

Gillar du filmer med drakar i bör du se den här, annars kan du lika gärna hoppa över den.

Recension: D-War - 2007

D-War

Aka Dragon Wars

Regi: Hyung-rae Shim

Action/Fantasy

2007

Filmen är baserad på Koreansk mytologi och berättar historien om de väldiga varelserna Imoogi - som en gång vart femhundrade år har chansen att utvecklas till en fullfjädrad himladrake, men det är bara den godaste imoogin som får chansen till detta. Självklart finns det också en mörk sida som vill åtnjuta denna ära, men inte för att beskydda världen som den godhjärta imoogin skulle ha gjort, utan för att förstöra den. Kampen står således mellan gott och ont och de reinkarnerade formerna av de uråldriga kämparna står beredda att strida åter igen – i modern tid.

Fantasy är alltid kul, framförallt där det gäller drakar och gamla legender. Extra roligt blir det när legenderna är österländska och således aningen mer exotiska för oss i västerlandet. Vi har kanske ibland svårt att förstå moralen, som visserligen står på de goda sida, men som trots allt kräver människooffer för att fungera, men det är kanske inte något man alltid måste förstå fullt ut heller och det räcker kanske i många fall med att de, på film visualiserade legenderna, är fartfyllda och underhållande.

Det sistnämnda är definitivt ett epitet som passar in på den här rullen, för fart och fläkt handlar det om. Dock vill jag påstå att det inte enbart är en ytlig betraktelse av, den i och för sig ganska enkla historien. En hel del av legenden förklaras för oss och för att ge den lite extra kropp och själ, använder man tillbakablickar som är fullt tidsenliga. Det är alltid roligt att se att man lagt ned lite tid på att få även dessa miljöer trovärdiga, något som man inte alltid är bortskämd med.

En film som den här bygger ju en hel del på effekter och det ser faktiskt ganska bra ut! Några enstaka tillfällen, framförallt i början av filmen är väl inte top notch CGI men det får man ta, ingen film är väl helt perfekt och ser man till vad man trots allt egentligen får, så har jag inget att klaga på. Det är bra ös och underhållning som är det viktiga i den här filmen. Sen får man ju naturligtvis ta med i beräkningen att filmens målgrupp kanske inte är samhällets äldsta medborgare utan att man snarare riktat sig till en yngre publik.

Detta föranleder naturligtvis också en kommentar angående den fallerande logik som kantar filmen. Jag tycker gott att man kan ignorera dessa logiska luckor och istället koncentrera sig på den visuella estetiken, för jag anser att den är den så står i centrum här mer än något manus, hur invändningsfritt det än skulle vara.

Fantasifull action – helt enkelt!

Sucker Punch – 2011 - Inte alls så dum...

Jag har mest hört negativt om denna men jag tycker den var riktigt underhållande! Det är egentligen två historier som berättas, eller rättare sagt en historia och en eller flera fantasier. Det är fantasierna, som består av fantasifulla actionscener som är underhållande enligt min mening. Själva grundhandlingen, att en flicka blir tvångsinlagd på ett mentalsjukhus av sin pappa för att lobotomeras, men i sin egen fantasi befinner sig på en bordell för att dansa för betalande kunder är inte riktigt lika intressant!

Denna fantasi är dock väsentlig för att resterande fantasier skall kunna förekomma, det är själva grunden kan man säga. Babydoll, som kallas i bordellfantasierna, slår sig samman med tre andra intagna för att kunna fly från anläggningen innan lobotomeringen sker. I actionscenerna, som består av att kämpa mot gigantiska robotar eller att skära halsen av en drakunge utan att väcka mamman, söker de efter föremålen de behöver för att lyckas med sin plan till friheten: En karta, en tändare, en kniv och en nyckel. Det är också ett femte föremål men guiden genom fantasierna vill inte avslöja vilket detta föremål är. Det är hemligt och Babydoll måste räkna ut det själv.

Hela filmen har en atmosfär av overklighet, vilket är helt ok eftersom det mesta av den trots allt utspelar sig i en fantasivärld. Den består av flera olika lager eftersom fantasierna enbart existerar inom en annan fantasi etc. men det är inte särskilt svårt att hänga med. När filmen är slut har man inte mycket att fundera över vilket är lite synd men en och en halv timmes underhållning lyckas filmer åtminstone leverera! Frågan är bara… vilkens fantasi är det vi får ta del av?

6/10