Ungdomsfängelset - 1946 - En riktig klassiker!

Ungdomsfängelset

Aka: Sciuscià, Shoeshine

Regi: Vittorio De Sica

1946

Drama

Giuseppe och Pasquale är bästa vänner. Som komplement till skoputsning tar de allehanda tvivelaktiga uppdrag för att tjäna ihop de pengar som de behöver för att köpa en häst. En dag säljer de ett par stulna amerikanska filtar till en spåtant för några futtiga lire. Oturligt nog för dem sammanfaller detta med ett större brott och de blir plötsligt anklagade för att stulit miljoner. Eftersom de vet att det är Giuseppes bror som ligger bakom vill det inte tjalla och sätts i fängelse. Men oavsett hur mycket de än är överrens om att inte prata pressas de och till slut blir de lurade. Pasquale tvingas prata för att rädda Giuseppe från prygel, men vakterna lurar dem och ingen blir egentligen skadad av pryglingen. Detta slår in en kil emellan de två vännerna och deras relation blir allt mer komplicerad av fängelsets outtalade regler och intriger.

Först av allt måste jag be att tacka Studio S Entertainment för att de ger ut filmer av det här slaget. De gör en ofantlig kulturgärning som knappast kan beskrivas i ord! När det gäller filmer av Vittotio De Sica är jag inte speciellt insatt. Vad jag minns så har jag enbart sett en tidigare – Cykeltjuven, vilket är en alldeles utmärkt film och hyllad som en av de allra bästa någonsin av många. Själv var jag återhållsam med mina superlativ och jag finner den här filmen intressantare! Temat är lite samma sak, det handlar på något sätt om fattigdom och om hoppet som inte vill försvinna från horisonten. Även när allting ser helt hopplöst ut finns det en väg att fortsätta och vänskapen består mellan de två pojkarna innerst inne trots de motsättningar som omvärlden tvingar på dem.

Det är en sorglig historia men liksom när det gäller Cykeltjuven är det svårt att sätta fingret på vad det egentligen är som berör. Det är en realistisk gestaltning av problematiken, något romantiserande finns inte. Det är en kall, grå verklighet som avverkas men trots detta finns det ett ljus som lyser någonstans. Som åskådare brister hjärtat när de två vännerna tvingar bli ovänner, när de innerst inne fortfarande inget hellre vill än att fortsätta sin vänskap. Och det är när dessa känslor kommer fram, insinuerade eller inte, som den verkliga emotionella stämningen kommer fram!

Hästen som är en central del av handlingen får stå för en symbol för deras gemensamma drömmar eller deras gemensamma kärlek till livet och friheten kanske. Det är svårt att säga, jag tror att var och en tolkar denna häst på sitt alldeles egna sätt. Men alldeles oavsett hur man tolkar den är det en viktig del av historien och det som i slutändan binder ihop de två pojkarna med varandra.

Det är onekligen en gripande historia berättad på ett mästerligt sätt och jag vill verkligen utforska denna filmskapare mera efter mina förvärvade erfarenheter från den här filmen.

8/10

Cykeltjuven - 1948 - en genuin klassiker!

Cykeltjuven

Aka: Lardi Di Biciclette

Regi: Vittorio De Sica

1948

Drama

Antonio har inget arbete men erbjuds ett om han bara kan ta med en egen cykel. Det är lättare sagt än gjort då den för tillfället befinner sig på pantbanken. Det har varit några svåra år och allt som familjen äger är mer eller mindre belånat. Hur som helst lyckas de få ihop tillräckligt med andra grejor för att lösa ut cykeln och Antonio tar plats på sitt nya arbete som affischerare. Det dröjer dock inte längre förrän någon stjäl hans cykel och hela hans dröm om en dräglig tillvaro med ett avlönat arbete slås i spillror. Han måste hitta tjuven med alla medel och eftersom han inte få någon hjälp a polisen kan han bara ta hjälp av vänner och bekanta och själv ge sig ut att leta efter cykeln.

Få filmer har sådan dignitet som denna. Det är en film som hyllas i princip i alla sammanhang och i branschen är den ofta hyllad som det bästa som någonsin gjorts och så vidare. Själv gillade jag visserligen vad jag såg men håller mig något mer restriktiv när det gäller att haspla ur mig superlativ. Det är en gripande historia helt klart och det finns mer problematiseringar än vad man trodde det skulle kunna vara möjligt med sådana premisser.

Faktum är att jag har svårt att sätta fingret på vad det är som är så gripande med den här historien. Man kan, i vår rika västvärld, tycka att en cykel är något oerhört trivialt som man inte behöver lägga ned så mycket energi på. Men för Antonio betyder det skillnaden mellan att ha ett jobb eller att fortsätta att gå arbetslös. Det handlar också om en principsak, men ska låta andra saker vara och därmed basta! Cykeln är hans allt och han blir mer och mer desperat i sin jakt att återfinna den.

Folk runt omkring honom tycks inte förstå hans benägenhet och förhåller sig oerhört neutrala inför hans problem, det viktigaste i världen för honom! Polisen hjälper honom inte och när han är övertygad om att han funnit tjuven blånekar han och bedårar sin oskuld. Den anklagade tjuven backas också upp av hela kvarteret där han bor och även om polisen tillkallas finns det inte mer att göra.

Filmen problematiserar också fattigdomens faktum i stort. Den som stal cykeln kanske gjorde det för att i sin tur överleva. Antonio ser bara sitt eget behov och inte människorna runt omkring honom som också sliter och strävar för att få det att gå ihop. Slutligen kan man analysera in religiösa paralleller i historien. Att vända andra kinden till, att förlåta sin nästa och så vidare. Detta är något som Antonio sent kommer att lära sig!