Evil Dead 2 – 1987 – En jävla röra egnetligen

En gång i tiden gillade jag inte alls denna uppföljare. Jag fann den allt för komisk för min smak. Lite för mycket slapstick helt enkelt. Kort sagt en nyinspelning av det underbara originalet men med mer komisk vinkling. Numera gillar jag den faktiskt bättre. Jag såg om den vara för några dagar sen. Jag anser inte den längre vara en nyinspelning, snarare en annan tolkning av samma historia. Jo, det finns en skillnad.

Men betyder det i sig att det blir så mycket bättre? Nja, det gör det väl inte men när man inte längre förväntar sig en skräckfilm blir det hela mycket lättare att ta till sig. Det har tagit mig några år att inse det och nu tyckte jag att det var dags att återse filmen.

Jag tycker fortfarande inte om all slapstickhumor som kantar filmen, både på längden och på tvären. Det blir för mycket. Och jag tycker att historien är för lik den som utspelas i första filmen. Dock hittar jag den här gången lite kul referenser där man har vänt på händelser från första filmen. Jag kan inte tänka mig något annat än att detta är synnerligen genomtänkt och avsiktligt. Men faktum kvarstår. Det här borde ha varit en skräckfilm. Det här borde ha varit historien men berättat som en gastkramande skräckis och inte med slapstickhumor.

Därmed inte sagt att Bruce Campbell, som bär upp det mesta av filmens skådespeleri gör något dåligt jobb med humorn. Det finns nog ingen som kan se så galet besatt ut som han när han sätter den sidan till. Och det var kul att återse filmen efter så många år också. Och även om jag inte är jätteförtjust i filmen så är jag glad över att jag äntligen äger den på DVD. Dessutom är det onekligen en bra början i slutet av filmen för Army of Darkness. Den har jag heller inte sett på många år.

5/10

Udbrud aka Outburst – 2015 – Äckligt som fan!

Zombiefilmer är inte min favoritgenre. Nej, faktiskt inte. Det fanns en tid då jag slukade allt (nåja) men numera är jag ganska trött på dem. Anledningen till det är att det verkar gå mer än tretton to dussinet och att varje amatörfilmare ska ge sig på att göra sin egen variant av dem. Ändå kan jag inte hålla mig ifrån dem, jag kan inte låta bli att undra om just den jag nu kommer att se är så mycket bättre än allt det andra krafset?! Jag ska be att få tala om att den här faktiskt är det!

Det är inget mästerverk att jämföra med Romeros klassiska rullar för det men det känns ändå som att det är ett klart uppsving jämfört med många andra rullar. Språket är på danska men det är ganska lite dialog så har du problem att förstå vårt sydliga grannland är det inte så farligt. Dessutom är DVDn textad på engelska.

För mig ligger den någonstans i gränslandet mellan parodi och äckelfilm. Äckelfilm i den bemärkelsen att det faktiskt är en hel del var och andra trevligheter i den. Det som bryter ut är en zombieepidemi men det tar sig uttrycket av stora varbölder. Ett par riktigt äckliga scener återfinns längs vägen. Det finns också animerade episoder och det finns CGI. Mest av allt minns jag dock de fantastiska utslagen som används i filmen. De som i början spricker och orsakar massiva var-eruptioner! Äckligt som fan!

Skådespelarmässigt är det inget Oscarmaterial förstås. Det är heller inte nödvändigt i en sådan här produktion. Faktum är att jag hade blivit besviken om det hade varit allt för kvalitativt i det avseendet. Det hade bara inneburit att filmen hade blivit smått pretentiös, eller åtminstone kunnat uppfattas så och det tycker jag inte att den är som det är nu. Jag gillar den som det är nu och jag gillar att man har delas in den lite i delar som utspelar sig i olika tidsepoker. För mig innebär det att man vill visa att saker och ting för blir de samma över tid. Mänskligheten som ras utvecklas inte, vi har samma svagheter och drömmar nu som för 100- eller 200 år sedan. Vi vill bli älskade för den vi är och inget annat.

Jag överanalyserar säkert som vanligt men jag känner att det finns något mer där än vara den vanliga zombiefilmen. Dessutom borde man nog strikt kalla det här för en virus film snarare än zombie. Jaja, det är så pass snarlikt och det är definitivt en epidemi eller till och med pandemi faktiskt. Humor, hommage och allvar blandas och resultatet blir väldigt underhållande. Detta trots att filmen bara är hälften så lång som en ordinär långfilm.

7/10

Vill du köpa filmen kan du skicka ett mejl till broderbyld@yahoo.dk

Cannibal Fog – 2015 – oerhört makabert

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva. Det finns helt klart premisser som är intressanta här. Skådespelet är heller inte så dåligt även om det förstås är ganska skiftande på den fronten. Kim Sønderholm gör den mest stabila insatsen i mitt tycke. Jag vill inte påstå att det är klasskillnad men han känns mer äkta på något sätt. Det kanske är danskan han talar, jag vet inte…

Eftersom det här är en screener är jag inte helt säker på vad som sägs i vissa scener där det talas på ett språk jag inte behärskar. Men oavsett om det är textad eller inte så går själva budskapet fram. Tänk att man har lyckas få matlagning så sexigt! Det är förstås bara första steget på vägen mot målet i den här erotiskt laddade filmen. Slutmålet är förstås sexuell extas genom kannibalism! Det låter ju oerhört makabert eller hur?

Jag hade önskat att filmen kunde ta sig lite mer på allvar. Förutsättningarna är goda med en sådan historia. Nu tycker jag att det slarvas bort lite i försök till satir eller annan komik. Varför finns det en lust att lustiggöra sig över sådana här perversiteter? Håll det allvarlig och försök chocka publiken istället. Det är min åsikt!

Naturligtvis går det inte att komma runt likheterna med ”den tyske kannibalen” Arwin Meiwes. För ovanlighetens skull överträffar verkligheten dikten.

5/10

Killer Crocodile – 1989 – Den är stor, riktigt stor!

Det här är en helt fantastisk film, det råder ingen som helst tvekan om det! Stort tack till StudioS Entertainment som gjorde den tillgänglig! Den innehåller inga skådespelarinsatser som någonsin kommer att rendera i några utmärkelser. Låt vara att filmen är från sent 80-tal och att utmärkelser av det slaget sällan, eller aldrig, kommer retroaktivt. Ingen lifetime award för de inblandade i den här filmen alltså!

Men faktum är att jag tycker att skådespeleriet är klart mycket stabilare än vad jag hade väntat mig. Jag har också sett klart mycket sämre skapelser av djur i en djurskräckfilm! Det är inte så att det går att ta  någonting på allvar men det är kanske inte poängen heller. Åtminstone inte om man ser det i retrospektivet. Jag skrattade högt flera gånger när krokodilen uppenbarade sig. Den är stor, riktigt stor! Och hade det inte varit en krokodil och utspelat sig i träsket hade jag nästan trot att det var Jaws jag såg på. Det är helt klart en rip off av det klassiska temat. Till och med filmmusiken minner om det. Det är på intet sätt något negativt i det här fallet.

För till skillnad från en massa andra kloner och ripoffs har den en närvaro och ett underhållningsvärde utöver det vanliga. I grund och botten handlar det om några miljörättskämpar som av en händelse utforskar träsket. Där dumpar man givetvis radioaktivt avfall, vilket i sin tur gör att tillväxten av den här krokodilen är gigantisk! Naturligtvis är den legala lokala auktoriteten korrupt så det skriker om det och har inga som helst skrupler när det gäller att hemlighålla avfallshanteringen. Inte till en början i alla fall.

Det är en väldigt typisk handling, det ryms inget nytt under den. Men det spelar ingen roll. Eller det kanske är just därför den är så oerhört underhållande förresten? Jag gillar den här filmen skarpt! Visserligen är jag ett stort fan av djurskräckfilmer men med handen på hjärtat måste jag erkänna att jag tycker att många av dem trots allt är oerhört undermåliga. Den här är däremot fantastisk!

9/10

Själanöd – 2014 – Se den inte med svärmor!

Ibland ska man ge filmer lite mer chans än att avfärda dem direkt. Så mycket har Själanöd lärt mig! Hade jag följt min första instinkt hade det inte blivit en långvarig bekantskap men det dröjer faktiskt inte så länge innan jag inser att mina förutfattade meningar är helt felaktiga. Jag baserar förstås dessa på det initiala skådespeleriet, något som i och för sig håller i sig filmen igenom, men manuset… Jag älskar det skruvade manuset!

Jag har aldrig sett nåt liknande! Och då vill jag ändå påstå att jag har sett min beskärda del av udda och obskyr film. Man skulle kunna säga att upplevelsen är som en korsning av Slaughtered Vomit Dolls och Jörg Buttgereits Schramm. En film jag inte riktigt är så förtjust i och en jag fullkomligt älskar! Själanöd väjer för den brutala sanningen och när slutet nalkas är det faktiskt nästan så man ryggar tillbaka av det nakna våldet! Jag tror inte någon som väljer att se denna kommer att se slutet komma med sådan kraft som det faktiskt gör.

Det handlar om ångest och knark men det är gjort på ett smart sätt. Man kan verkligen inte säga att brukandet av substanser, legala eller illegala, glorifieras. Detta är den skitigaste verklighet du kan tänka dig. Knarket drar ner dig och får dig att hamna helt under isen. Faktum är att jag också får lite vibbar av AugustUnderground när jag ser den. Inte för att kameraföringen skulle vara i närheten av lika förvirrad som den är i August Underground.

Det mest slitna uttrycket jag har, nämligen att det inte är en film för alla, känns allestädes närvarande men aldrig mer än i slutet. Det här är en film du inte ska se med din svärmor! Stå ut med det undermåliga skådespeleriet och du kommer att få din belöning!

8/10

Christmas Cruelty – 2013 – Norrmännen skojar man inte med!

Hade jag varit svensk filmskapare av den lite mer ”udda” typen hade jag varit avundsjuk på mina norska kollegor. Det råder inget tvivel om att de lyckas klart mycket bättre än vad vi gör när det gäller rysliga filmer. Det tycker jag de har bevisat med filmer som Fritt Vilt och Rovdyr. Man kan väl även nämna Död Snö i sammanhanget, där dessutom uppföljaren klådde originalet!

Christmas Cruelty är väl en lite mer obskyr rulle än de nyss nämnda och heter O’Hellige Jul! på originalspråk. På något sätt får det en mycket obehagligare klang på det sättet. Det är väl får att norskan ligger närmare svenskan kanske. Det blir liksom en riktigt obehaglig kontrast mellan komiken som trots allt förknippas med en sådan titel och med det som händer. Själva teasern är bland det mest motbjudande jag har sett. Jag tror att effekten uppnås av paradoxala budskap. Det är roligt samtidigt som det är oerhört obehagligt. Lustmördaren som vi initialt får följa är som vilken annan människa som helst. Han framställs inte på något särskilt publikfriande sätt, bara ovanligt känslokallt psykopatisk.

Men vi får inte bara följa denna ohyggliga människa. En stor del av filmen går ut på att följa en grupp andra människor. Här handlar det inte om några rysligheter alls. Det handlar istället om människor som man kanske kan säga är utsatta i samhället. Dialogen här är helt fantastisk och jag skrattade högt och länge flera gånger. Det finns en vardagsfilosofi som inte går av för hackor och en massa komik som helt enkelt inte går att låta bli att underhållas av. Till exempel när man ska blanda glögg och blanda i allt som finns i spritväg… Det blir bra drag i den glöggen kan jag lova. Omåttligt underhållande! Det är antagligen denna humor som gör de andra delarna så fantastiskt otäcka. Där är humorn som förbytt och det enda som finns kvar är ett känslokallt skal.

Jag var oerhört underhållen av filmen som faktiskt har riktigt hög klass av skådespeleri och annat. Det finns några blodskvättande effekter där det är lite för tydligt att det rör sig om attrapper men det är också allt. Man kan i alla fall inte anklaga filmen för att ha nyttjat sig av datoranimerade effekter. Allt, så vitt jag kan se, är genuina effekter och då tar jag hellre att det är frågan om modeller. Det är bara vid ett par tillfällen det blir tydligt trots allt.

Mina farhågor om att det skulle vara en lågbudgetfilm som var gjord på kul slogs alltså snabbt ur hågen. Det visade sig att filmen som letat sig hem till min brevlåda var klart mycket mer genomarbetad än det mesta inom lågbudgetgenren. Fantastisk musik och en berättarkänsla som är få förunnat. Sa jag att jag älskar filmen?

9/10

Den svenska affichen

Horns – 2013 – Daniel Radcliffe

Egentligen har väl bara Alexandre Aja bara regisserat en riktigt jävla bra film – Haute Tension! Resten av hans produktion av näppeligen varit dålig men inte i samma klass som denna tidiga pärla. Det känns lite som att humorn sedan har tagit större och större plats i filmskapandet. Här är den synnerligen närvarande! Det är förstås inte frågan om regelrätt humor som man skrattar högljutt åt men det finns helt klart en sarkastisk närvaro i dialogen och situationerna som Daniel Radcliffes rollkaraktär hamnar i.

Han heter Ig Perrish, bara det får väl en del av oss att dra på smilbanden. Han är anklagad för att ha dödat sin flickvän men bedyrar själv sin oskuld. Omgivningen tror dock att han är skyldig och när det börjar växa ut horn i pannan på honom tror han nästan själv på att han är djävulen personifierad. Människorna runt omkring honom börjar fråga honom om de mest underliga saker och ta hans svar som en ursäkt för att bete sig hur som helst. Vi har tjejen som frågar om det är ok att äta upp alla donuts i lådan trots att hon tycker att det är äckligt. Vi har läkaren och sjuksköterskan som hellre har sex med varandra än att bota patienterna. Här finns helt klart en del humor. Det är oerhört bisarra frågor och sanningar som folket plötsligt inte har några problem att offentliggöra i Ig Perrishs närvaro.

Men det håller inte hela vägen. Själva hornen som växer ut ser faktiskt lite tramsiga ut och de initialt så träffsäkra replikerna mattas av efter ett tag.  Det blir helt enkelt inte lika roligt längre. Vad värre är, det verkar som att Alexandre Aja är ute efter att moralisera för oss. Det kan väl visserligen vara behövligt ibland men i det här fallet hade det varit bättre om det hade hållit sig till att vara en intelligent och smålustig film. Alternativet hade förstås varit att göra den riktigt mörk men då behövs andra horn och sarkasmen åker också bort i sådana fall.

Det kunde verkligen ha blivit en riktigt underhållande film men den stannar istället någonstans på mitten av betygskalan. Det finns absolut underhållningsvärden men inte riktigt av ett sådant slag som inledningen visar prov på.

5/10

11 Skräckfilmspärlor! Har du sett dem alla?

När man gör sådana här listor för synnerligen intresserade människor är det nästan som att dumförklara sina läsare. Det är givetvis så att Ni som läser det jag skriver också är intresserade av den typen av filmer jag är intresserad av att skriva om. Således krävs det en hel del av mig för att Ni ska få nåt utbyte av det jag skriver om. I princip på bättre uttryck skulle jag vilja sig att jag måste liga steget före för att det ska bli intressant för Er.

Det jag har försökt göra här att samla 11 av de över 600 recensioner jag har skrivit om olika skräckfilmer. Dessutom har jag försökt att plocka lite udda filmer som jag dessutom anser vara riktigt bra eller intressanta på något sätt. Alltså filmer som sticker ut från mängden.

Utan inbördes ordning då:

Baby Blues aka Cradle will fall

Till skillnad från alla filmer där barn och ungdomar drivs av någon sorts sjukt mordbegär är det här istället en film där mamman inte är riktigt klok…

Slakta dem alla

Norsk splatter! En av de första jag såg inom genren och fortfarande jävligt rolig!

Five Across the Eyes

Överlag är den nog lite ambivalent. Det är en riktigt brutal film som pendlar mellan katastrof och briljans!

Eyes Beyond

Ska sanningen fram är det här också lite av en ambivalent film. Den är riktigt brutal och har absolut en allvarsam slutpoäng, men når kanske inte riktigt ända fram när det gäller andra bitar.

Syner

Den här svenska skräckfilmsantologin har nästan lite vibbar av Twilight Zone och Amazing Stories.

The Violent Kind

Det blir till slut lite La Fin Du Absolute Du Monde över den.

The Call of Cthulhu

Man ska inte rygga tillbaka för att det här rör sig om en stumfilm. Den är gjord i modern tid, 2005 faktiskt, men har alla nödvändiga skavanker som skapar en perfekt illusion av ett klassiskt verk, men med en modern prägel. Riktigt bra är den i alla fall!

Récompence

Enligt mig är det här Ronny Carlssons mästerverk! Jag var delvis med och finansierade DVD-utgivningen så jag antar att jag är lite jävig i sammanhanget. Men det här är en film som slog mig i mellangärdet och som är så fantastiskt vacker. Att den är oförklarligt gör heller inte saken sämre.

The Woman

I min recension skrev jag att jag ville nominera Pollyanna McIntoch till en Oscar för sin prestation som ”kvinnan”. Det kan inte bli tydligare än så!

Stag Night

Tunnelbaneskräck som kanske inte är lika känd som sina ekvivalenter End of the Line och Creep. Fast den här är bättre!

Fyren

Liksom The Call of Cthulhu är det i någon form en adaption av HP Lovercrafts berättande. Liksom nämnda författare är den här filmen utmärkt på att berätta utan att beskriva!