Big Ass Spider – 2013 – En jävla stor spindel!!

Regi: Mike Mendez

Action/Komedi/Horror

Det finns missvisande filmtitlar och det finns de som träffar på pricken. Det här är en film som faller inom den andra kategorin! Det är inte bara en stor spindel, det är en jävligt stor spindel! Som vanligt när det handlar om förvuxna djur är det frågan om ett experiment som inte har slagit ut fullt så väl som forskaran hade hoppats på. I det här fallet är det från början en tämligen ordinär spindel som växer med en exponentiell hastighet. Det vill säga att den blir större och större fortare och fortare!

Man ska naturligtvis vara på det klara med att det är en film som inte är helt seriös! Det är gott om humor i den, i synnerhet av klichékomisk form. Det är absolut ingen kalkonfilm eller något pekoral, för det krävs det en betydligt mer seriös intention än vad denna verkar ha. Men faktum är att jag blev förvånad över vilken nivå filmen lägger sig på. Jag hade förväntat mig betydligt mer trams och flams eller – tvi vale, ett pretentiöst försök på en riktigt skrämmande film! I stället lägger man ribban precis lagom högt. Det är förmodligen ingen film för alla och envar och jag skulle tro att de allra flesta, om man tittar på den breda massan, inte skulle få ett särskilt stort utbyte av den. Jag skulle tro att de flesta skulle missförstå själva poängen med den. Det är inte en film som är gjord för att skrämmas. Det är inte en film som imponerar med hisnande IMAX effekter och det är ingen film som tar sig på stort allvar!

Det är inte en film som är fylld av toppskådisar som gör sina allra bästa insatser någonsin. Men jag kan heller inte säga att den är komplett misslyckad på detta plan. Det är skådespelarinsatser som passar filmens klichéartade handling. De levererar precis vad som behövs för att filmen ska funka och jag vill också betona att klichéer inte alls behöver vara något negativt. Det är helt klart en del av underhållningsvärdet när det gäller filmer som den här.

Huvudrollen som insektsutrotaren Alex Mathis spelas av Greg Grunberg som åtminstone jag känner bäst till från TV-serien Heroes. Han passar bra in i rollen och passar också på att ragga på de kvinnliga karaktärerna i filmen. Ett känt ansikte är också Ray Wise som är den militär som ska ta hand om katastrofen och rensa upp hela misslyckandet. Naturligtvis finns det mera karaktärer men jag nöjer mig med de två här. Eller nej förresten, Lloyd Kaufman spelar en liten roll som joggare. Något som säkert uppskattas av alla Troma-fans. Han blir snabbt spindelmat!

Sen var det det där med effekterna. Spindeleffekterna är förvånansvärt bra! Och om jag inte ser helt fel ser de också, åtminstone under stundom, traditionella ut. Visserligen kan man göra riktigt bra datoranimerade effekter numera men det är ändå något speciellt med ett gediget arbete. Man kan till och med ana stopmotion i några scener, liksom som en hommage åt svunna tider.

Det är en klart sevärd rulle som man säkert kommer att uppskatta om man bara är på rätt humör och inte förväntar sig något annat än vad filmen kommer att leverera! Det är en underhållande film, inte en skrämmande!

6/10

Du kan köpa filmen här:

Spiders – 2013 – Gigantiska spindlar lösa i New York!

Regi: Tibor Takács

Action/Sci-Fi/Horror

Egentligen spelar det väl ingen roll varför spindlarna är så stora som de tenderar att vara i den här typen av djurskräckisar. Det är bara ett faktum att så är fallet. Man tenderar att göra dem större än vad som gagnar syftet, det vill säga att om man har någon ambition att skrämmas så försvinner den i och med den gigantiska storleken. I just det här fallet finns det dock en poäng med deras överdrivna storlek. Man är ute efter att för människan räkning utvinna något specifikt ämne ur drottningen och vill förstås ha så mycket av detta ämne som möjligt.

Naturligtvis går det åt skogen! Det dröjer inte länge förrän misslyckandet är ett faktum och spindlarna, som ännu har en relativt moderat storlek, tar sig ner i tunnelbanesystemet under staden. Där tar tillväxten fart och på bara några få timmar har de växt till stora monster som utan vidare dödar allt i deras framfart. Och som i alla sådana här filmer så har även denna en hjälte som vet mer än vad experterna gör och som har idéer på hur man ska göra för att undvika en katastrof. Han vägrar åtminstone att bli evakuerad innan han har hittat sin dotter och klättrat orädd ned i gångarna under staden för att finna henne.

Älskar man den här typen av filmen tror jag att chansen är stor för att man fattar tycke även för denna. Givetvis ska man skilja på faktiska filmkvaliteter och på underhållningsvärde. Skådespelarprestationerna är till exempel allt som oftast undermåliga och spindlarna uppenbart datoranimerade.

Men underhållningsvärde är å andra sidan skyhögt! Det är inte det att det handlar om pekoral egentligen utan snarare om att det är en historia som är så typisk och förutsägbar att man förstås har sett den många gånger förr. Nackdelen är att spindlarna inte ser speciellt äkta ut. Det är inte det att det är gjorda i en dator, de har helt enkelt inte de attributen man förväntar sig av en spindel, hur gigantisk den än skulle vara. För även om spindeln är stor (vänta tills ni får se drottningen) har den en helt annan typ av kroppskonstruktion än vad som är trovärdigt. Dessutom stör jag min lite på att de måste sätta ljud till spindlarna. När hörde du till exempel en spindel morra senast?

Hur som helst är det en underhållande creature feature som man får ta för vad den är, då för man allra mest utbyte av den!

8/10

Recension: Kiss of the Tarantula - 1976

Kiss of the Tarantula

Regi: Chris Munger

1976

Horror

Susan (Suzanna Ling) är en ganska ensam ung dam och har inga egentliga vänner. Det är kanske inte så konstigt eftersom hon klappar och kelar med håriga spindlar och tycker de är de gulligaste varelserna i världen. Hennes jämnåriga driver med henne och när de en dag bryter sig in i hennes hem (där hennes pappa driver en begravningsfirma) för att stjäla en kista som ploj råkar de också döda en av hennes älsklingar. En tid senare drabbas det lilla samhället av några mystiska dödsfall och det finns anledning att misstänka att Susan skickat sina spindlar för att hämnas mot alla oförrätter.

Det här är kanske inte den mest kända och mest fasansfulla av alla spindelfilmer som finns men spindlarna är helt äkta och håller en helt normal storlek. Har man som jag spindelfobi behövs det heller inte mycket mer än att se åtta håriga ben på en tarantella klättra upp för en människokropp innan det börjar krypa längs ryggraden. Den här filmen innehåller ett antal såna scener. Dock kan sägas att om man inte lider av denna arachnofobiska svaghet kan lätt tyckas tjatig.

Det finns emellertid lite handling mellan dessa scener och det fokuseras kanske framförallt på faderns bror (stadens sheriff) som tycks vara omåttligt intresserad av ett incestuöst förhållande med sin niece (Susan). Han verkar vilja göra allt för att detta ska bli verklighet och han skyddar henne från rättsliga utredningar till varje pris medan han hoppas få betalt i natura. Nu låter det här som om filmen vore packad med sleaze men så är absolut inte fallet, man kan ju som bekant berätta en sån historia utan av visa någon överflödig hud och dessutom hade det väl tagit bort allt för mycket av uppmärksamheten och fokusen på spindlarna.

Man skulle kanske kunna säga att filmen är en hybrid av Brian De Palmas Carrie (1976) och Daniel Manns Willard (1971) där Susan är den utstötta flickan och där råttorna istället bytts ut mot spindlar. Men även om den här inte kommer upp i riktigt samma status, är för mig spindlar långt värre än råttor, ormar eller fladdermöss och jag tror att man bör ha lite medfödd fobi för dessa varelser för att kunna uppskatta filmen till fullo.

En spindelfilm att räkna med om man lider av fobi men kanske inte annars.

Recension: Kingdom of the Spiders - 1977

Kingdom of the spiders

Regi: John ”Bud” Cardos

1977

Horror

Några kreatur hittats döda i den lilla staden och veterinären ”Rack” Hansen (William Shatner) står svarslös. När blodprov från kadavren skickats till experter står det dock klart att de dött av spindelgift, något som verkar vara mot allt sunt förnuft. Slutligen måste man dock inse vilken fara det egentligen innebär och hålla sig undan spindlarna.

När enorma mängder väller fram finns bara en utväg kvar, att barrikadera sig och hålla spindlarna på avstånd.

Kanske inte den bästa filmen i spindelgenren, men säkerligen inte den sämsta heller. Vissa partier är riktigt påhittiga och man ser tydliga paralleller med senare spindelfilmer som t.ex. Arachnophobia från 1990. Skådespelarprestationerna är inte de bästa men inte fullt så dåliga som man kan förvänta sig av en sån här produktion. Man kan väl överlag säga att skådisarna klarar sig rätt bra fram till dess att de ska visa känslor, för det klarar de då absolut inte. Åtminstone inte rädsla och sorg, glädje kanske funkar något bättre. William Shatner som gör huvudrollen som Dr. Robert Hansen får väl räknas till toppskiktet även om det trots allt finns en hel del kvar att önska även där. Han passar nog bäst som Kapten James T Kirk i Star Trek trots allt.

Historien är, i alla fall för oss med spindelfobi, ganska skrämmande om än inte speciellt väl utförd. Ganska segt inledningsvis men tempot kommer igång betydligt mera framåt mitten och slutet av filmen. Rollkaraktärerna är ganska korkade och tycks inte ha minsta kännedom om spindlar över huvud taget, eller något annat heller för den delen. Emellanåt verkar dessutom tittaren bli behandlad som en idiot av regissören.

Eftersom det här är en film med en hel del år på nacken har man inte lyckats förstöra den med en massa datoranimerade spindlar och det är väldigt positivt. Spindlarna är äkta även om en och annan livlös stackare ser lite plastig ut då och då. Håriga äckliga spindlar… Dessutom är det alltid fascinerande att se hur man kan få fram känslor från djur genom att använda musiken på ett påhittigt sätt. Jag tänker då i första hand på när spindlarna går till attack mot djur i filmen. Där får man på ett finurligt vis se spindlarnas framryckning genom olika kameravinklar.

En film som faktiskt funkar om man lyckas lida sig igenom första timmen.